För trettio år sedan skrev jag tillsammans med en grupp kloka personer en bok som hette Järntrianglar – förnyelsens fiende nummer ett. En järntriangel definieras så här av Wikipedia:

En järntriangel är en samhällsstruktur, med samverkan mellan minst tre parter: något privat särintresse, en eller flera politiker, och en eller flera myndigheter.

Jag vet inte vem som hittat på det samhällsvetenskapliga begreppet järntriangel. Det var inte jag även om jag gjorde vad jag kunde för att sprida det som ett användbart verktyg för samhällsförståelsen. Den tidigaste populärisatören av företeelsen som jag känner till var presidenten Eisenhower som varnade det amerikanska folket för makten hos det militärindustriella komplexet, en tydlig och inflytelserik järntriangel. Det var från honom jag snodde begreppet det välfärdsindustriella komplexet, således den allians av politiker som legitimerar sitt maktinnehav med sina ambitioner att skapa välfärd, de myndigheter som producerar och levererar välfärden i form av omsorg och bidrag samt, slutligen, systemets klienter, samhällsoffren.

Om detta har jag tjatat i mer än tio år och har, enligt egen uppfattning, hela tiden tagit nya spännande myrsteg till en alltmer förfinad förståelse av systemet. Jag skulle vilja påstå att ingen järntriangel i världshistorien i sitt eget land varit så dominerande som det svenska välfärdsindustriella komplexet. Eisenhowers MIK tog mindre än tio procent av BNP medan vårt VIK, enligt mina tillhöftade bedömningar, ligger kring en tredjedel av BNP. Det som hela tiden förvånar mig, mer och mer för varje år, är att begreppet järntriangel eller industrikomplex, som borde vara en samhällsvetenskaplig bazooka, inte används mer i vår svenska självförståelse. Egentligen beror väl allt som sker i samhället på samspelet mellan makten, myndigheterna och klienterna.

(Det senare är inte riktigt sant, ty när allmogen definierar sig som självständiga odalbönder i stället för som hjon och klienter uppstår den sociala kraft som så småningom, i och med kapitalismens och marknadsekonomins genombrott, bryter järntriangelns makt och skapar allmänt välstånd. Men brottet är inte permanent. Embryon till nya järntrianglar uppstår hela tiden och strävar efter att ta makten från folket. Om dessa får fäste går det illa ty järntrianglarna, till exempel det välfärdsindustriella komplexet, är verkligen förnyelsens fiende nummer ett.)

Den enda historiska järntriangel som kan mäta sig med det svenska välfärdssystemet är, tror jag, kyrkan, särskilt den protestantiska, ty den växte fram som en ny gren på en redan existerande katolsk stam ungefär som vårt VIK byggdes på sedan länge etablerade institutioner, staten till exempel. Exempelvis tror jag att det är fruktbart att analysera Gustav Vasas nya samhällsbygge som framväxten av en järntriangel där kungen själv motsvarade dagens politiker, det av kungen totalkontrollerade och från katolikerna övertagna prästerskapet som administrerande myndigheter och den på kungen och prästerna troende allmogen som systemets klienter.

Men att man på ett ungefär kan beskriva en redan existerande järntriangel betyder inte att man förstår den, ty man inte vet hur den uppstått. Hur uppkom exempelvis den katolska kyrkan, som ju knappast  växte fram på grund av att något etablerat intresse behövde ny andlig legitimitet, utan tvärtom i fiendskap mot diverse etablissemang. Kom ihåg att den världsliga makten hjälpte Luther och Calvin men korsfäste Jesus.

Att analysera hur något uppstår ab ovo är, tror jag, i stort sett omöjligt om man inte tar hjälp av föreställningar om att något magiskt, till exempel en gud, varit inblandat. Vi vet ju fortfarande inte hur världen uppstått. Berättelsen om Big Bang är inte mycket mer övertygande än den gammaltestamentliga varianten av skapelseberättelse.

Men en sak vet vi och det är att när en större grupp människor börjar tro något, vad som helst, så får den tron karaktär, oavsett grad av evidens, av sanning och väldig social kraft. Hur det går till framstår ofta som synnerligen banalt när man synar det i sömmarna. Kristendomen uppstod för att folk började tro att Jesus kunde göra underverk och att det därför var något särskilt med honom, nämligen att han var Guds son och att man därför skulle följa honom (vilket naturligtvis tog lång tid eftersom människor till en början är tröga i vändningarna, se bara i vår tid hur länge aktivister och entusiaster fick predika förgäves innan klimatläran blev världsreligion).

Minns du det första underverket Jesus gjorde, hans första genombrott i sin oslagbara karriär som världsförnyare? Vilket trick gjorde han som fick människorna att börja tro? Man skrattar när man inser hur politiskt inkorrekt men samtidigt djupt mänskligt begripligt detta var. Vinet hade tagit slut på ett bröllop vilket naturligtvis var en kris. Då förvandlade Jesus vatten till vin. Denna händelse blev således kristendomens stabila grundsten även om han sedermera gjorde ytterligare mirakel för att bekräfta sitt ursprung.