I lördags åkte jag in till city och tittade på Prideparaden. Inte för att jag har något intresse av att frottera mig med de godhetsposörer som känner sig manade att vara på plats och hylla det de kallar ”kärleken” – utan för att se om några förvirrade ”queers for Palestine” skulle dyka upp.

Och nog dök de upp, alltid. Som aningslösa kor, som står upp för McDonalds, hasade de runt i tåget med Prideflaggan i ena handen och Palestinaflaggan i andra.

Det är en sån bisarr syn att man knappt tror att den är verklig. Men det är den. Det finns uppenbarligen skrämmande många människor som är så bottenlöst korkade och obildade att de på fullt allvar tror att Pride och Hamas kan gå hand i hand.

I ett inlägg på Facebook skrev jag att ”man får hoppas, för deras egen skull, att de inte får för sig att resa till Gaza och vifta med Prideflaggan där”. Reaktionerna lät inte vänta på sig:

”Tvärtom! De SKA åka dit och visa sin solidaritet!” var den allmänna meningen bland mina följare.

Tålamodet med dessa trögfattade kor, som oförtrutet jobbar för McDonalds rätt att slakta dem, är med andra ord på upphällningen – åtminstone bland människor som använder fler än en av sina grå celler. Gör man det är det nämligen mycket enkelt att ta reda på hur Pride-aktivister behandlas i Gaza och den övriga muslimska världen.

Lika enkelt är det att ta reda på vart hbtqi-personer från Mellanösterns muslimska länder flyr för att slippa bli mördade. Just det, Israel. Men det talar svenska Pride-rörelsen väldigt tyst om.

I Pridetåget var det därför fullt av människor som väljer att inte tänka alls. Lätta byten för de Palestinagrupper vars högsta mål är att utplåna Israel och hela det judiska folket och som för tillfället har alla de stora medieplattformarna till sitt förfogande. Israelhatarna, styrda av antisemitism förklädd till omsorg om Gaza, har kidnappat det offentliga rummet, med benäget bistånd från de vänstersinnade partierna och main stream-medierna.

Med en sådan utbredd dumhet och arrogans i samhället är det svårt att känna något hopp inför framtiden men en liten tröst är att det var påfallande tyst bland åskådarna när de här kossorna tågade förbi. De jubelrop som mötte de flesta andra ekipage i tåget uteblev nästan helt och jag så också att många tittade bort när den gayfientliga Palestinaflaggan vajade i solskenet.

En sak är säker: Det är omöjligt att respektera Pride, och dess aktivister, så länge de böjer knä för en rörelse som vill se dem utplånade.

Foto: Cows for McDonalds i Prideparaden (skribentens foto)