Gustaf Fröding tillhör de svenska kulturikonerna par preference, August Strindberg och Selma Lagerlöf är två andra, samtliga födda vid mitten av 1800-talet. Sverige upplevde en kulturell blomstring utan motstycke från mitten av 1800-talet till början av 1900-talet med författare som de nämnda tillika Karlfeldt och Heidenstam, målare som Zorn, Larsson, Josephsson, prins Eugen och Liljefors samt tonsättare som Stenhammar, Alfvén, Peterson-Berger m.fl. Under den kulturella storhetstiden stod nationen och romantiken i centrum. De nämnda författarna, målarna och tonsättarna är självfallet centrala i en svensk kanon och högkulturellt relevanta som motpoler till den svenska woke-kulturen.

Under ett par månader har jag levt i en Frödingestetik med omläsning, för sjuttiosjunde gången, av den samlade lyriken, en del prosa samt ett antal biografier, Frödings brev i tre volymer, lyrikanalyser, minnesskrifter, psykologiska analyser, personliga möten med Fröding liksom olika vänskrifter. Trots tidigare omfattande läsning av Frödings lyrik har jag vid denna djupläsningen av och kring Fröding hittat en dikt jag icke läst tidigare. Den är föremål för min analys.

En dikt, som inte tidigare fanns publicerad i Frödings samlade lyrik, handlar på ytan om vargen och heter ”Vargens sång”. Dikten presenterades i den av Eva Jonsson publicerade textkritiska avhandlingen ”Hospitaltidens lyrik”. Samlingen där Gråbergs sång och vargens sång ingår går under namnet ”Mattoidens sånger”. Fröding använde om sig själv uttrycket ”mattoide”, betydande ungefär halvdåre. Det är en dikt sannolikt skriven under hospitalstiden i Uppsala (1898 – 1905). En samling dikter som felaktigt tidigare kallats sjukdomstidens sånger men vars rätta namn som Johan Cullberg påpekat i den lysande ”Gustaf Fröding och kärleken. En psykologisk och psykiatrisk studie” bör vara just Hospitaltidens sånger.

Varför har jag fastnat för den? Ett personligt skäl är att jag under flera år arbetat med vargens bevarandestatus i den svenska faunan som representant för naturskyddsintressena i viltförvaltningsdelegationen vid länsstyrelsen i Västmanland.

Viktigare än det personliga är naturligtvis att dikten i djup mening är typisk för ett centralt Frödingtema men att den också också avviker från merparten av Frödings övriga lyrik. Den liknar i utformning, rytm och rim den kända ”Gråbergs sång” från samma tid, lysande tonsatt av Mando Diao. Det var en tid då Fröding sökte sig mot allt enklare och sannare lyrik. Men framför allt speglar ”Vargens sång” Gustaf Frödings livslånga brottning med frågan om ont och gott, vad som är ont och vad som är gott, när de betingar varandra eller kanske till och med byter plats.

Vargens sång handlar ytterst om den gemena föreställningen om rovdjur, som exempelvis varg, som onda. Det är ett märkligt förmänskligande av djur som för mig är obegriplig, delvis också obehaglig med tilldelandet av mänskliga egenskaper som ondska och annat på djur. Vargen, lodjuret eller björnen är inte onda när de slår ett byte vare sig det är ett vilt djur eller ett får. De är bara varg, lo och björn och uttrycker sig i handling som varg, lo eller björn. De slår bytesdjur för föda åt sig och sin avkomma. Att tala om den ”onda vargen” eller annat är uttryck för bristande eftertanke och fördunkling.

Nu till dikten ”Vargens sång”.

”När aftonrodnadsskenet rött
försvann, i kvällen skar
ett tjut: hu var är kött
hu var är kött, hu var
hu fläng,
hu flå
hu slit
hu slå
en klo
i våm
nu sväng,
svängom,
nu glo,
nu fram
se lamm,
slå klo
i kött
se rött
hu glafs,
hu nafs
i får
i tarm”.

Det är en dikt som söker sig djupt ner i det ”djuriska”, det vill säga djurets psykologi, för att inte säga det djuriska i djuret. Vargens själsliv, om ni ursäktar uttrycket, ligger helt enkelt bortom gott och ont. Det inser Fröding med ett helt liv bakom sig av brottning mentalt och intellektuellt med frågan.

Dikten är vidare friare utformad i förhållande till tidigare lyrik i meter och rim, den är reducerad, på ett sätt som bara Fröding gjorde, se exempelvis ”Gråbergs sång”, med en förenkling ända ner till enstaviga versrader.

Slutligen ett citat ur Johan Cullbergs nämnda analys av Frödings liv, lyrik, konstnärliga och intellektuella prestationer i ljuset av arvsförhållanden, sjukdomar och symtom som orsakade vårdbehov samt psykologiska samband mellan hans livshistoria, upplevelser och personlighetsproblem som alkoholism, övergivenhet och sexuell utlevnad.

”Fröding kom under sitt liv att alltmera syssla med frågor om äkthet och om gott och ont – tidvis var han besatt av dem. Hans diktning har också djupa moraliska kvaliteter utan att vara moraliserande.” Citatets relevans illustreras tydligt av den dikt vi behandlat.

BILD: Fotografi av artikelförfattaren.

Lennart Waara disputerade 1980 i ekonomisk historia på en avhandling om statligt företagande i marknadsekonomier. Undervisat vid Uppsala universitet. Arbetat som revisionsdirektör på Riksrevisionsverket. Organisationskonsult med uppdrag åt bland andra banker, företag samt finansdepartementet, utrikesdepartementet och åt Sida i Ryssland. Företagsledare i olika företag bland annat som VD och rektor för Beckmans School of Design och näringslivsdirektör i Örebro kommun. Blogg kring politik, samhälle och kultur: lennartwaara.com