Det senaste året eller kanske tre-, fyraårsperioden, har jag varit utsatt för tilltagande förvirring. Det kan vara mitt fel, växande senilitet är alltid en möjlighet, men jag tror motvilligt på det minst sannolika alternativet av alla, nämligen att starka krafter försöker driva med mig. Vilka dessa starka krafter är vet jag inte men man känner igen dem på att de försöker omdefiniera tillvaron och på det sättet göra mig obehagligt osäker.

Det kanske mest iögonenfallande exemplet på en sådan möjlig omdefinition av verkligheten är den artificiella intelligensen. Under lång tid och som ett slags bakgrundssurr i världsdebatten har den artificiella intelligensen möjligen funnits men inte tillräckligt tydligt för att man självklart skulle tro på den. Framför allt har man inte kunnat vara säker på att den skulle påverka vanliga människors liv. En del som bekymrade sig över den artificiella intelligensen betraktades som konspiratoriskt lagda.

Men i våras inträffade något storslaget. Plötsligt som efter en attack från världsrymden deklarerade världens rikaste man, Elon Musk, i ett offentligt brev att världens framtid stod på spel eftersom den artificiell intelligensen hotade människoartens ursprung. Några tiotusental av hans vänner skrev på och brevet publicerades i seriösa tidningar. Ännu konstigare var att Musk – som medan detta pågick alltså var upptagen i ett eget världarnas krig mot svensk fackföreningsrörelse – förklarade för en allt häpnare värld att enda chansen att rädda jorden undan de artificiella intelligensens ännu oklara härjningar var att förmå politikerna att under minst sex månader förbjuda forskning om artificiell intelligens.

Kan detta ha varit på allvar? Världens rikaste man och några av hans nästan lika rika vänner bad alltså politikerna att bakbinda dem. När man ser sådana totalt obegripliga saker ligger det nära till hands att tro sig ha missförstått och fortsatt att leva sitt vanliga liv som om inget hade hänt.

För femtio år sedan rasade Tjörnbron för att ett ryskt fartyg krockat med bropelarna. Det var mörkt och mitt i natten. En bilist som kom fram till det trasiga stället, gick ur bilen, kliade sig i huvudet och bestämdes sig antagligen för att detta inte kunde ha hänt och körde därför vidare mot sin egen död några meter längre fram. Jag vet inte om Tjörnhistorien är sann men världen reagerade ungefär så på varningen från Musk, det vill säga inte alls.

Men hur kan man låta bli att känn sig osäker och vad beror det på? Jag kan ge ett exempel. Google, som jag hittills ansett vara en vän, har sedan några månader börjat uppträda oberäkneligt. Det här med att politikerna ska gripa in och rädda världen är borta. I stället startar strider mellan något halvdussin företag i Silicon Valley som med hjälp av AI antas styra världens öden. Där kan en VD (CEO) för ett bolag (Sam Altman) få sparken från sitt AI-bolag för att nästa dag var nyanställd i ett konkurrerande AI-bolag (Microsoft, tror jag) tillsammans med 600 medarbetare men nästa morgon är anställningsförhållandena återställda. Inte ens affärstidningarna vet vad som håller på att ske.

Jag får order i min dator att försöka logga in med tvåstegsverifiering, något som aldrig drabbat mig tidigare. Det sker i nio steg. Först ska jag skaffa Galaxy S21 Ultra 5 G. Sedan ska jag öppna appen Inställningar och välja Google. Så ska jag välja mitt konto och Hantera mitt konto. Därefter Säkerhet. Inget av detta fungerar. Då ska jag Testa ett annat sätt. Jag trycker på Nästa och blir uppmanad att ange Koden. Jag har ingen kod. Här är jag fast i en återvändsgränd. Kunde de inte gett mig en knapp markerad ”Återvändsgränd” redan från början?

Detta är inte ett dugg roligt.

BILD: Datorn HAL från filmen 2001. A Space Odyssey (1968).