Idag tidigt på morgonen genomförde Ryssland ett massivt raketangrepp mot flera Ukrainska storstäder. Varför kan inte Ukraina förhandla bort en bit land för att få fred? Svaret på den frågan är enkelt. De miljontals människor som bor i de tillfälligt ockuperade områdena vet exakt vad ryskt herravälde innebär. Avrättningar, bortföranden, systematiskt sexuellt våld, kidnappningar av barn där KREML har det uttalade målet att förinta Ukraina som nation. Ukrainarna vet därför att de aldrig kommer få fred under rysk ockupation.

Vägen till fred är istället Rysslands fullständiga och villkorslösa kapitulation med ett tillbakadragande av all trupp från allt Ukrainskt territorium.

Att nå dit förutsätter ett massivt stöd från världens demokratier. Det har hittills präglats av allt för lite, allt för gammalt och allt för sent. Underlåtenheten att agera snabbare och kraftfullare har inneburit ett längre krig och ett större mänskligt lidande. Kreml utnyttjar det i sin desinformation och påstår nu att det går bra för Ryssland och att sanktionerna inte påverkar landet. Vissa politiker tycks tro på detta men påståendena är inte sanna.

Ryssland är ett ekonomiskt lilleputtland. De har en ekonomi som är mindre än Italiens Styrräntan ligger på 16%, äggen har blivit så dyra att de säljs styckevis. Budgetunderskottet i år uppskattas bli 64 miljarder dollar. Problemen börjar bli påtagliga på område efter område.

Om världens demokratier menar allvar med att Ryssland inte får vinna och att Ukraina försvarar också vår fred och frihet – då måste våra länder skärpa till sig.

Sanktionerna måste skruvas upp ordentligt och omfatta mycket mer. Hur kommer det sig tex att export av livsmedel tillåts? Varför ska ryssar samtidigt som dess ledare begår bestialiska övergrepp i Ukraina kunna äta franska ostar, njuta tyska viner, röka amerikanska cigaretter och äta dansk bacon? De har potatis och kålrötter så att det räcker. Istället för att mödosamt förhandla om nya utvidgade sanktionspaket borde allt sanktioneras. Då kan man istället förhandla om eventuella undantag.

När Ukrainarna offrar sina liv i kampen för en världsordning byggd på internationell rätt så är det vår förbaskade skyldighet att skicka det absolut bästa vi har. Inte nästa år utan nu.

Istället för att skicka ett gäng Himars där, några dussin stridsfordon 90 här och ammunition i snigelfart bör EU länderna besluta som Estland; 1% av BNP bör omgående gå som militär hjälp till Ukraina. Det är samma storlek som vårt tidigare bistånd. Den sammanlagda summan av ett sådant beslut blir nästan dubbelt så stor som Rysslands militära ”jätte”satsning.

Det är också dags att sätta ner foten när det gäller robotangreppen mot städer. Vi kan inte bara se på när sjukvårdsinrättningar, skolor och elstationer förstörs. Inför en flygförbudszon över hela det fria Ukraina. Och se till att den efterlevs genom att robot- och bombangrepp avvärjs. Inte någon gång i framtiden utan nu.

Ni som är här är avgörande. Vårt synliggörande av den starka opinion till stöd för Ukraina som finns är en förutsättning för regeringars agerande. Vi måste ändra politikens inställning om att

Ryssland inte får vinna, vilket riskerar leda till en frusen konflikt, till Ukraina måste vinna, vilket innebär fred. Det är dags att gå från ord till nödvändig handling och börja leverera det som behövs. Skicka fler Archer, skicka fler stridsfordon 90, förbered för att skicka JAS-plan. Inte någon gång i framtiden, utan nu. Det är dags att tvinga Ryssland ut ur Ukraina. Slava Ukraini.

BILD: Skärmdump från Måndagsrörelsens sida på Facebook.