Om du har en kvart över så kan den med fördel användas till att avlyssna detta välformulerade och retoriskt genomarbetade ”tal till nationen” av Jimmie Åkesson. Han ser allvarsamt städad ut, talar långsamt och tydligt och säger saker som man inte hört politiker uttala. Det står en stor svensk flagga i bakgrunden. Den signalerar att här resoneras om den för svensk del viktigaste framtidsfrågan.

Om du inte kan avsätta den där kvarten – man har ju så mycket annat att stå i än att avsätta kvartar hit och dit – så ska jag i några meningar sammanfatta Åkessons tydliga budskap:

Vårt land mår inte bra, vår värld mår inte bra, det håller på att gå fullständigt åt helvete [sic!]. Under Åkessons livstid har Sverige blivit ett trasigt, splittrat och otryggt land. Svenska liv släcks av den utbredda gängkriminaliteten och som ett resultat av islamismens utbredning. Hur kunde vi låta det gå så här långt? frågar Åkesson.

Det våld och den otrygghet som vi drabbas av är bara symtom, fortsätter Åkesson. Bakom dem finns ”samhällsstrukturer”, närmare bestämt ansvarslös politik och ansvarslösa politiker som tar sig i uttryck i (1) massiv, asylrelaterad invandring på en nivå som saknar motsvarighet i resten av världen, (2) total kravlöshet där tillgång till välfärdens tjänster utdelas utan några som helst krav på motprestation och vandel samt (3) slapp kriminalpolitik med fokus på brottslingars snarare än brottsoffers rättigheter.

”Kombinationen av dessa tre faktorer utgör förklaringen till att det ser ut som det gör, det råder ingen som helst tvekan om det.”

Men under denna förklaring ligger ytterligare ett lager av förklaringar som, i min korta sammanfattning, går ut på att migranterna blivit allt sämre på att integrera sig vilket framför allt beror på att landet tidigare saknade dagens välutvecklade och förfinade mottagandepolitik. Invandrarna blev därför tvungna att i större utsträckning än idag själva lösa sina problem. Den avgörande frågan till Sveriges politiker, säger Åkesson, blir därför hur vi ska kunna integrera hundratusentals människor som egentligen inte vill bli integrerade genom att själva arrangera sin försörjning utan föredrar att leva på vad andra drar ihop.

Sverige är, förtydligar Åkesson, ett möjligheternas land för alla som vill anstränga sig och passa in i svenskarnas land men, fortsätter han och talar rakt till migranterna med skärpt ton och pekat finger – jag lovar att ingen ledande politiker hittills aldrig använt detta tilltal – men det är alltför många som inte begriper eller bryr sig om vad som krävs av dem: ”du kan inte fortsätta att leva här som i ditt hemland, du måste visa respekt för vår kultur och våra seder, du ska visa tacksamhet för de möjligheter som vårt land har gett dig”. Och det är bara invandraren själv som kan ta detta ansvar, politikerna och myndigheterna kan det inte.

Åkesson tackar de invandrare som väl förvaltat de goda möjligheter som Sverige gett dem och övergår sedan till att skälla ut resten och säga att om de inte vill anpassa sig till Sverige så kan de resa hem igen.

Detta tal till nationen är så chockerande för att det är så självklart att det borde ha hållits flera gånger i veckan under många år av alla dem som haft inflytande på den svenska migrationspolitiken och alla de angränsande områdena, till exempel skol- och sjukvårdspolitiken.

Och ändå kommer jag på mig själv med att undra över sverigedemokratens hårda budskap. Ja, de krånglande invandrarna kommer från kulturer som är underlägsna i bemärkelsen att de inte förbereder sina anhängare för ett bra liv i Sverige. Men ansvaret för den svenska migrationspolitikens misslyckanden – att vårt land inte mår bra utan är på väg, med Åkessons ord, att gå åt helvete – ligger i huvudsak hos Sveriges härskande skikt, politikerväldet och det välfärdsindustriella komplexet. Det är dessa människor som har byggt det system som många invandrare är skickliga på att missbruka.

Visst kan du reta dig på en ouppfostrad hund som kommer in från gatan och orenar i dina salongsmöbler men om du låter hunden följa sin natur utan att sparka ut honom eller ge honom den uppfostran han behöver så kan du inte fortsätta att skylla obehaget på hunden. Ansvaret är ditt. Jag kan inte förstå att det skulle vara så mycket annorlunda med människor från kulturer som är inkompatibla med den svenska.

Frågan är vilken grupp som är skadligast för landets framtid, om det är inkompatibla invandrare eller om det är de politiker och andra makthavare som årtionde efter årtionde underlåter att vidta åtgärder som kunnat begränsa skadeverkningarna, till exempel att åtminstone tillfälligt stoppa eller i varje fall kraftigt begränsa invandringen och, så långt det går, återskapa lärarkårens auktoritet plus dussintals andra åtgärder vars innersta, gemensamma syfte är att bekämpa hela den skadliga politiskt korrekta filosofi som med tilltagande kraft hunsat Sverige i ett halvt sekel.

Kärnan i alla politiskt korrekta idéer – såsom könsbyten för tonåringar, ombyggnad av hela världen för eldrift och att styra all utbildning efter principen om allas lika värde – är att de inte uppstår naturligt av sig själva utan kräver kraftiga statliga ingrepp för att förverkligas. Politiskt korrekt betyder förstärkt statligt inflytande och motsvarande mindre medborgarmakt, fler myndigheter och generaldirektörer och högre skatter. Ju mer besvär invandrare skapar för sitt nya hemland, desto mer omfattande insatser känner sig staten föranledd att göra och desto mer måste det välfärdsindustriella komplexet växa till glädje för alla general- och byrådirektörer som därigenom finner sin försörjning.

Åkesson säger mycket förnuftigt men jag blir inte klok på om han fattat att det grundproblem talar vi om – ”att vårt land inte mår bra utan går åt helvete” – inte beror så mycket på den kulturella inkompatibiliteten hos ett antal kulturellt avvikande invandrare som på maktlystnaden hos vårt politikervälde och välfärdsindustriella komplex.

Är det invandrarna eller politikerväldet som är vår huvudmotståndare?