Djupsinniga människor har genom årtusendena ägnat mycket tid åt att försöka förstå saker – tänk bara på Platon och Darwin – utan att för den skull själv begripa något bättre (i varje fall inte Platon). Ändå händer det hela tiden saker och ting som må vara bra eller dåliga för mänsklighetens bekvämlighet men inte har ett dugg med Platon och andra djupingar att göra. Till exempel har mänskligheten i alla tider haft behov av effektiva stridsvagnar men det var först kring förra sekelskiftet som det lagom till första världskriget som det till mänsklighetens förvåning började tillverkas praktiskt användbara don. Hur gick det till?

Någon militärt intresserad ingenjör kan fördjupa sig i österrikaren Burstyns konstruktioner men den sanna förklaringen till att vi fick embryon till moderna pansarvagnar var helt enkelt för att det vips gick att tillverka dem. Plötsligt upptäcktes det på olika håll och utan samordning att vissa projekt var åtminstone teoretiskt möjliga och att det enda som behövdes var några begåvade människor som skruvade ihop komponenterna. Sådana benådade tillstånd uppstår, tror jag, mer eller mindre av en slump och då uppfinns samma sak på många ställen samtidigt av det enkla skälet att det faktiskt går.

Det är troligen på det viset man ska förstå utvecklingen av självkörande bilar i automatiska transportsystem som nu utvecklas oberoende av varandra i olika länder vilket nog inte beror på att någon härskare blivit besatt av en teknisk vision utan på att allt är tydligt och klart och den möjliga konstruktionen ligger klar i några avancerade människors hjärnor bara den eller den lilla detaljen (som att de självkörande bllarna ibland kör ihjäl varandras passagerare) får en tillfredsställande lösning.

Till exempel skulle jag tro att hela den halvsekelgamla idén att byta samhällenas huvudsakliga energikälla från något fossilt till något annat (sedan man för länge sedan övergivit den för kustborna så tilltalande vanan att ordna inomhusbelysningen och kosmetikatillverkningen med sill- och valolja i stället för skogsråvara).

Det är bara en sak som skiljer konceptet ”fossilfria drivmedel” från konceptet ”stridsvagn som är nästan färdigutvecklad” och det är att idén med en ekonomi som går på fossilfria drivmedel är långt ifrån lika färdig att installera som efterföljarna till Burstyns pansarvagnar. Här behöver ingen utveckling förklaras med att det sker för att det går eftersom det ju ännu inte går. Konceptet självtrafikerande städer, däremot, är tillräckligt välutvecklat för att de förhoppningsvis framgångsrika avslutande stegen ska gå i stort sett av egen kraft utan att Ebba Busch och storkapitalisten Harald Mix ska behöva gå in och välsigna fossilfriheten med sin och sina outtömliga kassors närvaro.

Men under det senast halvseklet har fossilfriheten som vinnande koncept inte haft samma självklara framgång som stridsvagnen och tranet till oljelamporna. Fossilfriheten måste drivas på med en styrande vilja ty den sker inte av sig själv just för att den inte går av sig själv. Därför har människan gjort en sidouppfinning, nämligen idén att jorden kommer att förintas och människan utplånas om hon inte sådär vart tionde år påminner sig att det här inte sker för att det går utan tvärtom inte sker för att det inte går.

Jordens nästan helsäkra undergång genom fossilförgiftning har sedan FN:s klimatkonferens i Stockholm ungefär vart tionde år 1972 nylanserats under alltmer religiöst inspirerade former eftersom naturens egen hållbara undergång vägrar att framträda på eget bevåg och därför kan behöva lockas fram ur sina gömmor och med hjälp av ett prästerskap som miljöpåven António Guterrez och fossiljungfrun Thunberg skrämma människorna med religionens regelbundet förnyade, normala hotelser om syndafloder och svavelregn.