Jag gillar inte konspirationsteorier men idag ska jag passa på att argumentera emot mig själv.

Med konspiration menar jag en hemlig, större, oftast centralstyrd sammansvärjning som syftar till att en betydelsefull grupp, de sammansvurna, med dolda och lömska medel ska tillvälla sig mer makt. Den mest storslagna konspirationen av alla, urkonspirationen, heter Zions vises protokoll och påstås vara en avskrift av ett hemligt avtal som ingicks av världens ledande judar vid den första sionistiska världskongressen i Basel år 1897. Avtalet skulle ha varit en plan för hur judarna skulle ta makten över hela världen. I själva verket, hävdar de som inte tror på konspirationsteorier, var planen ett stycke fake news som utarbetats av ryske tsarens hemliga polis Ochranan för att kunna skylla sociala konflikter på folkgrupper som i alla fall av många var illa tålda såsom judarna.

Min främsta invändning mot hela konceptet är att konspirationsteorier bäst fungerar som spännande litterära konstruktioner utan anspråk på verklighetsanknytning. Dan Browns hemliga sällskap The Illuminati är ett illustrativt exempel från böckernas värld. I James Bonds värld finns också många ondskefulla och mäktiga män med ambitioner att ta över hela världen men där är skurkarna oftast frilansare utan internationella kongresser och hemliga protokoll.

Samtidigt måste jag erkänna att människan faktiskt har förmågan att – ursprungligen i hemlighet men med tiden och framgången alltmer öppet – organisera sig i syfte att bygga ett nytt och bättre rike för mänskligheten. Nazismen, kristendomen och kommunismen är tre välkända, storskaliga försök till ny samhällsbyggnad som, om du ursäktar, genast faller en i sinnet. Men det bär emot att kalla dem konspirationer av samma skäl som man inte gärna sätter den etiketten på andra partier och trossamfund. Är centerpartiet en konspiration, kanske?

Den konspiration i världsskala som är mest omtalad nu för tiden är den vars syfte ska vara en globaliserad värld som styrs av världens största bolag, särskilt de amerikanska och tillika amerikanska stora välgörenhetsstiftelser och think tanks under ledning av World Economic Forum vars chef Klaus Schwab verkar fullt lika vansinnig och bryter fullt lika mycket på tyska som någonsin Bondfilmernas maktpretendenter. Men inte ens Davos-människornas ambitioner har jag svårt att ta på allvar eftersom jag har varit med några gånger när företagsledare med egna executive jets samlats på en undanskymd plats för att bestämma något viktigt och då fått uppleva att dessa människor kan vara fullt lika småaktiga och självgoda som alla andra och därför oförmögna att på den avsatta eftermiddagen tänka ut och besluta om den världsomspännande omvälvning som påstås vara deras ambition.

Marinerad i denna skepsis stötte jag häromdagen på en bok som, i varje fall tillfälligt, fick mig att vackla in min ovilja att tro på regelrätta konspirationers existens. Boken hette The First Global Revolution och hade kommit år 1991 från Romklubben som faktiskt finns och är en självklar medlem i Davos-gängets konspiration om det finns någon sådan. Boken är en uppföljare till Romklubbens internationellt uppmärksammade skrift från 1972 som hette The Limits to Growth där det fastställdes att alla råvaror och andra naturtillgångar höll på att ta slut och att mänskligheten borde anstränga sig för att lösa detta dilemma.

Vid pass två årtionden efter de varningar som Romklubben levererat i The Limits to Growth – och nu börjar det bli otäckt – insåg Romklubben att världen inte tänkte bry sig om forskarnas erinringar och att klubben därför måste förändra sitt budskap så att människorna lyssnade noga och följde globalisternas instruktioner. De måste uppfinna – ja, uppfinna! – en fiende till mänskligheten som ingen kunde underlåta att ta på allvar. Och de uppfann föreställningen att mänsklighetens största fiende är människan själv. Hon måste kontrolleras:

Mänsklighetens gemensamma fiende är människan. När vi letade efter en ny fiende för att förena oss kom vi på idén att föroreningar, hotet om global uppvärmning, vattenbrist, hungersnöd och liknande var precis vad vi behövde. I sin helhet och i sitt samspel utgör dessa företeelser ett gemensamt hot som kräver solidaritet mellan alla folk. Men när vi betecknar dem som fienden faller vi i den fälla som vi redan har varnat för, nämligen att missta symtom för orsaker. Alla dessa faror orsakas av mänsklig inblandning och det är bara genom förändrade attityder och beteenden som de kan övervinnas. Den verkliga fienden är alltså mänskligheten själv.

Tydligare kan det nog inte sägas att klimatalarmismen och närliggande tankeriktningar har uppfunnits för att folk ska bli lättare att styra.