För precis sex månader sen, under slutspurten till EU-valet, stod jag och några kompisar utanför en valstuga på Avenyn och kampanjade för Medborgerlig samling. Vi hade sökt polistillstånd i vanlig ordning, och när valet var över skulle valstugan bortfraktas och platsen städas på vår bekostnad.

Plötsligt hörde vi ryktas om en trafikstockning i Brunnsparken (knutpunkt för kollektivtrafiken i Göteborg). Ett gäng Palestinaaktivister hade tydligen placerat sig på spårvagnsspåren och samtidigt blockerat trafiken över Hisingsbron. Så här beskrevs händelsen i Göteborgs-Posten.

Kort därefter passerade Palestinademonstranterna vår valstuga. Dom var högröstade och arga och jag gissar att Kristofer Lundberg gick i täten – han hade ännu inte blivit rikskändis och utesluten ur Vänsterpartiet (vilket han senare blev på grund av terrorkopplingar, antisemitism, misshandel etc).

Trots att demonstrationen var ”spontan” och trafiken stoppats, tyckte inte polisen att det begåtts något allvarligt fel. Så här diplomatiskt uttryckte sig deras talesperson för GP:

”Demonstranterna har kunnat framföra sina åsikter och det är en grundlagsskyddad rättighet att de ska kunna göra det.”

Aktivisterna behövde heller inte bekymra sig om tillstånd för ”valstuga” eller dylikt, eftersom de förvandlat Vasaparken runt universitet till tältläger. Märkligt nog tyckte inte rektorn för Göteborgs universitet Malin Broberg, att det var något anmärkningsvärt. Så här sa hon till Svt, strax efter att Palestinavännerna ockuperat hennes arbetsplats:

”Jag cyklade förbi här när jag kom till jobbet och sa att de var välkomna. För mig är det helt okej att de är här”

Några veckor senare höll kommunstyrelsens ordförande Jonas Attenius ett bejublat tal inför 15 000 muslimer i Slottsskogen. Som bakgrund kan nämnas att de rödgröna återtog makten i Göteborg efter valet 2022, vilket knappast varit möjligt utan stöd från muslimska grupper. Jonas Attenius uttryckte sin tacksamhet genom att hylla Palestina och lova en kommunal bojkott av israeliska varor.

Nu blev det ingen bojkott av Israel, eftersom den underkändes i högre instans, men tältlägret blev kvar. Månaderna gick och ett trettiotal anmälningar strömmade in till polisen. De handlade om skadegörelse, nedskräpning, olaga hot och liknande. Boende i området klagade över brandrök, eftersom demonstranterna eldade för att hålla värmen. Det som tidigare var en vacker park och värdig inramning av universitetsbyggnaden, hade blivit en skräpig kåkstad där människor kände sig otrygga. Bara att återställa gräsmattan och rabatterna skulle bli en dyr nota för kommunen.

Av outgrundlig anledning har Göteborgspolisen behandlat ockupationen som en ”grundlagsskyddad allmän sammankomst”. Jag tror inte man hade varit lika generös mot Medborgerlig samling eller någon annan politisk gruppering.

Sent omsider bestämde sig ordningsmakten för att rensa upp. I måndags kungjorde GP att alla tälten och demonstranterna skulle avlägsnas före den 22 november. Inte för att Palestinaaktivisterna gjort något fel, eller på något sätt var ovälkomna. Utan för att platsen behövdes för ett annat möte, arrangerat av Liberalerna. Jonas Attenius vill ju även i fortsättningen kunna se sina muslimska väljare i ögonen.