Folk till vänster i vårt land ser Sverige som en humanitär stormakt som är en förebild för hela världen. Dessa vänstermänniskor älskar det vi kallar woke eller politisk korrekthet. Sverige, och resten av det rika väst, fokusera idag på detaljer i vår jakt på det perfekta samhället och omhuldar begrepp som DEI – diversity, equity and inclusion. Ett typexempel är det patologiskt progressiva Los Angeles. I stället för att rusta sig för nästa stora brand har staden valt en lesbisk kvinna som brandchef och som gjort frågan om en mindre enkönad brandkår till en av sina viktigaste.

Sverige har gjort på en resa från fattigt, försupet och konfliktfyllt till ett av världens rikaste och mest jämlika länder. Detta fick politikerna att ge sig ut på jakt efter nya förbättringsprojekt som en generös flyktingpolitik och ett växande fokus på minoriteternas rättigheter: sexuella, etniska och andra.

MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, fortsätter för tredje året i rad med sitt Gender coach-program för räddningstjänstens chefer som till exempel ”mångfald ur ett HBTQI-perspektiv”. Bulletins ledarskribent Klas Hjort skrev 2023 att mycket av det som kallas woke är ”ett resultat av väldigt goda ekonomiska tider” och att det riskerar att påverka kärnverksamheten negativt när resurserna tryter.

Folk till höger ser en helt annan bild av Sverige. Här är bilden av Sverige mer som ”a failed state” eller till och med som Trumps brukar säga ”a shithole country”. Bortsett från att vänstern är alltför woke är det invandringen med kriminalitet, våldskapital, sprängningar, gängvåldtäkter, mångfald och bidragsfusk som sticker ut. Det mest bekymmersamma är dock islamiseringen av Västeuropa och att, om än långsamt, ett folkutbyte äger rum. Ovanpå detta tillkommer den så kallade gröna omställningen som slukar miljarder till igen egentlig nytta.

Det är som en spegel, där vänstern och högern ser helt olika bilder.

Då är det glädjande att läsa en artikel i tidningen Economist (jan 11 – 17, 2025). Den handlar visserligen om hur Gulf-länderna satsar på att bli forsknings ledande på jorden med massiva resurser till sina universitet. Här kan man, i tre olika diagram, se att Sverige faktiskt är näst bäst i hela världen.

En graf visar forskningens del av olika staters BNP per capita och där kommer Sverige som nummer två efter USA.

En annan graf visar storleken på det privata näringslivets forskningsavhandlingar där Sverige återigen kommer ut som två, nu efter Singapore.

En tredje graf visar publicerade forskningsrapporter i förhållande till befolkningen. Här är Sverige återigen nummer två efter Singapore.

I varje graf visas de tio bästa länderna med Sverige som nummer två. De övriga åtta är nästan uteslutande de arabiska oljerika Gulf länderna – Saudiarabien, UAE, Qatar, Oman och Kuwait – med undantag för Storbritannien i två av graferna. Detta förklaras av att arabländernas lägger enorma resurser på forskning men har liten befolkning varför de hamnar högt på graferna. Singapore med ca fem miljoner invånare hamnar högst upp i två av graferna. Att Sverige hamnar på andra plats i alla tre graferna är glädjande och inte lite förvånande med tanke på att de till höger, där jag ingår, ser så pessimistiskt på Sverige och framtiden.

En annan faktor att Sverige faktisk, trots allt, är en framstående forsknings- och industrination visade Ebba Busch när hon gjorde ett mycket bra framträdande på elektronikmässan i Las Vegas nyligen.

Nu när Trump blir USA:s president verkar det som många före detta woke personer och även företag överger tramset om kön, inkludering och allt det där och inser att omställningen till det gröna samhället kanske har nått sitt ”bäst före datum”. Flera riktigt stora företag i USA har redan beslutat att ändra sin policy i denna fråga.

Om detta också sker i Sverige och om regeringen tar resoluta tag för att få bukt med kriminaliteten – invandringen, islamiseringen, bidragsfusket, medborgarskapet och den politiska korrektheten i allmänhet – kanske Sverige inte är så dumt land i alla fall.

TIme will tell.