Kriget gör många, ockå kvinnor, till offer. Som framgår av texterna från Ukraina och från Berlin 1945 löper de stor risk att bli våldtagna. I jämförelse med männen har de ändå mycket större chans att överleva. Berättelsen från Berlin visar att kvinnorna också är medvetna om detta. Utifrån denna vetskap väljer många av dem, som dagboksskriverskan från Berlin, att låta sig våldtas för att denna pragmatism skall rädda dem från grymmare våld. Denna taktik har använts gång på gång under historien.

Under belägringen av Alesia valde många kvinnor att fira ner sig från den befästa kullen istället för att invänta det oundvikliga anfallet. Det som skedde där för 2000 år och i Berlin för 60 år sedan uppvisar alltså ett genom historien vanligt mönster.

Det kan inte förklaras med att männen dräps därför att de är farliga motståndare. De dödas också när de är vapenlösa och inte utgör något hot. Den moderna DNA-tekniken gör det möjligt att spåra invasioner i nu levande människors gener, trots att invasionerna skett för så länge sedan att de inte kunnat återfinnas i skrivna texter. Det DNA som återfinns är då nästan genomgående kvinnligt. Männen dödades.

Denna skillnad mellan män och kvinnornas villighet att acceptera främmande män kan spåras i dagens inställning till invandring – kvinnorna är mer positiva. Därför har också SD lättare att nå män än kvinnor.

Man brukar försöka förklara denna skillnad i inställning med könens olika roll i det moderna samhället. Jag tror det är mycket ursprungligare än så. I grunden är förklaringen att genen är egoistisk. Den vill fortleva genom generationerna. Männens enda möjlighet är då att slå ut motståndaren. Kvinnorna kan se en del av sig i ett eventuellt kommande barn, avlat med en främmande man, också efter en våldtäkt.

Men är inte detta ett mycket primitivt sätt att resonera? Jo. Civilisation och kultur förändrar beteendet – bland dem som är civiliserade. Som bekant är nu befolkningen i landet Sverige inte längre så homogen som tidigare. De som tillkommit har naturligtvis också de en kultur och är civiliserade – på eget sätt.

Vissa av dem gör som ryssarna alltid gjort och gör: våldtar när tillfälle bjuds. Jag antar att läsaren känner till statistiken lika väl som jag. Den är annars lätt att googla fram – eller hitta på DGS här, här, här och på andra ställen.

Det händer att man klandrar våldtagna kvinnor för att de inte gjort motstånd, eller hårdare motstånd än de snabbt kvävda försöken till rop på hjälp. De vill kanske också bevara livhanken?

BILD: Tyska civila flyr från den ryska armén. Berlin 1945.