Taiwan är en ö vars ursprungliga namn är Formosa. Ön är 36 000 km2 (Sverige 528 000 km2) och kan jämföras med Siciliens 25 000 km2 eller Island 103 000 km2 och där bor ca 23 miljoner invånare. Huvudstaden heter Taipei och Stor-Taipei har en befolkning på 7 miljoner, dvs att 1/3 av befolkningen bor där. 

Man läser dagligen om hur Kina (Folkrepubliken Kina) provocerar Taiwan (Republiken Kina) och hotar att med våld återföra ön under kommunistiskt styre. För att förstå situationen mellan Kina och Taiwan kan man jämföra med Sverige. Ponera att Gustav Vasas son Johan III dör och efterträdes av sin son Sigismund som då bestiger tronen. Johans yngre bror, hertig Karl, motsätter sig detta och inbördeskrig bryter ut. Efter några år besegrar hertig Karls styrkor Sigismunds som då stjäl statskassan och flyr till Gotland med sin arme. Sveriges ärkefiende Ryssland stöder Sigismund och ryska krigsfartyg patrullerar sundet mellan svenska fastlandet och Gotland (som av en ren slump liknar Taiwan). Dessutom stöder Ryssland Gotlands rätt att i FN representera Sverige.  

Ungefär så ser Kina på ”problemet” med Taiwan. Men historiskt sett hände följande: Mellan världskrigen invaderade Japan – ett ö-rike som nästan helt saknar naturtillgångar – Manchuriet i Kina och även Taiwan. Västmakterna hade redan lagt under sig i princip hela den så kallade tredje världen som kolonier och Japan ansåg sig ha rätt till egna kolonier. Detta ogillades starkt av framför allt USA som ställde ultimatum till Japan; lämna Kina eller bli satt i oljeblockad. Japan valde krig och attackerade Pearl Harbor på Hawaii i december 1941.  

Några år efter WW II, 1949, då Mao och hans kommunistiska trupper besegrat Chiang Kai-shek, som ibland kallades Generalissimo, i det kinesiska inbördeskriget, flydde hela det tidigare kinesiska ledarskapet, inklusive merparten av den kinesiska armén och guldreserven, till Taiwan. Chiang hade fortfarande USA:s stöd och amerikanska krigsfartyg patrullerade sundet mellan Kina och Taiwan för att förhindra en eventuell invasion. Dessutom stödde USA att Taiwan fick representera Kina i FN. Detta paradoxal förhållande gällde ända till Nixons och Kissingers resor till Kina och möte med Mao under 1970-talet. 

Styrd av Chiangs auktoritäre Kuomintang-parti med ständigt undantagstillstånd, kom Taiwan dock gradvis att demokratiseras från och med 1980-talet. Även den inhemska taiwanesiska befolkningen, som utgjort en förtryckt majoritet under Chiang, fick nu möjlighet att delta i landets styre och 1987 upphävdes det nästan 40 år gamla undantagstillståndet. Chiang styrde som president till sin död 1975, då han efterträddes av sonen Chiang Ching-kuo.  

Men hur hade Chiang kommit till makten? Jo, genom att liera sig med revolutionären Sun Yat-sen, Kinas Gandhi enligt vissa. Han var visionär och ledare som lyckades störta kejsardömet 1911 och sen bli Kinas första premiärminister. Idag är minnet av honom nästan det enda som Kina och Taiwan är överens om och i Taipei finns ett stort museum om honom. Men Chiang lierade sig även med den inflytelserika Soong-familjen. Charlie Soong hade tre döttrar; Ai-ling (1890 – 1973) som älskade pengar och gifte sig med Kinas rikaste man tillika Kinas finansminister, Ching-ling (1893 – 1981) som älskade Kina och gifte sig med Sun Yat-sen och den yngsta Mei-ling (1898 – 2003) som älskade makt och gifte sig med Chiang. Mei-ling, mer känd som Madame Chiang Kai-shek. Hon blev hela 105 år och kom att spela en avgörande roll i förhållandet till USA och hon var ofta gäst i Rooseveltska Vita Huset och fick tala inför USA:s kongress.  

Chiang, som inte talade engelska (det var ofta Mei-ling som tolkade), var sällsynt illa omtyckt av Churchill som föraktade honom. Roosevelts sändebud till Kina, General Stilwell, sade om Chiang: ”We are allied to an ignorant, illiterate, superstitious peasant son of a bitch” och president Truman kallade Chiang för ”Generalissimo Cash-My-check” och lät inte Mei-ling sova i Vita Huset. Truman ansåg att ”Chiang and Mei-ling och hela Soong-familjen var tjuvar. Dom stal minst 750 million dollar (i dåtidens värde). Allihop borde vara i fängelse”. Ytterligare en faktor var att förläggaren Henry Luce upplåtit sina tidningar, bland andra Time Magazine, till flera synnerliga positiva artiklar om Kina, Chiang och Mei-ling.  

DFP-partiet, som har makten idag i Taiwan, eftersträvar officiell självständighet från Kina vilket har lett till ökade politiska och militära spänningar. Den dominerande politiska frågan fortsätter att handla om en eventuell förening eller om Taiwan formellt ska bli en självständig stat. I idrottssammanhang som olympiska spelen tävlar Taiwan under namnet Kinesiska Taipei. Kina motsätter sig i dag att ön ändrar sin officiella benämning från Republiken Kina till exempelvis Republiken Taiwan, då detta i Peking uppfattas som ett steg mot officiell självständighet.  

I Taipei finns det två ikoniska byggnader. The Grand Hotell, eller ”The Dragon Palace” som det också kallas, är det ena. Det byggdes 1952 och är en av världens högsta byggnader, 87 meter högt, i kinesisk stil. Chiang Kai-shek, efter att han flytt från Kina 1949, insåg nämligen att det var svårt att härbärgera alla utländska ambassadörer då det inte fanns många 5-stjärniga hotell i Taipei och lät bygga hotellet. 1968 ansågs det vara en av de tio bästa hotellen i världen.  

Den andra Ikonen är skyskrapan Taipei 101 – 503 meter hög och med 90 våningar – som räknades som världens högsta byggnad till dess 2009 då Burj Khalifa i Dubai blev högst med 850 meter. Hissarna tar en upp till 89 våningen på 37 sekunder med 60 km/timmen. På 89 våningen hänger en 600 ton klot i vajrar, som ska motverka jordbävningar och orkanvindar.  

Det finns ett företag i Taiwan som räknas till en av världens viktigaste företag; Taiwan Semiconductor Manufacturing Company, TSCM. Det är inte bara världens största tillverkare av halvledare, företaget är även en av de tio största i världen och är värderat till nästan 5 000 miljarder kronor. Men inte bara det, de tillverkar även de absolut mest avancerade chipsen i världen, och levererar till både Apple och Huawei samt till alla världens största biltillverkare. 

Jag har seglat till både Kina och Taiwan. 2011 stannade vi till på södra Taiwan, i Kaohsiung (och bunkrade upp mat på IKEA), fortsatte sen till Xiamen i Kina och därefter till Taipei. Emellertid vägrades vi tillträde där pga att vi hade varit i Kina, så det var bara att fortsätta till Nagasaki i Japan.  

I Taipei kan man inte undgå att lägga märke till alla ”overpass”, motorvägar ovanför gatorna, ungefär som flera Essingeleder genom stan. En annan iakttagelse är flera ”fiskdammar”, dvs små affärer med burar med billiga leksaker som barn (föräldrarna) förväntas betala för. Och toalettstolarna här på hotellen är uppvärmda och med en instrumentpanel som på ett flygplan. I Taipei träffade jag journalisten Jojje Olsson som driver den mycket initierade nättidningen Kinamedia.se (rekommenderas) och Louise Wikström, som driver en tradingrörelse här och som seglade med mig över Atlanten 1991. 

Kommer Kina och Taiwan att återförenas och i så fall fredligt eller med våld? Mycket talar emot en invasion. Sundet mellan fastlandet och Taiwan är cirka 100 sjömil och är ofta stormigt. Men vetskap om den bakomliggande historien (att Chiang flydde till Taiwan med guldreserven) är det lätt att förstå Kinas frustration och ilska över ”utbrytarprovinsen”. Men historien står inte still och tiden har sin gång. Under 1990-talet hände nämligen något oförutsett. Taiwan, och även Sydkorea, som båda varit kapitalistiska högerdiktaturer, började öppna upp länderna är idag demokratier och tillika framgångsrika ekonomier med världsledande varumärken, medan Kina, sedan president Xi Jinping kom till makten 2013, blivit alltmer auktoritärt och aggressivt.