I över ett och ett halvt år har vi sett dem marschera och hört dem skandera på gator och torg runt om i Sverige. Aktivister draperade i palestinasjalar och viftande med palestinaflaggor, som med antisemitiska slagord har ockuperat det offentliga rummet och gjort det till en tummelplats för extremism.

Så vill inte svenska folket ha det.

Alla människor i Sverige omfattas av de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna, där yttrandefrihet, mötesfrihet och demonstrationsfrihet ingår. Det innebär bland annat att var och en får uttrycka sina åsikter och närvara vid allmänna sammankomster och att vem som helst får anordna och delta i demonstrationer på offentliga platser, förutsatt att man fått tillstånd av polisen.

En annan förutsättning är att man inte begår någon typ av brott under tiden man nyttjar denna rättighet. Men under de senaste dryga 18 månaderna har stora grupper gjort just detta – begått brott i samband med demonstrationerna. De har hetsat mot folkgrupper, uttryckt grov rasism och hotat och till och med misshandlat människor.

Myndighetssverige har sett på med sedvanlig flathet och handlingsförlamning. Polisen har vid flera tillfällen, till exempel i Göteborg, uttalat att de inte vill skapa ”dålig stämning”. På samma sätt stod polisen passiv när demonstranter saboterade årsdagen av terrordådet på Drottninggatan 2017, genom att aggressivt överrösta den mördade Ebba Åkerlunds pappa när han intervjuades av SVT.

Efteråt har polisen erkänt att dessa inte ens hade demonstrationstillstånd, men likväl valde de att inte ingripa.

De har förvisso stöd i lagen för sin passivitet för även om en demonstration sker utan tillstånd får polisen inte upplösa den hur som helst. I lagen står dock också att polisen har rätt att upplösa en demonstration om det uppkommer svårare oordning vid själva demonstrationen eller i dess omedelbara omgivning. Att sabotera en sörjande fars möjligheter att göra sin röst hörd kan inte klassas som något annat än just svår oordning.

Detta är bara två av otaliga exempel. Nu måste det bli ett slut på det.

Det finns flera sätt att stoppa på de här aggressiva, hotfulla manifestationerna. Ett är att införa ett förbud mot icke-medborgare att överhuvudtaget demonstrera i Sverige. Demonstrationsfriheten bör vara en medborgerlig rättighet och inte något som vem som helst kan åtnjuta. Färre demonstranter ger mindre våld och färre aggressioner.

Ett annat sätt är att polisen i högre utsträckning använder sig av rätten att avslå demonstrationstillstånd. Det kan de göra om en demonstration riskerar att bli våldsam och farlig och eftersom åtskilliga palestinademonstrationer visat sig vara just det så borde det vara ett självklart agerande från polisens sida. Av samma skäl bör de också upplösa de här demonstrationerna varje gång det blir våldsamt.

Ett tredje sätt är att, åtminstone tillfälligt, införa ett förbud mot alla demonstrationer som rör konflikter på annan mark än svensk. Det skulle visserligen innebära ett slut på många andra manifestationer, men det kan vi överleva, åtminstone under en begränsad tid. Det är ett billigt pris att betala för att skötsamma medborgare ska kunna röra sig fritt i det offentliga rummet utan att störas av aggressiv islamism och andra odemokratiska yttringar.

Men de åratal långa utredningarna då? De femtioelva remissinstanserna?

Skippa de turerna. Överge byråkratin. Vi har inte tid. Sverige är ett land i djupaste kris och här behövs snabba beslut och hårda tag.

Det gick alldeles utmärkt att över en natt införa en lag som medgav att afghanska män fick möjlighet att stanna och gå i gymnasiet med omyndiga tonåringar. Det går därför precis lika bra att med omedelbar verkan införa en lag som återställer ordningen i vårt land och gör gatorna trygga för de skötsamma medborgarna.

Foto: Skärmdump Youtube