Det går allt snabbare utför för Northvolt. Senaste veckan har flera analytiker förutspått en mörk framtid – i Dagens Arbete jämförs projektet med det kostsamma superfiaskot Stålverk 80 och forskaren Christian Sandström förutspår konkurs. Kristdemokrater i Skellefteå kritiserar styret och kallar dem ”fartblinda”. Men det som sker nu gick att förutspå för flera år sedan så varför reagerar alla så sent?

Innan jag fortsätter så ska jag absolut erkänna min skuld i det hela. I mitt jobb som journalist har jag blundat lika hårt som alla andra och trots att jag har tänkt och tyckt en hel del, och mina tvivel har stärkts år för år, har jag hållit god min. Jag kan absolut hävda att det beror på att jag inte velat bli av med jobbet, och det är nog förståeligt för de flesta, för alla måste försörja sig. Men det handlar om feghet också. Jag har helt enkelt inte varit modig nog att sticka ut hakan och eftersom jag skriver under pseudonym här så är jag det fortfarande inte.

Så har det varit för många, är min gissning, men när det gäller kommunansvariga, tjänstemän och chefredaktörer har det nog mest handlat om att de varit så förblindade av den gröna omställningshysterin att de helt enkelt inte vela se bortom den gröna fasaden. Men tecknen har funnits där hela tiden. De utsvävande planerna, de grandiosa formuleringarna i kombination med en aldrig sinande ström av pengar.

Nu verkar fjällen ha fallit från ögonen på allt fler människor. Synd bara att det kommer först nu, efter att så många miljarder av skattebetalarnas pengar redan pumpats in i förlustaffären. Det kommer att bli fruktansvärda ekonomiska konsekvenser när den gröna omställningen kraschar – för alla utom ägarna och aktieinnehavarna varav många dessutom är (före detta) politiker och tjänstemän.

Jag skriver ”när” den kraschar eftersom jag inte tror att det finns något ”om” i det här fallet. Och det gäller inte bara Northvolt. Det som händer med Skellefteås stora framtidshopp spiller över på de andra företagen som blivit förgrundsfigurer för den, för dem, lukrativa gröna omställningen.

H2 Green Steel försöker komma runt det hela genom att lägga resurser och pengar på att byta namn. Nytt företagsnamn blir Stegra.

”Vårt team fortsätter att bevisa att det är möjligt att höja ribban och driva snabb förändring, även i en bransch som under lång tid har ansetts haft svårt att fasa ut fossila bränslen. När vi nu fortsätter vår resa lämnar vi vårt mer beskrivande projektnamn bakom oss och tar namnet Stegra, vilket speglar våra långsiktiga ambitioner”, sa företagets vd Henrik Henriksson när namnbytet presenterades.

Man lovar alltså att skärpa och intensifiera – stegra – ambitionsnivån. I praktiken kommer det sannolikt att betyda att de kan bortförklara alla problem, och all oförmåga att leverera, med att den höga ambitionsnivån kräver ännu lite mer av det ena och det andra – av pengar – innan produktionen kan ta fart.

Om man går in på företagets webbsida och verkligen tar sig tid att läsa igenom det som står där blir det också mycket tydligt att varumärket till stor del är byggt på trendiga modeord som genererar generösa bidrag. Det ter sig mycket tveksamt om de någonsin kommer att nå upp till full produktion.

Det är frestande att föreslå ännu ett nytt företagsnamn, som de kan ta till när det visat sig att de inte alls kommer att ”stegra” sin verksamhet utan istället gå kräftgång, som exempelvis ”Varva ner”. Men det här är för allvarligt för att skämta om. Den gröna omställningen kommer troligen att gå till historien som en av de värsta skandaler det här landet sett, med enorm rikedom för några få och en utbredd fattigdom bland oändligt många fler.

Alla vi som såg det komma men som höll tyst bär en del av ansvaret.

Foto: Pressbild Stegra

Emma Olsson är lokalreporter i en mindre mellansvensk stad. På Det Goda Samhället skriver hon under pseudonym.