Rubriken är namnet på en dikt av Gustaf Fröding som handlar om kärleken och drömmarna men också om livets realiteter. Första och sista stroferna handlar det ljuva som livet lovar respektive de stötestenar som normalt kommer i vägen:

En plog ska vi ha, en harv ska vi ha,

en häst ska vi ha, som kan streta och dra!

”En täppa med bönor och kål och spenat!”

Erk du!

Maja du!

Så ska vi ha’t!

Men, Maja du, Maja du, var ska vi ta’t?

Jag är för fattig och du är för lat!

Du går på roten och jag går på stat!

Erk du!

Maja du!

Var ska vi ta’t!

Jag fruktar att motsvarande duett kan komma att framföras av den amerikanska regeringsduon Trump och Musk. Det började med att Musk fick löfte om ett nytt departement, DOGE, som snabbt skulle ta kontroll över ”Government efficiency”. Ett hallelujarop ljöd över världen, även från min mun, ty i raden av politiker, som genom årtiondena har lovat samma sak, är det först Musk som sjungit hymnen med trovärdighet. Någon ovanlig kvalitet måste det väl finnas hos en ung man som utan mycket startkapital gör sig till världens rikaste man?

Men sedan, för att skifta poet, finns risken att beslutsamhetens friska rodnad i eftertankens kranka blekhet övergår. Musk ska skära ned med två triljoner dollar. Man vet inte om han menar om året eller om det handlar om en engångsoperation, men det är mycket pengar i vilket fall som helst, omkring tre gånger Sveriges BNP om jag har koll på de trixiga nollorna.

Sedan man nyktrat till efter extasen över DOGE-beslutet framträder Frödings Erk på näthinnan med sin bondskt oförsynta fråga: var ska vi ta´t?

Två triljoner dollar är mer än en tredjedel av USA:s statsbudget. Där finns 428 myndigheter som Musk ska skära ned till 99 stycken. Han ska minska antalet statsanställda från två miljoner till en halv miljon människor. En och en halv miljon ska ha sparken. Kommer de att demonstrera och förvandla städerna till kaosbälten eller kommer de lugnt att finns sig i sitt åtminstone tillfälligt prekära läge?

Alla vi som kommit på oss med att någon gång, på pin kiv, spritt påhittade berättelser om ineffektiviteten i stat och kommun vet samtidigt att det mesta av det jobb som offentliganställda förväntas göra ändå måste bli gjort och att man helst inte vill stå med ansvaret för att avskeda 75 procent av dem ifall de börjar obstruera. Musk har, med en förslagenhet som kanske är förklaringen till hans framgångar, sett till att han själv och DOGE inte har något formellt myndighetsansvar, vilket på mig låter som om han på förhand gjort sig straffri.

Jag vet vilken plåga det är att ansvara för nedskärningar i offentliga – och andra – verksamheter. Även de onödigaste och mest konfliktdrabbade myndigheterna sluter sig samman och förklarar med en mun att de inte har en enda krona eller medarbetare att avvara. Allt behövs och mer därtill. Och alla dessa organisationer har alltid gjort någonting litet som de använder för att övertyga effektivitetsivrare som Musk om sin oundgänglighet.

DOGE är, tror jag, Trumpadministrationens och MAGA-revolutionens flaggskepp. Om det går på grund ser det illa ut för hela projektet. Vad var det jag sa? kommer Kamala Harris att gapflabba.