Det har sedan 18 februari pågått en kampanj på nätet som uppmanar konsumenterna att under denna vecka bojkotta livsmedelsbutikerna. Det är de hitintills nästan konstant stegrande matpriserna som har varit motivet för initiativtagaren, Tanja Andersson, till igångsättningen av denna aktion. En kampanj som har gett genklang hos bland andra Anders Lindberg på Aftonbladets ledarsida, där han anklagar regeringen för att sitta på händerna och råder den att införa mer eller mindre socialistiska lösningar för att förbättra konkurrensen inom branschen.

En bransch som jag, till skillnad från herr Lindberg, har arbetat i sedan 1995 i ett tiotal handlar- och kedjeägda butiker, både som arbetare, mellanchef, butiksansvarig och nu återigen självvalt som varuplockare. Den konkreta prissättningen i butikerna, och om det råder konkurrensbrist eller ej, får vi återkomma till längre ner. Inledningsvis hoppas jag i alla fall att min inneboende sanningslidelse lyckas parera ett eventuellt jäv från min sida i detta inlägg om den för majoriteten av oss högst angelägna matprisfrågan.

Börjar vi med att fråga en neutral källa som Matpriskollen om prisökningarna får vi svaret att de har ökat med ca 25 % sedan 2022 i Sverige. I det stora jordbrukslandet Frankrike ökade priserna med runt 22 % under samma period. Det schweiziska Nestlé, världens största livsmedelsföretag, höjde sina globala priser med 8,2 % för endast 2022 och fortsatt att göra det framgent. Och i USA kan i år matinflationen uppgå till 5,9 % spår landets jordbruksdepartement.

Men vilka är källorna till denna internationella inflation i vår tid? Som alla vet, men som tål att ordas om igen lite utförligt, stavas de i huvudsak Covid-19, kvantitativa lättnader och energikrisen.

Covid-19

Nedstängningarna av samhällen i både Europa och övriga världen orsakade givetvis både produktionstapp och distributionsstörningar inom de lokala och internationella marknaderna. Följaktligen, när pandemirestriktionerna hävdes och konsumtionen började komma igång igen runt mitten av 2021 möttes denna efterfråga av ett begränsat utbud. Jag kommer exempelvis ihåg när Barilla-produkterna dök upp igen, efter att ha varit försvunna från hyllorna under några månader, då var det bara att byta ut dessa företagspriser mot nya. Priserna på dessa italienska basprodukter började redan då inleda sin resa uppåt. Hade Italiens och åtskilliga andra länders makthavare kalkerat svenskarnas covidåtgärder, utan totala nedstängningar, så skulle förmodligen dagens internationella inflationssiffror vara lägre. Men givet att Sverige är ett marknadsekonomiskt öppet samhälle, som importerar cirka 60 % av sina jordbruksprodukter, drabbades det ändå.

Många politiker i världen försökte stimulera sina länders ekonomier under pandemin genom spridning av så kallade helikopterpengar till medborgarna, medan dessa tvingades (!) att rulla tummarna hemma och företagen att vara overksamma.

Kvantitativa lättnader

Men varifrån kom pengarna? Svaret kallas kvantitativa lättnader. Eller varför inte säga tryckning av pengar, digitalt och/eller fysiskt. Som USA:s Federal Reserve påtagligt gjorde under pandemiåret 2020 då bankens penningmängd, tekniskt kallad M2, ökade med 25 % jämfört med måttfullare 5 % året innan. 2021 stannade ökningen på 13 %, skriver Banque de France. Omvandlar vi dessa procentsatser till analytikern Nils-Åke Thulins siffror på Marketz.se får vi en ökning av M2 från 15 500 till 21 200 miljarder dollar på mindre än två år.

Eurozonens penningmängd ökade med 5 % under 2019, enligt den nyss nämnda franska riksbanken, men året därpå steg den till 12 %, eller 1 589 miljarder euro. Denna påspädning med 7 procentenheter på endast ett år är historisk sedan införandet av denna valuta, 1999. Under 2021 ökade dess mängd med ganska måttliga 7 %.

Ingen av de i Sverige liknande finansiella åtgärderna under pandemin, såsom Riksbankens särskilda avsedda penningvolymer i form av olika beredskapsinstrument, behövde brukas helt och vissa inte alls. Av inom bankens uppsatta ramar om 700 miljarder kronor, för köp av räntebärande papper, utnyttjades enbart 668 miljarder vid slutet av 2021 när åtgärderna avslutades. Av lån till banker för att stödja företagsutlåning förbrukades endast 165 miljarder av 500, osv. Alltså gick bankens ”tryckerier” inte för fullt som hos många andra centralbankers. Den svenska matinflationen, och i mindre grad annan inflation, är således mest importerad.

Ukrainakriget

Energikrisen, eller rättare sagt Ukrainakriget, i Europa är en tredje orsak till försämringen av pengarnas värde.

Att detta kostsamma krig förmodligen kunnat undvikas, om den internationella politiska och diplomatiska visheten varit på plats under de senaste 20–25 åren, är en annan fråga. Ett obestridligt faktum däremot är att de direkt drabbade har betalat ett högt pris för detta krig. Vi andra fördes bara bakom ljuset om det ekonomiska priset vi fick erlägga när särskilt gassanktionerna bestämdes mot Ryssland av, förutom USA, EU- och brittiska garnityren, strax efter Putins invasion av Ukraina. EU har totalt minskat sin gasimport från Ryssland men en del av den och dess derivat köptes ändå och dyrare genom mellanhänder, såsom Indien, enligt tidningen Le Monde. Ekonomi är ju direkt eller indirekt en förvandling av energi. En vara som Ryssland har i mängder och som exempelvis Europas ekonomiska motor, Tyskland, gjorde sig avhängig av efter att helt ha lagt ner sin kärnkraft. Landet suger även till sig en hel del av EU-ländernas elproduktion och de senaste 20 årens nedläggning av totalt 36 reaktorer i Europa, varav fem i Sverige (*), har gett oss här i landet en genomsnittlig elinflation på 128 % från 2021 till 2022. Det är klart att mat och annat blir dyrare.

Till alla de ovannämnda faktorerna kan vi tillägga svenska kronans försvagning med ca 15 % mot euron sedan 2021. Det kan för övrigt delvis bero på Sveriges försämrade rykte i världen, men hoppas att undertecknad är fel ute. Detta allmänna inflationselände för konsumenterna (men inte givet för statsfinanserna) vad gäller särskilt vissa matvaror slutar tyvärr inte här. Vissa produkters priser påverkas naturligtvis även av minskade skördar, som nu kaffe och kakao under säsongen 2023–2024.

Torkan som drabbade Brasilien, landet som står för närmare 40 % av världens kaffebönsproduktion, har genererat en prisökning för råvaran om 70 % under 2024, enligt Världsbanken. Samma institution uppger att de två stora kakaoproducenternas, Ghana och Elfenbenskusten, minskade skördar i fjol bidrog till en ökning av priset på kakao från 4,4 till 10,32 USD kilot. Återspeglingen av dessa produkters prisändringar ser vi klart och tydligt i butikerna.

Majoriteten av dessa butiker drivs av handlare som är knutna antingen till Ica, Axfood eller Coop (franchise). De köper inte bara lejonparten av sina varor därifrån utan får från dem också rekommenderade utpriser till kund. Utöver de centralt bestämda aktivitetspriserna (exempelvis extraprisbladen) hos en kedja, såsom Hemköp, som alla dess butiker måste följa oavsett regi, kan de handlarägda däremot avvika från de rekommenderade ordinarie utpriserna. Jag kan intyga att de senaste tre årens många prishöjningar mot kund var oftast procentuellt lägre än inprisernas. Men eftersom inflationen är som den är och i kombination med kostnadsjakt har många butiker kunnat behålla sin lönsamhet ändå.

Branschens genomsnittliga rörelsemarginal, enligt organisationen Svensk Dagligvaruhandel, var 2,5 % under första halvåret 2024. (Som jämförelse kan nämnas att hela näringslivets genomsnittliga dito uppgick till 5,1 % de senaste 15 åren). Som synes har många matbutiker precis näsan över vattnet och kämpar dagligen för att behålla sina kunder genom att satsa på olika affärsidéer, som i vilken näringsgren som helst i en marknadsekonomi. Axfoods kedja Willys, med sin ”hard-discount”, satsar på både slimmat sortiment och organisation för att erbjuda kunderna prisvärda varor, samma sak med Lidl. Vissa Ica- och Hemköpsbutiker däremot satsar på service, såsom personalintensiva manuella diskar med premiumvaror; andra, oftast handlarägda butiker, arbetar med klippvaror, med mera, för att behålla sina lönsamheter.

Till allt detta kan tilläggas, av egen erfarenhet, att jämförbara butiker tillhörande olika kedjor (exempelvis Ica-Maxi och City Gross) snokar på varandras arbetssätt och inte minst utpriser genom att för ändamålet anlita undersökningsföretag, som Nielsen. Och apropå prisundersökningar såsom PRO:s och liknande i lokala medier, finns det inget som kan göra en handlare eller butikschef så sömnlös som när ens butik sticker ut som den dyraste i upptagningsområdet.

Efter att allt detta är sagt ska vi inte hemlighålla att det finns handlare, med strategiskt väl placerade butiker och/eller områdesmonopol, som rider till banken med fulla väskor på en galopperande häst kallad inflation. Den som vill veta om ens matbutiksinnehavare ingår i denna, om än begränsade, nutida skara ”gulaschbaroner”, kan besöka Allabolag.se för att ta reda på det. Om butiken omsätter säg runt eller mer än 60–70 miljoner och uppvisar årligen en vinst över 5 %, är det bara att vända sig till konkurrenten istället, om möjlighet finns. Det är mat det handlar om och inte…dataspel.

Kedjornas Vd:ars i miljoner tvåsiffriga årslöner och bonusar mitt i priskrisen är heller inte klädsamt.

Avslutningsvis, att bojkotta hela branschen är orättvist men vi tackar ändå ensamstående mamman, Tanja Andersson, för initiativet till kampanjen som satt branschen under strålkastarna och har indirekt i kölvattnet av pågående debatt avslöjat än en gång att Socialdemokraterna, med dess partisekreterare i spetsen, är beredda, de med, att ohederligt rida på vilken häst som helst för att återta Rosenbad. Nej Socialdemokraterna: Tidö-regeringen som synes är inte ansvarig för matprisökningarna! Ja, det är obestridligt och beklagligt att matpriserna har ökat avsevärt och drabbat många. Men, herr Baudin, de som inte äter sig mätta i Sverige är få, om ens några, givet att ”ett genomsnittligt svenskt hushåll spenderar 13,2% av sin inkomst på mat och dryck”. Siffrorna är ursprungligen från SCB:s rapport 2023 och inte mina.

(*): Av Barsebäcks två reaktorer som togs ur drift 1 999 respektive 2 005 räknas endast den senare till ovan statistik.

Mazigh Kiri Kessai är butiksarbetare. Han är en till Sverige för mer än 30 år invandrad berb från Nordafrika och har tidigare intervjuats och skrivit här på sajten.