I valet fick S 30,3 procent, ett år senare ligger partiet på drygt 37 procent. Hur är det möjligt? Det är ett uttryck för rädsla och förhoppning. 

Sprängningar och skjutningar sprider en allt starkare rädsla över landet. Det är en verklig, djupt känd rädsla. Den vanligaste kommentaren från dem som bor i ett hus eller kvarter utsatt för en sprängning eller en skjutning är: ”Vi skall flytta härifrån!” ofta följd av reflektionen: ”Men vart kan man flytta?” 

I en kris ökar ofta stödet för regeringsmakten. Så har det varit tidigare, men då har det – som vid ryssarnas intåg i Tjeckoslovakien 1968 – varit kriser på avstånd, som inte krävt något aktivt ingripande av den svenska regeringen. Man har kunnat ty sig till och lita på regeringen, eftersom den inte satts på prov. 

Nu är det annorlunda. Krisen är här, ofta obehagligt nära: Den kan uttrycka sig i en sprängning som raserar fasaden på det hus där man bor, eller i en skjutning obehagligt nära den skola där ens barn går. Regeringen har hittills inte förmått göra något avgörande. Utvecklingen verkar tvärtom accelerera. 

Och S ligger på drygt 37 procent. Det är uttryck för en förhoppning. Partiet som klarat tidigare kriser – därför att det inte behövt sättas på prov – kan därför fortfarande mötas av en förhoppning om att kunna ställa allt till rätta. 

Vad kommer att hända härnäst? Det beror på hur länge gängkriget kommer att fortsätta. Den nuvarande regeringens sent insatta, inte alltför radikala åtgärder kanske kan stoppa kriget. I så fall rinner stödet för S bort. Kanske fortsätter skjutningarna och sprängningarna så länge att S därför vinner nästa val. Då kommer också Socialdemokraterna sannolikt att misslyckas. 

Är inte detta alltför pessimistiskt? Redan för drygt 10 år sedan  beskrev Carin Götblad läget och vad som behövde göras. Det hade varit större möjligheter att stoppa och kanske vände utvecklingen då – men de välförståndiga ville inte erkänna det faktiska läget. Här som på andra områden var lockelsen att blunda och förneka för stor. Fraser om ”utsatta områden” användes och används flitigt som förklaring, på samma sätt som ”onda andar” användes som förklaring förr i tiden. 

I The Wire från 2002 skildras hur Baltimores politiker och polis förgäves försöker stoppa och vända utvecklingen mot ett alltmer narkotikaberoende och våldsamt samhälle. Det är samma problem, samma reaktioner och samma försök till insatser som nu i Sverige. Förändringen är inte särskilt övertygande.  

Och vad kommer att hända här? 

Descartes är berömd för sentensen ”Jag tänker, alltså finns jag” I Sverige lyder sentensen: ”Vi hoppas, alltså finns vi – ett tag till”.