1938 upptäcktes enorma oljetillgångar under den saudiska ökensanden, och något årtionde senare hade ett fattigt beduinfolk förvandlats till stormrika oljemagnater. Shablonbilden av en oljeshejk på 60-talet var en fet herre i nattskjorta, som bytt kamelerna mot Rolls Royce-bilar, levde i lyxiga harem och byggde spektakulära palats i öknen. Povel Ramel sammanfattar tidsandan så här.

Så kom 70-talet och oljekrisen. Allah måste ha viskat i arabernas öra att de enorma oljeintäkterna var en historisk chans – att återuppta den erövring av Europa som påbörjats 1400 år tidigare. Kapital sattes i rörelse. Oljepengar investerades i utländska moskébyggen, kultursatsningar, mediaprojekt och inte minst i politisk korruption.

Kunskapen om islam var låg vid den här tiden, särskilt bland svenska politiker som utan betänkande släppte in Muslimska brödraskapets representanter i de politiska finrummen. 1999 tecknades det famösa avtalet mellan Sveriges muslimska råd och socialdemokratiska Broderskapsrörelsen.

Vi befinner oss nu i en situation där politisk islam förfogar över ett stort antal propagandacentraler, spridda över västvärlden. Med det långsiktiga målet att skapa en världsomspännande diktatur. Oljestaterna inte bara finansierar moskébyggen, de utser också imamer och lägger upp riktlinjer för verksamheten. Landsmän som i ord och handling sätter svenska värderingar framför islam, riskerar att få problem.

Någon kanske invänder att Europa knappast låter sig styras av vad som predikas under fredagsbönen i salafistiska moskéer. Vi bryr oss mer om vad som sägs på de fina universiteten i USA.

Vad många inte känner till är att rika oljestater även sponsrar de amerikanska universiteten. Enligt den här artikeln rör det sig om åtskilliga miljarder dollar i donationer, som i många fall inte redovisas enligt gällande lagstiftning.

Generösast bland oljestaterna är Qatar, som nyligen passerade både Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Qatar tillämpar också en speciell form av samarbete genom Qatar Foundation. På landets eget campus ”Educational City” har sex amerikanska universitet idag egna filialer, med tillgång till ett smörgåsbord av Qatariska forskningsfonder.

Ett av dessa är Northwestern University som förlagt en journalistutbildning hit, och även slutit samarbetsavtal med mediaföretaget Al Jazira. Eftersom både Qatar och Al Jazira fungerar som språkrör för terrorgruppen Hamas, är det föga överraskande att organisationen ”Students for Justice in Palestine” (SJP) hittat till deras campus i USA. Efter krigsutbrottet i oktober förra året utlyste SJP en skolstrejk, och universitetsledningen svarade med att bilda en ”Rådgivande Kommittée för Förebyggande av Antisemitism och Hat” (lägg märke till passusen att det inte är OK att hänga ut, mobba eller trakassera någon av kommitténs medlemmar).

Northwestern University är bara ett av många exempel på hur oljepengar från arabvärlden strömmat in i det amerikanska utbildningsväsendet, samtidigt som interna konflikter, propalestinsk aktivism och antisemitism ökat på många campus. Finns det ett samband?

ISGAP (The Institute for The Study of Global Antisemitism & Policy) svarar tveklöst ”ja” på den frågan. Enligt deras studie ”The Corruption of The Amarican Mind” är antisemitiska incidenter tre gånger vanligare på lärosäten med donatorer från Mellanöstern. Man tycker sig också se en korrelation mellan finansiärer från totalitära diktaturer och låg acceptans för yttrandefrihet i västerländsk mening.

Sympatierna för Hamas på amerikanska campus chockade många i den akademiska världen. Varken Al Qaida eller Islamska staten fick något liknande stöd, trots att ideologin är ungefär densamma och trots att de krig de gav upphov till kostade långt fler civila dödsoffer. En rimlig förklaring är att pengar trots allt gör skillnad.

En oroande detalj. Ett av kraven som SJP ställde på ledningen för Northwestern University var att avbryta allt samarbete med Israelvänliga organisationer. Jag vet inte om universitetsledningen hörsammade uppmaningen, men gissar att många av de här ”Israelvänliga organisationerna” också är pålitliga finansiärer. En sådan pålitlig finansiär drog nyligen tillbaka sitt stöd till Harvard, just på grund av ökad antisemitism.

Det låter som en konspiratorisk tanke. Men den dag det uppstår luckor i budgeten, på grund av att gamla finansiärer skrämts bort, kommer Qatar Foundation att finnas där som ”räddare i nöden”.

BILD: Saudiarabiens första oljefält 1938.