Vi har hört det i åratal nu, det heliga förkunnandet om ”allas lika värde”. Det är inte bara en lögn utan en förbannad lögn och dessutom en lögn som upphöjts till sanning. En lögn som dessutom bidrar till undergången för vårt land. För vad får vi för slags samhälle om vi inte har vett och sans nog att inse att människor faktiskt har olika värde?

Det är givet att alla människor föds med ett människovärde. Det är också det som klargörs i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948:

”All human beings are born free and equal in dignity and rights”

I Sverige översattes detta till ”Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter.” vilket alltså är alldeles fel. ”Equal dignity” är inte detsamma som allas lika värde, utan betyder helt enkelt att alla människor har rätt till en grundläggande värdighet. Det är vad vi gör med denna vår värdighet genom livet som avgör vilket värde vi har.

Alla människor är alltså inte lika mycket värda.

En gärningsman har inte samma värde som offret han eller hon misshandlat, våldtagit, mördat. En människa som väljer bort studier och arbete för att istället ägna sig åt kriminalitet har inte samma värde som den som arbetar, betalar skatt och bidrar till samhället. En person som underlåter att förkovra sig, trots att möjligheterna finns – som exempelvis struntar i att lära sig språket i ett nytt land så att han eller hon blir anställningsbar och självgående – har inte samma värde som den som lägger manken till.

Det här går ju igen även på rent kulturella frågor. Är den ena kulturen lika mycket värd som den andra? Är alla religioner lika mycket värda och lika värda omvärldens respekt?

”Självklart!” utbrister den bokstavstroende pk-fundamentalisten med emfas, men han eller hon har givetvis fel. En kultur där halva befolkningen förtrycks på grund av könstillhörighet kan naturligtvis aldrig tillskrivas samma värde som en kultur där alla ges samma rätt till ett värdigt liv. Och en religion som straffar utövare som lämnar fållan kan givetvis aldrig vara värd samma mått av respekt som en religion som tillåter utövarna att finna nya vägar i livet.

Det här vet alla om. Alla. Ändå fortsätter indoktrineringen på bred front. ”Allas lika värde” predikas i förskolan och skolan, i näringslivet, i kommuner och regioner. Visa mig en kommunal eller regional hemsida som inte slår sig för bröstet för att värna ”allas lika värde” och jag ska visa dig det undantag som bekräftar regeln.

Det är också, åtminstone delvis, därför det ser ut som det gör i det svenska samhället idag. Då samhället, i bemärkelsen staten med de tre statsmakterna i spetsen, inte längre står upp för allas olika värde sker en moralisk uppluckring över hela linjen.

Det har vi sett åtskilliga exempel på genom åren. Ett av de mest talande är förstås dåvarande rikspolischefen Dan Eliassons skamlösa beteende i tv-soffan, då han grät över en brutal mördare istället för att gråta över offret. Hans tanke var förstås att visa att han var stor nog, fin nog, klok nog att se lidandet på båda sidor – att inte göra skillnad på människor utan se till deras ”lika värde” – men att detta ska anses särskilt lovvärt är bara det ett exempel på hur långt de moraliska uppluckringen gått i Sverige. Att Eliasson inte fick avsked på grått papper per omgående efter sitt bisarra framträdande säger mycket om hur sjukt Sverige blivit av ”allas lika värde”-hjärntvätten.

Idag har det gått så långt att inte ens polisen längre verkar se kriminalitet som kriminalitet, utan som något närmast oundvikligt som orsakats av ojämlikhet, rasism, diskriminering, segregation och så vidare i all oändlighet – detta trots att alla medborgare i Sverige ges samma möjligheter att få gå i skola, utbilda sig, förkovra sig och skapa goda liv.

”Allas lika värde” är ett mantra som hör hemma på soptippen. Istället borde fokus ligga på vad människor gör med sin mänskliga värdighet.