Frihet är det bästa ting.
Som sökas kan all världen kring.
För den, som frihet kan bära.

Utnyttjande av en frihet kräver ansvar och eftertanke – så även yttrandefriheten. Vad är syftet med det jag vill säga? Om du säger ”Ditt stora feta äckliga svin” så kan det endast ha som syfte att provocera och kränka någon. Motsatsen är att du säger något kontroversiellt, i syfte att påverka en opinion, för att i slutändan skapa ett bättre samhälle.

Patrik Engellau har behandlat yttrandefriheten i ett inlägg den 21 augusti, men då det enligt min mening fattades väsentliga delar i analysen, bestämde jag mig för att göra en egen, som komplettering till Patriks i övrigt utmärkta skrivning.

Yttrandefriheten är grunden för vår demokrati. Det är lätt att med lagstiftning begränsa denna. Men hur gör man för att skapa verklig yttrandefrihet? Vilka lagar syftar till detta? Jag kan ju fortfarande gå ut på förstukvisten och ropa ”kungen är en idiot” – men till vilken nytta?

Den historiskt kanske viktigaste delen av yttranderätten, har varit att inför domstol argumentera och bevisa sin oskuld, om man blivit anklagad för något. Samhället har dock blivit så komplicerat, att det inte längre duger. Vill man således inte bara ha rätt – utan dessutom få rätt – så är man nödgad att anlita en advokat, som kan all lagstiftning och tidigare vägledande domar. En vinst för juristkåren, men en förlust för yttranderätten.

Även jag kan tycka illa om Paludans sätt att demonstrera. Genom uppfostran har jag fått lära mig att man inte skall reta någon i onödan. Men om det nu är nödvändigt då? Paludans sätt att demonstrera rent fysiskt inför sina meningsmotståndare följer en lång tradition ända sedan Martin Luther spikade upp sina 95 teser på kyrkoporten i Wittenberg 1517. Den har sedan följts av otaliga demonstrationer på gator och torg av socialdemokrater, kommunister, arbetarrörelsen m.fl. över hela världen – åtminstone den västliga. Flammande brandtal har hållits, böcker och tidningar har bränts, flaggor har skändats.

Gränsen för vår yttrande frihet – avgränsning mot vad som enbart är kränkning – avgörs ytterst av vår lagstiftning och domstolarnas tolkning De har således under lång tid kunna utarbeta regler och prejudikat för denna typ av torgdemonstrationer. Hanteringen av Paludans protester, bör därför enligt min mening bygga på denna långa tradition.

Svenska kyrkan – med ärkebiskop Martin Modéus i spetsen – har uttryckt sin avsky för Koranbränningarna och för kränkning av muslimernas tro och heliga skrift. Men bör han då inte också klandra Martin Luthers spikande på kyrkodörren i Wittenberg? Nog måste det ha varit oerhört kränkande och provocerande för katolska kyrkan och dess troende? Men när vi nu blickar tillbaka – var det kanske en nödvändig åtgärd? Har det kanske medför något gott? Pedofilskandaler, om utnyttjande av korgossar inom katolska kyrkan, har visat på behov av fortsatt förändring. Har svenska kyrkan kapitulerat och slutat missionera?

Så uppstår då frågan – behöver Islam förändras? Behövs en annan kvinnosyn? Behövs en mera tolerant syn på homosexualitet? Ett mindre aggressivt förhållande till andra religioner? Sådana förändringar tar tid. Kanske kommer protester, som görs nu, inte få fullt genomslag förrän om flera hundra år.

Men nu till den omvända delen – hur garanterar vi verklig yttrandefrihet? Jag har under många år varit aktiv inom Landsbygdspartiet oberoende, LPo, och skrivit massor av debattartiklar, som jag skickat till tidningarna. Det går i regel bra att få en artikel publicerad i en lokaltidning, men att göra sin röst hörd i riksmedia är i princip omöjligt – även om det handlar om så viktiga saker som Sveriges livsmedelsförsörjning eller beredskap. Tidningarna har sina ägare och sin politiska inriktning, som begränsar och bestämmer över vår yttranderätt. Jag har för några år sedan också skrivit till SVT i en fråga och fått till svar: ”Vi gör program för våra breda tittar- och lyssnargrupper. Dessa bor i städer och har föga intresse av vad som händer på landsbygden”. Så fast även vi på landsbygden betalar skatt till denna riksmedia, så har vi ingen yttranderätt.

Men värre kan det bli… Jag är med i en förening som heter VA-i-tiden och som företräder fastighetsägare med enskilt avlopp. En styrelseledamot skrev på Facebook ett inlägg om att ”enskilda avlopp är miljömässigt bättre än kommunala”. Inlägget plockades bort med motiveringen att inlägget stred mot Facebooks communityregler. Möjligen reagerade en algoritm på en skrivning att tvångsanslutning utgjorde ”ekonomisk våldtäkt” på fastighetsägarna. Det finns ord som inte får användas. Man får inte heller lägga ut något, som kan uppfattas som spridande av desinformation. Jag själv delade för ett par månader sedan ett inlägg, som visade jämförelser mellan väderkartor förr och nu, där man via mera aggressiv färgsättning visar på rådande temperaturhöjning. Jag fick en reprimand med uppmaning att inte dela denna typ av ”vilseledande” information, för då kunde jag bli helt avstängd från Facebook. En kvinna fick ett inlägg borttaget, där hon med mobilen tagit en väderbild på TV:n, för att dela med sig om hur vädret skulle bli nästa dag. Enda förklaringen var att det stred mot Facebooks regler – kanske för att upphovsrätten var SVT:s? SwebbTV fick för ett par år sedan sin Youtubekanal nedstängd – enligt uppgift efter påtryckningar av en enskild riksdagsman. Jag läste bara för ett par dagar sedan, att en bank i England hade stängt kunders bankkonto, för att dessa inte hade ”rätt värdegrund”. Och jag har flera gånger läst om Facebookvänner, som blivit refuserade och varnade utan att de – åtminstone enligt egen mening – betett sig klandervärt.

Problemet inför framtiden – som jag ser det – är inte åsiktsyttringar ”typ Paludan” utan att vår yttrandefrihet ytterst bestäms av Microsoft, Facebook och andra dominerande plattformar – sen kvittar det vad svensk lag och Sveriges riksdag säger. Även EU har angett regler om vad som får publiceras på dessa plattformar. Det synes mig som att allt försvar av nationalstaten och den traditionella könsuppdelningen skall försvåras. Nationalgränser skall utplånas, etniciteter skall blandas och könsgränser suddas ut. Desinformation är förbjuden – vem som nu bestämmer vad som är desinformation.

Kommer allt vi skriver att granskas av en algoritm, som bara godkänner vissa i förväg inprogrammerade åsikter? Är detta ett första steg för en världsomfattande AI? Hur argumenterar man mot en datamaskin, som ”släcker ner” kommunikationen ifall man protesterar? Hur skapar man verklig yttrandefrihet i ett modernt samhälle? Frågor, frågor….

Är jag kanske alltför negativ? Är det kanske rentav bra för världsfreden, ifall alla människor tvingas att tycka och tänka likadant? En algoritm, som kväser varje form av uppror i sin linda och som därför hindras att växa okontrollerat?

Tillbaka till Paludan. Denna typ av protester på gator och torg är den ursprungliga och kommer att vara den enda åsiktsfrihet vi har kvar, om alla andra kanaler stängs. Den får inte begränsas!

Arne Gunnarsson, är 76 år, utbildad byggnadsingenjör och har jobbat som arbetsledare, konstruktör, fastighetsmäklare, som arbetsmiljöingenjör, men också som deltidsbonde. Sedan styvt 40 år är jag och min fru bosatta och driver en skogsfastighet i södra Småland. Som hobby mekar jag med veteranbilar och försöker lära mig spela dragspel.