Förtroendet för Magdalena Andersson sjunker. Det har jag länge förutsett.

Hon hade (och har ännu en tid) stort förtroende, därför att hon i sin ombytlighet varit alldeles genomskinlig. Hon själv syntes inte. Hon var en så snabbt snurrande svängdörr att ingen hann uppfatta vad som var ut- eller insida. Åskådaren – den traditionella sossen – kunde tro att hon motsvarade deras föreställningar om hur en socialdemokratisk partiledare skall vara. Här en uppräkning av en del av hennes lögner. Och här mina artiklar om henne.

Men med tiden har hon – och partiet – varit tvungna att ta ställning i frågor som alltid är aktuella – och viktiga – för väljarna.

Främst gäller det invandringen. Nu påstår man sig vara emot, och inte bara det; man påstår sig alltid ha varit emot Det är en lögn så uppenbar att ingen kan förbise den och ingen kan glömma den. Den nya inställningen stöter partiets kärntrupp, kvinnorna. Och stödet för Magdalena Andersson sviktar alltså.

En enkel förutsägelse. Stödet kommer fortsättningsvis minska.

Du kan inte ha myntet evigt i luften när du singlar. Till slut kommer det att falla med en sida uppåt och en sida nedåt.