Frågan kan tyckas märklig och opåkallad men under de närmast föregående dagarna har saker och ting hänt som gör den berättigad: Tulsi Gabbard, en tidigare ledande Demokrat och presidentkandidat (2020), men numera minister i Donald Trumps regering och med ansvar för alla USA:s säkerhetsorganisationer (CIA, NSA m.fl.); har i ett brev till justitieminister Bondi gjort en framställan om Obamas gripande för förräderi.

De allra flesta kliar sig förmodligen i huvudet och undrar vad som händer. Men det är ju självklart, säger några: Trump är en diktator och nu gör han allt för att bli av med sina motståndare. Han anklagade ju Obama för att i själva verket vara den som styrde allt vad som hände i Joe Bidens Vita Hus, vilket inte verkar riktigt klokt! Men nu när vi vet att Joe Biden kanske inte var fullt tillräknelig så kan man undra hur det gick till när Bidens ”automatiska penna” var den som skrev under en mängd exekutiva direktiv som utfärdades.

Men för att förstå vad det är som Tulsi Gabbard har i siktet, måste vi gå tillbaka till den tid när Trump just valts till USA:s president i början av november 2016. Valet var en chock för såväl världen, USA och inte minst det Demokratiska partiet. Hillary Clinton fanns redan på Time Magazines förstasida som ”Madame president”. Man hade just lyckats bli av med den skandal som omsusade Clinton med hennes otillåtna privata server som hon hade dolt under sin tid som Obamas utrikesminister. Allt hade varit bäddat för en fortsättning av Obamas agenda. Men nu blev goda råd dyra och Obama kallade in sin hjärntrust: Trump måste oskadliggöras. Han hade samarbetat med ryssarna för att vinna valet. Planen iscensattes och genomfördes. Den ledde bland annat till Muellerrapporten och riksrättsåtal. Trump fick det inte särskilt lätt att förverkliga sin agenda, trots att han friades i bägge fallen.

Donald Trump gav dock inte upp så lätt. Han såg till att en specialåklagare, John Durham, tillsattes för att reda ut alla detaljer som hade lett till att Trump grundlöst anklagats för samröre med Ryssland. Durhams utredning, som blev klar i slutet av Trumps första presidentperiod, visade att Obamas regering med CIA-chefen John Brennan, NSA-motsvarigheten James Clapper, säkerhetsrådgivaren Susan Rice samt FBI-chefen James Comey; under ledning av Obama själv, hade beställt en utredning från en f.d. agent i den brittiska underrättelsetjänsten MI6, Christopher Steele, som visade att Trump hade blivit komprometterad under en tidigare vistelse i Ryssland och därför var i deras ledband. Den utredningen har visats vara falsk. Det bekräftas också av Justitiedepartementets egen utredning.

Då kan vän av ordning fråga sig varför Durhams utredning inte ledde till åtal? Durham lyckades få ett åtal med en fällande dom mot en deltagare på lägre nivå, en advokat som arbetade på advokatbyrån som Hillary Clinton jobbade med avseende sin egen serverskandal och som hade förfalskat ett dokument som hade gjort de hemliga avlyssningarna av Trump möjliga. Advokaten fick dock endast villkorlig dom. Durham och alla andra för den delen; visste att ett åtal i Washington DC mot någon ledande demokrat vid denna tidpunkt var omöjligt (enligt det amerikanska systemet måste en åklagare, innan åtal väcks, vända sig till en s.k. Grand Jury av vanliga människor för att få godkänt) eftersom Washington var till 90 % demokratiskt. När nu Trump kontrollerar de viktigaste organen inom rättsväsendet och människor börjat få en klarare bild av verkligheten ökar möjligheterna. Dessutom kan åtal nu också väckas utanför DC.

Obama har för en gångs skull nu själv reagerat mot Tulsi Gabbards åtalsanmälan och sagt att anklagelserna är falska eftersom säkerhetstjänsterna hade anmält misstankar om samröre redan före valet. Den dokumentation Gabbard tagit fram visar dock att såväl NSA som CIA inte funnit något samarbete som var graverande för Trump.

I rubriken ställer jag frågan: vem är Obama egentligen? Det har länge cirkulerat rykten om att han egentligen var född i Kenya. I så fall var hans presidentskap olagligt. Härtill kommer många frågor om hans religion, om hur han rekryterades till sin kandidatur till USA:s högsta ämbete, o.s.v. Är han i själva verket en ”Manchurian Candidate”, som rekryterats för att underminera USA till förmån för en globalistisk agenda? Det är en fråga som allvarligt dryftas av republikanska kommentatorer.

Anklagelsen från Trumps sida är att han låg bakom vad som i verkligheten var en statskupp.

För mig, som följt denna fråga sedan våren 2016, är anklagelserna mer än berättigade. Just nu är det mest intressanta att medierna knappt berör frågan utan i stället försöker få Trump att misstänkas för samröre med Jeffrey Epstein.

BILD: Olle Reimers är fd advokat och bankman. Han bor i Bangkok, Thailand.