BIRGITTA SPARF: Om en klassisk socialistisk hycklare

Karin Wanngård, finansborgarråd i Stockholm (S), brinner för att få bort den etniska och ekonomiska boendesegrationen i Stockholm. Helt i enlighet med socialdemokraternas programförklaring mot brottslighet och segregation, vilken består av ”åtgärder som vi aldrig tidigare sett” när det gäller S-märkt social ingenjörskonst.

Som ett led i detta arbete propagerar Wanngård energiskt och entusiastiskt för att man ska bygga samman det lugna och fina villaområdet Bromsten i Spånga med Tensta och Rinkeby. Människor från dessa vitt skilda typer av bostadsområden ska alltså med tvång beblandas, vare sig någondera part vill eller inte. Och jag vågar påstå att ingen av de inblandade är speciellt intresserade av en sådan blandning.

Var bor då Wanngård själv, lever hon som hon lär? Nej, tvärtom.

Sedan i maj 2021 har hon bott med sin man i en hyresrätt i det nybyggda område som tillhör Solberga vid Älvsjö station. Solberga har på senare år haft stora problem som dödsskjutningar, knivmord, oroligheter och droghandel och har funnits med på polisens lista över utsatta områden men togs bort från listan i slutet av 2023.

I samma veva, i december 2023, flyttade Wanngård och maken från Solberga till andra sidan Älvsjövägen, till en bostadsrätt belägen i ett nybyggt hus som av mäklarna beskrivs som mycket exklusivt. Huset är beläget mitt bland de äldre villorna i 13-15-miljonkronorsklassen från 1920-talet och framåt. Hon bor alltså numera på betryggande avstånd från det tills nyligen utsatta området Solberga.

Jag har med egna ögon sett förvandlingen av området runt Älvsjö station, vilken skett i takt med den omfattande nybyggnation som inleddes 2018. Älvsjö, som alltid klassats som ett lugnt och tryggt medelklassområde, begåvades med sitt första utanförskapsområde i och med de framväxande huskomplexen intill stationen, varav många är hyresrätter.

Wanngård själv föredrar alltså bostadsrätt i lugna och fina villakvarter där enstaka nya och exklusiva bostadsrättshus kan byggas om en byggherre händelsevis kommer över en fastighet och kan riva en gammal förfallen villa eller kommersiell byggnad, som i hennes fall. Så mycket blandning av olika människor, inkomster, etniciteter och kulturer kommer det garanterat aldrig att bli runt den adress hon nu bor på.

Vilket Wanngård naturligtvis är mycket väl medveten om. Detta hindrar henne dock inte från att predika för andra hur de ska leva och bo. Andra får ta smällarna som följer av det mångkulturella samhälle som socialdemokraterna byggt upp sedan 1975, med benäget stöd från samtliga andra partier utom SD.

Det första socialisterna i Stockholm, med Wanngård i spetsen, gjorde efter valsegern 2022 var att avskaffa möjligheten för hyresgäster att ombilda sina hyresrätter till bostadsrätter. Vilket till stor del gäller boende i nedslitna och mindre rika områden.

Så här ödesmättat skriver Wanngård om den etniska boendesegregationen i SvD så sent som den 10 mars:

”Det finns en symbolisk gräns mellan två bostads­områden i södra Stockholm. På ena sidan den stora vägen ligger villor på rad med prydliga trädgårdar med höga häckar. På andra sidan vägen står höga flerfamiljshus i gulbrun putsfasad. På den här sidan vägen är andelen barn med gymnasie­behörighet under snittet i Stockholm medan i villaområdet är barnen högt över snittet. Deras föräldrars snitt­inkomster skiljer sig med nästan 350 000 kronor per år. Gränsen symboliserar den segregation som blivit vardag i Stockholm.”

Jag studsade till när jag läste inledningen av hennes text. Är det verkligen möjligt att hon beskriver de faktiska förhållandena i sina egna kvarter i Älvsjö så öppet och ärligt? Nej, naturligtvis inte. Hon beskriver gränsen mellan det rika villaområdet Mälarhöjden och det fattiga miljonprogrammet Bredäng, ingenting annat. Det blir lugnast så.

Karin Wanngård är ett klassiskt exempel på en socialistisk hycklare som år efter år lever mycket gott på våra skattepengar och som absolut inte lever som hon lär, men kräver att alla andra ska göra det. Jag måste tillstå att hon får mig att må riktigt illa.

Foto: Karin Wanngård, Skärmdump Facebook

Birgitta Sparf