Det tar en dryg halvtimme att åka från min förort in till Centrum och under tiden brukar jag skumma igenom nyheterna på mobilen. Intresserar mig sällan för mina medpassagerare och utsikten genom fönstret ser ut precis som igår, eller i förgår.

Men häromdan satt en pojke framför mig. Inget märkvärdigt med honom, förutom att han såg lite ängslig och ensam ut. Han kunde vara sådär 8 år och hade en skolväska bredvid sig. Det som stack ut lite grand var kepsen – en till synes helt ny Gucci-keps, aningen för stor för hans huvud.

Skulle just återgå till nyheterna när pojken tog upp sin skolväska, också det en Gucci. En snabb Googling visade att kepsen och väskan tillsammans betingade ett värde på cirka 15 000 kronor.

Normalt brukar Gucci-kepsar sitta på 17-18 åringar, som i mindre klungor samlas runt hållplatsen för att utbyta rituella kramar. Det behöver inte betyda att de är gängkriminella, men ett av flera indicier som kan motivera en visitation, säger tidigare polischef Erik Nord.

Pojken på spårvagnen var troligen inte kriminell. Anlitar man så unga barn för kriminella uppdrag, är det för att de inte väcker uppmärksamhet. En bättre förklaring är att han tycker det är läskigt att åka spårvagn ensam och att storebrorsan lånat honom delar av sin Gucci-garderob, för att han ska känna sig trygg. En subtil men tydlig signal till omvärlden; den som bråkar med den här 8-åringen kommer snart att få sin Tesla uppbränd.

Man ska inte i onödan hänga upp sig på folks utseende, men Gucci-accessoarerna fungerar som ”barnvakt” i kombination med att pojken ser ut att komma från en familj med rötter i Mellanöstern. För en svensk pojke i samma ålder, skulle effekten varit den motsatta.

Svenska pojkar avråds gärna från att bära exklusiva märkeskläder ute på stan, då det ökar risken för rån och överfall. Vill det sig illa kan de bli förnedrade, filmade och kissade i munnen. Rapparen Einár blev både kidnappad, förnedrad och senare mördad, trots att Gucci-kepsen satt som limmad på hans blonda huvud. För Einár var Gucci-märket uttryck för en personlig identitet. För hans kollegor i branschen en markör för ett etniskt baserat våldskapital.

Enligt vad jag inhämtat från alternativa media och delar av min bekantskapskrets, är det vanligt att svenska killar mobbas på invandrartäta skolgårdar. Inte i första hand för att de är blonda, utan för att ingen vågar försvara dem. De får sällan den uppbackning av bröder och släktingar, som jag gissar att pojken med Gucci-kepsen får. De kan heller inte räkna med särskilt mycket stöd från lärare eller rektorer. Skräcken att anklagas för rasism är så grundmurad i svenska samhället att många väljer att ”titta bort”. Om media någon gång tar upp problemet, brukar det vara med fokuset att varna för högerextremism.

Därför är det ingen slump att så kallade Aktivklubbar blir allt vanligare, med syftet att träna unga svenska män i självförsvar (och som en pikant detalj råkar en av dessa ynglingar vara son till migrationsminister Johan Forssell). Snarare konstigt att det inte skett tidigare.