Knappt har main stream-medierna skrivit klart om värmekatastrofer, illustrerade av brandgula och eldröda kartor, förrän nästa klimatchock levereras med buller och bång. Nu ska det istället bli 20 grader kallare i Sverige eftersom golfströmmen snart kommer att kollapsa.

Det här handlar inte om att medvetandegöra svenska folket om en pågående klimatkris utan om att skrämmas. Men varför är det så viktigt att vi ska vara rädda?

I USA pratas det mer och mer om sådant som ”headline stress disorder”, ”headline anxiety” och ”doomscrolling” – ännu är de här begreppen inte officiella diagnoser men det blir mer och mer uppenbart att det ständiga flödet med domedagsrubriker är skadligt för oss. Ändå fortsätter det, inte bara i oförminskad styrka utan allt mer aggressivt.

Varför försöker då de stora mediehusen skrämma oss? En orsak är att de får läsare, tittare och så vidare. Undersökningar visar att olycksbådande domedagsrubriker ofta får människor att klicka, scrolla ner, läsa vidare och det skapar inkomster i form av reklamintäkter. Det är ju betydligt lättare att få företag och organisationer att lägga reklampengar på en tidning eller tv-kanal som kan visa att de får många klick och har en stor publik som kan lockas att konsumera vad det nu kan vara som säljs.

Reklamskaparna är också snillrika när det gäller att placera sina annonser. Rubriker om katastrofhetta flankeras inte sällan av annonser för solceller, till exempel. Det gäller helt enkelt att banka in i huvudet på läsarna att det går att köpa sig fri från rädsla, skam eller vad det nu kan tänkas vara som journalisterna vill ingjuta.

Rädda människor är dessutom lättare att styra uppifrån. Ju mer uppskrämda vi blir, desto mer går vi med på för att jorden inte ska gå under. Vad kan då vara bättre än att uppmåla ett klimat så katastrofhett att skogar självantänder, eller så isande kallt att man förvandlas till ett isblock om man så mycket som sticker näsan utanför dörren. Det blir extra tydligt i ett land som Sverige, där merparten av medierna har krokat arm med makten och beredvilligt går deras ärenden.

Många av oss i äldre generationer är dock för gamla och envisa för att låta oss påverkas särskilt mycket. Vi blir inte rädda när mediehusen pumpar ut att jordens undergång är nära förestående, för vi har sett samma rubriker många gånger förr.

Precis som Patrik Engellau skrivit om här på Det Goda Samhället är det alltid tio år kvar innan jorden går under. Det är tillräckligt kort tid för att det ska låta verkligt olycksbådande och tillräckligt lång för att de värsta domedagsprofeterna ska tro att vi glömmer bort deras tvärsäkra spådomar innan det står klart att jorden inte gick under på den utsatta dagen. Det gör vi förstås inte. Glömmer alltså. Vi minns bara alltför väl hur det har låtit.

Den stora skillnaden på dagens skrämselpropaganda och den vi växte upp med är att antalet mediekanaler är oändligt många fler. Många av dessa kanaler riktar sig dessutom specifikt till de yngre generationerna, som saknar både erfarenhet och mognad för att hantera de ständiga skrämselattackerna. Inte undra på då att den psykiska ohälsan bland barn och unga ständigt ökar.

Foto: Snö och kyla – skribentens bild