Det är inte för inte som Aftonbladet är Sveriges största dagstidning. Publikationen har fångat landets största intellektuella begåvningar som ledarskribenter, som Anders Lindberg och Noor Karim.

Karim förklarar i en ledare 18 juli med glasklara argument varför invandrare inte vill vara med och försvara landet utan ”dissar lumpen”, som hon skriver.

Karim har full förståelse för att barn till invandrare från våldsamma och krigsdrabbade muslimska diktaturer ser Sverige som ett av de värsta länderna i världen. Förutom de sedvanliga uppräkningarna av den utbredda svenska rasismen, som alltid tas med av dem som livnär sig gott på sitt påstådda utanförskap, fördjupar Karim sin analys med fullkomligt briljanta slutsatser.

Jag listar här Karims främsta teser till varför barn till invandrare inte anser Sverige vara värt att försvara.

1) Sverige är, förvånande nog, inte en muslimsk stat där sharialagar råder. Citat:

”De som blir myndiga har sett hur deras föräldrar slitigt [hon skriver inte det korrekta ‘slitit’] för att accepteras av samhället. Diskrimineringen på arbetsmarknaden som stänger ute föräldrarna. Arbetsgivare som kräver att morsan ska ta av sig slöjan.”

2) Sverige skyddar inte ”sina egna”, alltså alla som själva valt att flytta hit, eller vars föräldrar valt att göra det:

”Barnen har bevittnat hur hatretoriken ökat. De har har själva blivit utsatta för den ökade rasismen och hatbrotten. Jag förstår att unga får en klump i magen när de får brev om att de kan komma att kallas in. Varför ska man vilja skydda en stat när staten inte skyddar sina egna?”

3) Svenska politiker har, sent om sider, börjat ställa krav på kunskaper i svenska, vilket är det språk som talas i Sverige:

”Statsministern vill knäcka segregationen i skolan genom en obligatorisk språkscreening på vissa redan på barnavårdcentralen, BVC.” [Det heter ”barnavårdscentralen”]

4) Regeringen vill även ta bort den självklara mänskliga rättigheten att flytta hit från Mellanöstern och Afrika och föda hur många barn som helst, på skattebetalarnas bekostnad. I ett livslångt utanförskap för både föräldrar och barn:

”Hans [statsministerns] lösning på den höga arbetslösheten är att kvinnor i förorten inte får skaffa fler barn.”

5) Regeringen vill även bekämpa den katastrofalt höga överrepresentationen i brottslighet bland första, andra och nu tredje generationens invandrare:

”Den ökade gängkriminaliteten ska Kristersson mota genom att avlyssna barn. De [hon menar förmodligen ‘det’] är inte de ‘pursvenska’ som riskerar att bli visiterad [gissar att hon menar ‘visiterade’] av polisen i sitt bostadsområde eller avlyssnade utan brottsmisstanke. Det är vi med mörka drag.”

Hennes kärnfulla och logiska argument verkar väl genomtänkta och är övertygande. Hon avslutar:

”Det handlar inte bara om att diktatorer i våra hemländer har sabbat vårt förtroendet [tror hon menar ‘förtroende’] för myndigheter som försvaret. I Sverige har inte tilliten skapats för att vi ska känna att landet är värt att försvara.”

Inför alla dessa logiska och starka argument blir man som etnisk svensk både lite skamsen och ödmjuk. Jag inser hur svårt Noor Karim har haft det i hela sitt liv här i Sverige.

Hon tvingas nu hanka sig fram som ledarskribent på Aftonbladet, Sveriges största dagstidning. Istället för att göra något nyttigt och produktivt för landet där hon bor!