Med dagens hetsjakt på vita män är det lätt att få för sig att kvinnorna varit förtryckta genom hela vår svenska historia. Hur ska man annars förklara att vita män ses som det mest onda på jorden? Men även om kvinnor inte haft någon formell makt förrän i relativt modern tid så har kvinnor ändå haft starka roller i samhället, även under den ”mörka” medeltiden.

Störst makt hade kvinnan genom sin position i hemmet eller genom släktskap och äktenskapsallianser. Eftersom kvinnans arbete var av yttersta vikt för vilken bonde som helst hade kvinnan ofta en förhållandevis fri ställning i praktiken. Genom sin viktiga position i hemmet kunde hon dominera den privata sfären och skaffa sig indirekt makt genom att styra maken att göra vissa val. Inom adeln var det också många kvinnor som fick makt och inflytande genom sin släkt, eller äktenskapsallianser mellan olika högt uppsatta släkter.

Kvinnans främsta uppgift i det medeltida samhället var, om hon inte var av hög börd och hade amma och tjänstefolk, att sköta barn och hushåll. En gift kvinna skulle därför kunna allt som ingick i ett medeltida hushåll, från att sköta om gårdens djur och ta hand om slakten till att baka, syra grönsaker och se till att familjen var hel och ren.

Hon förväntades också bistå mannen i hans sysslor. För kvinnor på landsbygden innebar det arbete på åkrarna och i djurstallen, för borgarhustrurna i staden kunde det exempelvis innebära att de hjälpte till med sådant som kundregister och bokföring.

Dessa näringar var stängda för kvinnor, och därför var majoriteten av medeltidens stadskvinnor antingen hustrur, döttrar eller tjänstefolk hos någon av de högre stånden. Men det finns exempel på kvinnor som blivit så skickliga i makens yrke att de fått ta över verksamheten när de blivit änkor. Som änkor var de också högt skattade på äktenskapsmarknaden, särskilt om deras framlidna makars verksamhet blomstrat. Änkeståndet gav dessutom ofta kvinnan möjlighet att själv välja sin nye man, vilket gav henne en fördel.

Borgarhustrurna i staden hade också som främsta uppgift att sköta familjen och hushållet, men livet för en matmor i staden skilde sig en del från bondhustruns. I staden bodde man trångt, med verkstäder och bodar i husens bottenvåningar och bostäder en våning upp. I vindsutrymmet fanns förråden.

Stadens bostäder hade ofta skorstensförsedda, murade spisar som gav både värme och ljus och användes för matlagning. Men det var också vanligt att kvinnorna lagade maten i så kallade stekarhus på bakgårdarna. Det var inte bara praktiskt i det trångbodda hemmet utan minskade även risken för eldsvåda, vilken alltid var stor i den tättbebyggda staden.

På bakgårdarna fanns avträdet och fähus för djuren. Vissa plättar användes ibland för grönsaksodling men de flesta borgare hade odlingslotter, så kallade kålgårdar, utanför staden. Dessa kålgårdar, eller kålgårdstomter som de också kallades, finns nämnda i Stockholms tänkeböcker, det vill säga protokoll över sammanträden i Stockholms råd. De förvaras i stadsarkivet och den äldsta av dem är från 1474. Under perioden 1474 till 1558 nämns ett 30-tal kålgårdar, de flesta belägna på Södermalm.

För kvinnor med lägre samhällsstatus var livet hårdare. Pigor stod under ständig övervakning från sina arbetsgivare och i staden fanns ett råd som gav ärbara borgarhustrur i uppdrag att gå runt och kontrollera unga kvinnors bröst för att se om de fött barn i lönndom. Om så skett skulle pigan ledas runt staden tre gånger, medan bödeln gick före och blåste i ett horn för att påkalla uppmärksamhet. Därefter tvingades hon ut ur staden och fick inte komma tillbaka förrän hon gift sig.

Att det sociala trycket kunde driva kvinnor till barnamord är historiskt dokumenterat. Under utgrävningen på Helgeandsholmen i slutet av 1970-talet fann arkeologerna ett skelett av ett spädbarn instucket i muren till en kyrkogård.

I medeltidens katolska Sverige var det också vanligt att flickor och unga kvinnor gick i kloster. I många fall skedde det på föräldrarnas önskemål, och även flickor som senare skulle gifta sig tillbringade ofta flera av sina barndomsår i kloster. Där kunde de få lära sig läsa och skriva för att sedan antingen bli nunnor eller gå tillbaka ut i samhället. Men det fanns också kvinnor som valde klosterlivet framför äktenskap eller att tjäna piga.

Det kan det ha funnits många anledningar till. Även om klosterordnarna levde efter sina egna strikta regler så innebar livet i klostret för många kvinnor en större frihet. Här kunde de leva sina liv utan att domineras av män, och de slapp dessutom riskerna med graviditet och förlossningar. Dessutom hade man det materiellt sett bra i klostret och åtnjöt stor respekt i samhället.

Foto: Modell från det numera stängda Medeltidsmuseet i Stockholm (skribentens bild)