– Du är rasist! Du är SD!

Mannen såg ut att vara i 45 – 50-årsåldern, hade Mellanösternursprung, och talade bruten svenska. Att han var muslim var det knappast någon tvekan om, eftersom hans slöjklädda fru stod bakom honom och såg förskrämd ut.

– Nej, svarade jag så lugnt jag förmådde, detta har inte med ras eller etnicitet att göra. Det handlar om religion, och om att vissa extrema uttryck för religiositet inte hör hemma i ett modernt, västerländskt samhälle som det svenska.

– Jo, upprepade mannen, du är rasist, du är SD!

Visserligen var han inte fysiskt hotfull, men situationen kändes ändå obehaglig. På min andra sida stod en yngre muslimsk kvinna iförd heltäckande s.k. niqab och skrek högljutt på personalen att de skulle kasta ut mig för att jag ”var rasist”. Samtidigt hade övriga kunder i butiken uppmärksammat spektaklet, och folk började stirra.

Kanske bör jag förklara bakgrunden. Detta utspelade sig för drygt ett halvår sedan. Jag var i en lågprisbutik för skor och kläder, på jakt efter ett par billiga sportskor. När jag lämnade skoavdelningen, på väg mot kassorna, såg jag en muslimsk kvinna iförd niqab, alltså det slags heltäckande dräkt som döljer ansiktet och bara har en smal öppning för ögonen.

Under de senaste åren har jag i min hemstad sett muslimska kvinnor iförda denna bisarra maskering vid några tillfällen, och det har naturligtvis gjort mig både chockad och arg. Jag har dock aldrig öppet kommenterat deras klädsel. Inte förrän denna gång, då jag helt enkelt inte klarade att hålla tyst längre. När jag passerade den niqab-klädda kvinnan sade jag:

– Det är inte okej att vara maskerad på offentlig plats.

Niqab-kvinnan blev skogstokig. Hon följde efter mig mot kassorna, högljutt skrikande att hon hade rätt att klä sig som hon ville, att jag skulle respektera muslimska kvinnor, att jag var rasist, och att hon minsann ”var född i Sverige och lika svensk som jag”. När vi kommit fram till kassorna fick hon stöd av den muslimske mannen som råkade vara där, och när hon insåg att jag inte tänkte be om ursäkt eller backa från vad jag sagt övergick hon till att kräva att personalen skulle kasta ut mig för att jag uttalat mig ”rasistiskt”.

Många muslimer reagerar med aggression och besinningslöst våld om deras religion kritiseras eller ifrågasätts. Vi har på senare år sett en rad exempel på detta: terrorattacken mot Charlie Hebdos redaktion, de våldsamma upploppen i svenska städer i samband med Rasmus Paludans islamkritiska manifestationer, hotbilden mot Lars Vilks efter att han tecknat ”Mohammed som rondellhund” osv. Med tanke på detta kom de reaktioner jag möttes av i butiken inte som någon överraskning. Snarare blev jag förvånad över att niqab-kvinnan och hennes försvarare inte tog till våld.

Det intressanta i situationen är dock att både niqab-kvinnan och mannen som ingrep till hennes försvar anklagade mig för rasism, trots att jag inte sagt något som hade med kvinnans ras eller etniska ursprung att göra. De uppfattade alltså kritik av islam (eller snarare kritik av ett specifikt, extremt uttryck för muslimsk tro) som rasism.

Detta indikerar att de inte ser islam som en religiös tro i västerländsk mening, dvs. som en övertygelse som man frivilligt bekänner sig till, som man därmed också är fri att avsäga sig, och som man kan tolka på olika sätt. Snarare verkar de uppfatta sin religionstillhörighet som tillhörigheten i en ras eller etnisk grupp, dvs. som något oföränderligt som man föds in i och inte kan lämna, och som inte är öppet för olika tolkningsmöjligheter.

* * *

Det brukar hävdas att syftet med muslimska kvinnors bärande av slöja (i mer eller mindre heltäckande varianter) är att de ska vara ”anständiga”, och inte framstå som sexuellt lockande för män.

Islamguiden.com ger följande direktiv om muslimska kvinnors klädsel:

”Bland icke-mahram män (dvs. män utanför den närmaste familjen, min anmärkning) måste en syster täcka hela kroppen förutom ansiktet och händerna. Håret, nacken, axlarna och övre bröstet ska täckas specifikt av slöjan. Armarna, överkroppen och benen borde täckas av lösa, ogenomskinliga kläder som döljer kroppens former. Långärmat eller tunika och en lång kjol /…/ är exempel på accepterad klädsel. Dessutom säger många lärda att även fötterna borde täckas med strumpor.”

Staden jag bor i har en stor muslimsk invandrarbefolkning, och jag rör mig regelbundet i ett par av de mest invandrartäta områdena. Följaktligen ser jag dagligen tiotals eller t.o.m. hundratals kvinnor. i slöja När jag iakttar dem tänker jag på vad som brukar sägas om regler för kvinnors klädsel inom islam, t.ex. i citatet ovan. Ofta är det tydligt att något inte stämmer.

Jodå, många av de slöjklädda, muslimska kvinnorna tycks följa de religiösa reglerna. De täcker inte bara håret, utan bär även heltäckande, löst sittande kläder som inte avslöjar deras kroppsformer, de är osminkade och doftar inte parfym osv.

Men jag ser samtidigt ett stort antal muslimska kvinnor som ger högst motsägelsefulla signaler. De bär omsorgsfullt arrangerade slöjor, så att att inte minsta hårstrå tittar fram. Samtidigt är de hårt sminkade, bär nagellack, och doftar starkt av parfym. En del av dem bär även högklackade skor och tajta kläder som tydligt visar deras kroppsformer.

Slöjan ska signalera att de är anständiga muslimska kvinnor, som inte vill väcka mäns sexuella lustar. Men samtidigt bär de en rad attribut vars syfte är att de ska vara sexuellt attraktiva för män. Dubbelmoralen är uppenbar.

Jag kan tolka detta på två sätt. Den ena möjliga tolkningen att slöjan bärs motvilligt, exempelvis på grund av press från familj och släkt. De bär i så fall slöja för att de känner sig tvungna, men försöker i andra avseenden vara så ”västerländska” som möjligt.

Den andra, kanske mera sannolika tolkningen, är att slöjan för dessa kvinnor har andra betydelser än den religiösa. Man kan t.ex. tänka sig att slöjan fungerar som det socialantropologer kallar ”en gränsbevarande mekanism”, alltså ett sätt att markera den egna etniska gruppens kulturella särart och befästa en gräns gentemot andra grupper. Man kan också tänka sig att föreställningar om ”heder” och socialt anseende kan ha betydelse, t.ex. att det i den sociala miljö i vilken dessa kvinnor rör sig kan finnas uppfattningen att kvinnor måste bära slöja för att ses som ”hedervärda”, och inte ”vanära” sin familj.

Jag ser också ofta åldriga kvinnor; gummor i 80 – 90-årsåldern eller ännu äldre, som mödosamt stapplar fram med rollatorer, men som ändå har ork att iklä sig hucklen som nogsamt döljer varenda hårstrå. Dessa gamla damer har givetvis sedan länge passerat både sin fertila ålder och den ålder då de kan antas vara intressanta på relations-/äktenskapsmarknaden. Trots detta är de noga med att bära ett plagg vars syfte sägs vara att de inte ska vara sexuellt lockande för män. Även detta är motsägelsefullt, och tyder på att slöjan har andra innebörder än den påstådda.

* * *

Jag har en kompis som vi kan kalla Göran. I sitt arbete som gymnasielärare möter han många invandrarungdomar med ursprung i muslimska kulturer.

Enligt Göran har det på senare år blivit allt vanligare att flickor som tidigare klätt sig västerländskt plötsligt, i övre tonåren, väljer att börja bära slöja. Men orsaken verkar i många fall inte ha så mycket med religiös tro att göra. Göran berättar:

– Jag har många gånger frågat tjejer varför de plötsligt börjat ha slöja. Till min förvåning är det få av dem som förklarar detta med att de är starkt troende, eller att de fått nåt slags religiöst uppvaknande. Vanliga förklaringar är istället att de vill hedra sitt kulturella ursprung, eller att de vill visa respekt för familjens traditioner.

Göran säger också att antalet flickor som börjat bära slöja ökat kraftigt sedan ungefär ett år tillbaks, alltså sedan det pågående kriget mellan Israel och Hamas (och senare även Hizbollah) inleddes.

Det behövs inte några djupare kunskaper om Israel-Palestina-konflikten för att att räkna ut att slöjbärandet i dessa fall har en politisk innebörd. Många muslimer ser ju Israels krigföring i Gaza som ett krig mellan judar och muslimer, eller t.o.m. som ett krig mellan västvärlden och islam. Att tydligt manifestera sin muslimska identitet, t.ex. genom att bära slöja, blir då ett sätt att visa sitt stöd för den palestinska sidan i det pågående kriget.

* * *

Islam är inte ”en religion som andra”. Visserligen innehåller islam de element vi normalt förknippar med religioner, t.ex. föreställningar om en högre makt och liv efter döden, bön, gudstjänster och firande av religiösa högtider. Men islam är mer än så. Islam är ett totalitärt politiskt och socialt system som gör anspråk på att reglera alla aspekter av människors liv, såväl på individ- som på gruppnivå.

De intryck jag redogjort för i denna text kan avfärdas som anekdotisk bevisföring; som lösryckta iakttagelser utifrån vilka man inte kan dra några generella slutsatser. Jag menar emellertid att mina iakttagelser av slöjanvändandet i sin enkelhet utgör konkreta, relevanta exempel på att islam är långt mer än vad vi i en västerländsk kontext menar när vi talar om religioner.

När det gäller islam går det i praktiken inte att hålla isär religionen från domäner som inte borde ha med religiös tro att göra. Det är t.ex. uppenbart att slöjbärandet – bortsett från den religiösa innebörden – är nära knutet till politiska ställningstaganden, etnisk och sociokulturell identitet och troligen även till föreställningar om heder och socialt anseende.

Detta är ett av många exempel på att islam inte går att anpassa till ett modernt, västerländskt samhällssystem, byggt på religionsfrihet, sekularism och förnuftstro, i vilket trosföreställningar ses som en enskild angelägenhet som hör hemma i individens privata sfär.

Rolf Hansson har en brokig yrkesbakgrund, bland annat som frilansande journalist, översättare och musiker. Politik och samhällsfrågor har alltid intresserat honom, och under de senaste åren har han i synnerhet engagerat sig i diskussioner kring bevarandet av det svenska/västerländska kulturarvet och upplysningsidealen. Han är också en oförbätterlig musiknörd och hängiven skivsamlare, med en särskild passion för den afroamerikanska musiktraditionen.