Ett faktum som med tiden kommer att göra sig alltmer gällande är att Israels beslutsamhet att hänsynslöst kämpa tills den sista Hamas-krigaren är död blir svårare att upprätthålla ju mer Israels krigiskhet faller världen i ögonen medan minnet av den ursprungliga skändligheten – attacken den sjunde oktober – tonar bort. Ett annat faktum är att USA, trots att USA är Israels närmaste allierade, inte håller med Israel på en enda viktig punkt. Därför är de fredsförhandlingar i Qatar som diskuteras i media inte mycket att tro på.

Kriget fortsätter söderut i Gazaremsan för att flyktingströmmar rör sig ditåt och stora grupper soldater från Hamas hänger på de civila rörelserna. Det kommer bland annat att leda till att Egypten gradvis öppnar sig för flyktingar, inte för att egyptierna känner någon sympati för palestinier men för att landet känner av det internationella trycket att göra något humanitärt.

(Min vän läkaren pekar på en utvecklingsväg som jag inte hört någon annan framföra, nämligen att när egyptierna, som inte vill ha några palestinska flyktingar, börjar känna trycket från andra arabstater som inte heller vill ta emot några palestinier, tillsammans med UNRWA kommer att övertyga det samarbetsvilliga EU att förmå medlemsländerna, särskilt dem som inte har kurage att säga emot, att acceptera ett större inflöde av Hamas-folk. Tänk dig, säger läkaren, att det kommer 50 000 stridslystna israelhatare för att skapa sig en framtid i Sverige. Se den inbäddade filmen i länken.)

USA kämpar för en tvåstatslösning men där säger den israeliska regeringen tvärnej. The Jewish Press förklarar att en tvåstatslösning är en mardröm för Israel.

För en gångs skull vägrar Israels premiärminister Benjamin Netanyahu blankt att låta sig skrämmas av USA:s påtryckningar, kanske på grund av omfattningen av de grymheter som begicks den 7 oktober, vilka sannolikt kommer att innebära hans slutliga avsättning när detta tragiska kapitel har avslutats.

Netanyahu har lovat att de israeliska försvarsstyrkorna permanent kommer att behålla rätten till ”fullständig rörelsefrihet” i Gaza för att upprätthålla säkerheten och förhindra framtida attacker mot israeler.

Även om världen med tiden kommer att glömma vad Hamas gjorde mot Israel den sjunde oktober så kommer Israel inte att göra det. Så här förklarar Nethanyahu:

1. Ramallah-regeringens generationslånga hjärntvätt av sin befolkning, med början hos barn så unga som tre år, lär ut och förstärker målet att utplåna staten Israel och alla dess judiska invånare – en uppdragsbeskrivning som liknar den i Hamas grundstadga. Barnen övas i hat genom TV-program, demonstrationer, skolböcker, sommarläger och speciella evenemang som hålls i den Palestinska Myndighetens städer som är försedda med monument och minnesmärken över olika ”shaheeds” (martyrer) för deras hjältedåd i att mörda israeler.

2. Terrorister som döms för att ha attackerat och mördat israeler, och de som dör i attacken, kompenseras rikligt, liksom deras familjer, av en särskild fond som ger månatliga stipendier från Ramallahs regering.

3. Många toppministrar i den Palestinska Myndighetens regering firade faktiskt Hamas massaker på israeler den 7 oktober – och Abbas har ännu inte fördömt blodbadet.

Israel har sedan dess upprepade gånger tvingats skydda sig mot terrorattacker, raketbeskjutning och branddrakar och ballonger som flugits över gränsen från Gaza.

Fram till den 7 oktober. De grymheter som begicks av Hamas och de civila som följde dem in i södra Israel gjorde det klart att det inte finns någon återvändo den här gången.