Under en helg i mars möttes Liberalerna, som de gamla Folkpartisterna numera kallar sig, i Karlstad. Inte för att visa hur splittrade de är, nej faktiskt inte, utan för att enas kring något som de kallar “Vision Selma”.

Johan Pehrson – han, killen vid grillen, ni vet – var mycket nöjd efteråt. Inte bara hade det kommit 500 personer till mötet i Karlstad, han hade dessutom lyckats placera en debattartikel i DN, och han hade blivit inbjuden till “Veckan med Camilla och Leif GW” (Persson han med, fast med den gamla stavningen).

I artikeln i DN förklarade Johan Pehrson att “staten måste stärkas”. Det är inte precis det man normalt förknippar med liberalism, som ju brukar värna individens rätt mot staten och statligt förtryck. I artikeln räknade Pehrson sedan upp en räcka rättigheter som alla skall ha och som följaktligen staten borde skydda. Något om skyldigheter nämnde Johan Pehrson inte i sin betraktelse.

För mig framstod Johan Pehrsons liberala syn på statens förhållande till individen ungefär som när Ingvar Carlsson i mitten av 80-talet skickades fram av Socialdemokraterna för att förklara att verklig frihet är den frihet som staten garanterar i form av frihet från arbetslöshet, frihet från fattigdom och nöd, etc. Alltså ett “fri från” i stället för ett “fri att”. Nu skall jag inte vara petig, men visst var George Orwell bättre på att ometikettera ord? Tänk bara när han i “1984” fick till det med att “styrka är svaghet” och att “svaghet är styrka!

Nej, jag tror inte Johan Pehrson, trots all sin utstrålande hygglighet och “Vision Selma”, lyckas klara Liberalerna genom nålsögat om 4% vid nästa riksdagsval. Det går inte att med ordlekar övertyga väljare. Liberalernas problem beror helt enkelt på att deras gamla väljarbas inte längre finns! Liberalernas verkliga problem är att de behöver en ny kärngrupp av väljare!

Förr i tiden var lärarna en kärngrupp för Folkpartiet, men det var innan skolan blev ett område som Folkpartiet/Liberalerna först försökte annektera och sedan fick ansvaret för i borgerliga regeringar. Det har inte slagit väl ut. Lärarna har lämnat partiet i takt med skolans fortsatta förfall och lärarnas ställning har nedgraderats till förmån för elevers och föräldrars.

En annan tidigare en kärngrupp för Liberalernas föregångare Folkpartiet var ”Tobakisterna” eller tobakshandlarna. Om dessa värnade varmt den mest framgångsrike ledaren någonsin för Folkpartiet, Bertil Ohlin. Även de många kiosk- och korvståndsägarna samt de som i egna butiker sålde ”korta varor” var omhuldade och viktiga väljargrupper för Folkpartiet. Men det finns inte många kvar av dem idag i det svenska samhället! Rökare är ett utdöende släkte – särskilt piprökare. Korvstånden har ersatts med pizzerier och kebabkök, kiosker och småbutikerna för de ”korta varorna” har alla blivit hopbuntade till kedjor som Pressbyrån respektive H&M, KappAhl och Lindex. Alla med anställd och fackansluten personal.

Liberalerna måste alltså hitta nya kärnväljare, men var och hur? Jag skall försöka vara konstruktiv. Kanske kan de som sparar pengar på bank eller i aktier och fonder vara en ny väljargrupp? Åtminstone de senare blir ju fler och fler. Kanske borde Liberalerna ha startat och gått i täten för protesttåg mot riksbankens tidigare noll-räntepolitik? Kapital är ingen och skall aldrig vara en gratisvara.

Kanske bör Liberalerna driva frågor som höjd ränta och sänkt skatt på inkomst av kapital? Småkapitalister finns det fortfarande. Varför skulle Liberalerna inte kunna gå i bräschen för en skattefrihet för de första 50 000 av kapitalinkomst, i stället för den konstiga sparformen ISK? Och varför inte ett krav på skilda beskattningssatser, exempelvis 10% vid försäljning av långa aktie- och fondinnehav (längre än 6 månader) och 30% för korta (6 månader och kortare)?

Johan Pehrson och Liberalernas chans är att partiet åter igen blir ett parti för småkapitalister, men nu för de nya småkapitalisterna! I stället för att “stärka staten” för allehanda rättigheter och bortse från skyldigheter, bör partiet värna de nya småkapitalisternas legitima intressen mot statens förtryck i form av beskattning och andra statliga påbud!

BILD: Bertil Ohlin talar.

Stig Fölhammar är f d stats- och EU-tjänsteman, konsult och egenföretagare.