Av en tillfällighet hamnade jag sent på lördagskvällen i SVT:s  underhållningsprogram Eurovisionen fullt av blixtrande ljus, skrän och akrobatiska konster i en förfärlig blandning. Skulle jag haft dolda anlag för  epilepsi hade säker detta utlöst en allvarligt anfall. Som tur finns det avstängningsknappar för såväl ljud som ljus.

Efter att ha noterat att det österbottniska bidraget om bastubadets nöje och nytta inte blev den vinnare som svenska medier förutsagt, kunde jag inte undvika att reflektera över underhållningsmusikens  utveckling sedan förra hälften av 1900-talet. Hur hade ett liknande program gestaltat sig då och hur skulle det uppfattas idag av unga och medelålders?

Från Sverige hade vi då kanske fått höra Ulla Billquist sjunga ”Räkna de lyckliga stunderna blott” eller ”Min soldat”. Från Tyskland skulle vi säkert fått höra  Lale Andersen eller Marlene Dietrich sjunga ”Lily Marleen”. Och från Storbritannien kanske Vera Lynn med ”Will meet again” .  Från Frankrike kanske Jean Gabin med också något likaledes vemodigt ackompanjerat med musettedragspel. 

Jag kan inte uttala mig om vad dagens unga gillar bäst.  Emellertid, vill de höra något från  förr som trots allt är lite mer behagfullt och vilsamt så är det bara att vända sig till Youtube. Jag har bara gett några få exempel.  Vill man ha lite annat och småtokigt från förr finns det alltid norrmän som kan dansa halling eller Fridolf Rhudin som sjunger Vaxholm Ettan eller Edvard Persson om trevnaden på Spångens gästgiveri i  Skåne.

Min gissning är att de mer enkla och kanske vemodigare visorna sannolikt återkommer när folk fått nog av hopp och skutt, oväsen och ljusblixtar.

BILD: Ulla Billquist. 1940-talet.