Jag minns en medicinsk föreläsning för sådär 45 år sen. Den hölls av en pensionerad läkare som var både pedagogisk och humoristisk. Mot slutet av föreläsningen anförtrodde han oss några privata funderingar och sa att: ”den största välgärning man kan göra mänskligheten, vore att uppfinna ett virus som gjorde 90 procent av alla män sterila”.

Ett lätt obehag spreds bland studenterna. De flesta av oss tänkte nog att han skämtade, men en kristen pojke kommenterade: ”Jag tror verkligen han menar det”.

Överbefolkning var det tidiga 80-talets katastrofteori. Många hade läst Befolkningsexplosionen av Paul Ehrlich eller Romklubbens dystra förutsägelser i Limits of Growth, och de som förstod att tolka en exponentialfunktion ”visste” att det snart bara skulle finnas ståplatser kvar på jorden. Jag minns en annan föreläsning av domedagsprofeten George Borgström, som dundrade att världens resurser helt enkelt inte räcker till. Huvudproblemet var att nya barn föddes varje sekund, och värst av alla var kineserna. Ständigt dessa kineser! Kunde man bara hitta ett sätt att stoppa barnaflödet skulle nog de andra problemen gå att lösa.

Idag ser den gamle läkaren ut att ha blivit bönhörd. I hela västvärlden sjunker fertiliteten – och det handlar inte bara om en ”minskad vilja att skaffa barn”. Spermieproduktionen hos män är mindre än hälften, mot vad den var på 1970-talet. Samtidigt tycks något ha hänt med hormonbalansen. För det kan väl inte enbart vara en modenyck att så många pojkar nu för tiden är feminina, androgyna och transsexuella?

Vare sig det beror på virus, HBTQ-propaganda, mikroplaster, vacciner eller någon hittills okänd miljöfaktor, står västvärlden och delar av Asien inför ett problem som varken Borgström eller hans lärjungar lyckades förutse. För lite barn och för många gamla.

Alla är överens om att den demografiska obalansen måste lösas, frågan är bara hur? Jag tycker mig kunna se två huvudvägar:

Den ”snabba” vägen

En ny generation liberaler förespråkar kraftigt utökad dödshjälp, vilket förstås minskar försörjningsbördan av gamla och sjuka. Föregångsländer på området är Kanada och Nederländerna. Självklart är det fråga om ”informerat samtycke” men det finns också skäl att vara misstänksam. Många minns hur det under Covid-året blev lite si och så med samtycket, då influensasjuka på äldreboenden fick dödliga doser morfin istället för syrgas. Själv känner jag ungefär samma obehag inför de här idéerna, som när den gamle läkaren ville sterilisera 90 procent av oss på 80-talet.

Till den snabba vägen får även räknas strategin att ersätta minskade barnkullar i väst, med nyinflyttade från Afrika och Mellanöstern. Ett problem är att många migranter (även ur den yngre generationen) visat sig minst lika kostnadskrävande som de svenska åldringarna – och då har man ju hamnat ur askan i elden. Det är också tveksamt om den västerländska civilisationen i längden kan överleva, utan en betryggande hög andel ”västerlänningar”.

Den långsamma vägen

Den långsamma vägen kräver ett par decennier för att ge resultat och är därför ointressant för de flesta politiker. Om någon ändå vill prova, kan jag bidra med ett 5-punktsprogram:

1. Starta ett oberoende forskningsprojekt för att reda ut biomedicinska orsaker till minskad fruktsamhet. Spetskompetens på området torde kunna rekryteras från läkemedelsindustrin.

2. Beroende på vad man kommer fram till, vidta lämpliga åtgärder inom till exempel miljöområdet.

3. Starta en nationell kampanj, liknande den som gjorts i Ungern, för att stärka familjens status. Sluta glorifiera singellivet. Börja åter tala om Pappa och Mamma. Lär skolbarnen att det är något fint att vara familjeförsörjare.

4. Minst en generation framåt kommer en minskande grupp yrkesverksamma att både tvingas föda större familjer än idag, och dessutom ta hand om en växande grupp åldringar. Det blir helt enkelt mindre pengar över till annat.

– vi måste skära rejält i välfärdssystemet.

– vi har inte längre har råd med storskaliga projekt, som att manipulera klimatet (om det nu någonsin varit möjligt).

– vi måste skrinlägga alla planer på att kolonisera Mars.

– vi måste skrinlägga alla planer på att bli en humanitär stormakt. Till exempel avstå från invandring som inte är ekonomiskt lönsam.

– vi måste ge upp ambitionen att hinna bli globalt ”hållbara” (vad det nu innebär) fram till 2030.

5. Om inte dessa besparingsåtgärder räcker, kan det bli nödvändigt att ta fram den Mileiska motorsågen och skära bort delar av statsförvaltningen.

Det är tveksamt om dagens politiker nappar på förslaget. Men en demografisk återhämtningsperiod enligt ”den långsamma vägen” skulle nog få en del positiva effekter.

BILD: Svensk familj framför sitt hem. Närke, 1920-talet. Källa: Örebro Stadsarkiv.