PATRIK ENGELLAU Mäktiga människor i din egen burk

Ofta undrar jag hur det går till på ledarskribentlinjen på svenska gymnasier. Bryr man sig om att diskutera svåra saker som demokrati eller betraktas det som överkurs? Att jag tar upp frågan beror på att min uppfattning om just demokratin verkar vara en helt annan än den som företräds av exempelvis Dagens Nyheters ledarredaktion. 

Studera gärna DN:s ledare om den amerikanske journalisten Tucker Carlson den tionde december. Carlson, som tidigare fått skäll för att han gjort en i en artig intervju med Putin, fick nu även skäll för att han gjort en motsvarande intervju med den ryska utrikesministern Lavrov.

Carlsons fel var inte, som man skulle kunna tro, att han vinklat intervjun på det vanliga sättet, alltså till den egna sidans förmån, vilket i det här fallet kunde ha betytt att han skulle ha framställt Putin och Lavrov i dålig dager. Carlsons fel i DN:s ögon var det motsatta, nämligen att han inte, som han borde ha gjort, gestaltade dessa ryska ledare som monster och diktaturens kreatur (i vilket fall det förstås inte hade blivit några intervjuer, det torde var och en begripa – eller är det någon som inte förstått att mäktiga personer har medel att kontrollera sin mediabild om den inte manipuleras av medvetet fientliga journalister och andra hatfulla betraktare som sitter i tryggt beskydd bakom X och avlossar skitprojektiler?).

Själv tyckte jag det var värdefullt att få betrakta de två ryssarna i samtal med en intervjuare som varken var hatisk eller devot utan snarare neutral, lite som en samtalsledare i en amerikansk kandidatdebatt inför ett presidentval eller motsvarande svenska teveprogram när de är som hederligast. Före Carlson har ingen försökt uppvisa de ryska potentaterna för mig. Ingen i mediavärlden har ansträngt sig för att jag och andra medborgare skulle kunna få en chans att bilda oss en egen uppfattning, något som i själva verket är en av demokratins grundbultar. Vad tjänar det till att rösta om man inte vet något om kandidaterna? Hur ska jag skapa mig en bild av Lavrov om jag inte ens får höra honom hålla ett anförande?

Det är på den punkten det klämmer. DN:s ledarredaktion vill inte att vanliga medborgare ska få verktyg att tillsammans med all annan tillgänglig information kunna förbättra sin världsuppfattning. Och varför det? Jo, därför att folket inte är att lita på och därför inte bör betros med ocensurerad information. Utan censur blir vi medborgare bortkollrade av rysk propaganda dit journalisten Carlson tydligen räknas av DN. Om sådana som han får hållas är västvärldens dagar räknade:

Reaktionerna i sociala medier på Tucker Carlsons Moskvatripp visar tydligt hur arenan ser ut. Det pumpas fram budskap som går ut på att Ryssland inte är USA:s verkliga fiende, det är i själva verket Demokraterna. Den ständiga ryska propagandan, inte minst på X, har effekt. Frågan är bara i hur hög grad. Den dag som tillräckligt många amerikaner övertygas om att Kamala Harris är farligare än Putin – då kan västvärldens dagar verkligen vara räknade.

Så korkade är vi medborgare tydligen enligt DN. Därför är det samhällsfarligt, eller i varje fall oacceptabelt riskfyllt, att låta oss få och för oss själva fritt värdera all tillgänglig information.

Det är klart att det finns risker mot demokratin, men jag tror risken är större om information undanhålls från medborgarna än om informationen fritt får flöda och medborgarna får möjligheter att använda sitt eget tänkande och sitt eget förnuft även om en och annan blir Lavrovkramare på kuppen.

Till min förvåning upptäcker jag att svenska staten håller med mig och inte Dagens Nyheter på den här punkten. På Riksdagens hemsida finns information som verkar skriven på enkel svenska så att budskapet ska gå hem även hos dem som har det svårast:

Demokrati betyder ungefär folkstyre eller folkmakt… I en demokrati ska man få tänka och tycka vad man vill och ha möjlighet att uttrycka sina åsikter öppet i tal eller skrift.

Troligen är det bara en lapsus av Riksdagen att den glömt att var och en också måste har rätten inte bara att uttrycka sina åsikter utan även att tillgodogöra sig andras, även om de förmedlas av Tucker Carlson. Som det står i FN:s allmänna rättighetsförklaring, nittonde paragrafen:

Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.

Patrik Engellau