Efter att Israel lyckats likvidera en av Hamas ledare låter SVT den utvalde Mellanöstern-experten Anders Persson förklara att det nog egentligen var ganska dumt gjort. ”Vad kommer härnäst, när ledare börjar dödas!” säger han eftertänksamt, som om en terrorledare skulle vara likvärdig med en demokratiskt vald politisk företrädare och som om det vore Israels ansvar att se till att de får leva i fred och frihet.

Precis som resten av byket i Hamas ledning befann sig Saleh al-Arouri, biträdande chef för Hamas politiska avdelning och ledare för dess beväpnade gren, långt från misären han och hans terrororganisation orsakat i Gaza när han till slut ställdes inför rättsskipning medelst israeliska vapen. Vid sidan av det besinningslösa våldet, den antisemitiska fanatismen och hatet mot väst är det ju fegheten som är mest utmärkande för Hamas.

Nu är alltså ett av de fega kräken borta och jag skulle ljuga om jag påstod att jag är det minsta upprörd över hans död. Ju fler Hamasledare och -anhängare som får sin dom, desto bättre för oss alla. Jag kan inte se att ett svin som Saleh al-Arouri, som tackade sin krigiske gud Allah för de våldtäkter, mord, stympningar och kidnappningar som ägde rum den 7 oktober, har något som helst existensberättigande. May he rest in pieces, som en användare på X uttryckte det.

De som egentligen har mest nytta av hans bortgång är för övrigt fåntrattarna som springer runt och skränar antisemitiska slagord och stöttar Hamas, men de är för korkade för att förstå ens sitt eget bästa.

SVT:s expert har säkert rätt i att det kan bli upprörda känslor inom både Hamas, Hizbollah och andra terrororganisationer efter ledarens död, men varför ska vi bekymra oss om det? Är det verkligen någon som tror att de här kretinerna blir mindre våldsamma bara för att man smeker dem medhårs? Efter att Danmarks politiker vek sig för islamisterna och förbjöd koranbränning planerades ett stort terrordåd på dansk mark, det borde ha fått varenda kotte att fatta att eftergifter är meningslösa. I det här fallet är det bara våld som kan få slut på våldet. Jag säger som Sean Connerys rollfigur Jim Malone i De omutbara när han förklarar för Kevin Costners Eliot Ness hur polisen ska kunna ta Al Capone:

”He pulls a knife, you pull a gun. He sends one of yours to the hospital, you send one of his to the morgue.”

Det är också så västvärlden kan ta Hamas. Med våld och inget annat. Och förr eller senare måste det ske för islamismen är det enskilt största hotet mot våra friheter. Men den bisarra och samhällsfarliga tanken om ”allas lika värde” har förvridit människors huvuden och skapat tomrum där det borde ha funnits substans. Världen borde jubla över Hamasledarens död men istället är det tydligen tyst eftertanke som gäller. Terrorister är ju också människor. Det skulle inte förvåna mig om SVT snart sänder ett reportage där Hamasledarens familj får träda fram i all sin glans och gråtande berätta om sin sorg efter den gode maken och omtänksamme fadern som bragts om livet av de hemska israelerna.

Foto: Saleh al-Arouri innan han nåddes av rättvisan, skärmdump X