Svensk kultur handlar till väsentlig del om sådant som ger en känsla av samhörighet hos befolkningen i Sverige. Brister i känslan av samhörighet kan uppstå då traditioner inom kulturen försvinner. Kultur kan vara mycket. Att smycka omgivningen inför högtider såsom midsommar, jul och påsk ingår i svenska traditioner. Det kan omfatta våra gamla kyrkor och att bibehålla dem. Kultur kan även vara att överföra bibelns berättelser till våra barn. Det kan också innefatta att oljud från byggarbete undviks på midsommarafton. När sådan kultur istället försvinner så försvinner också känslan av samhörighet. Det kan handla om sådant som kan uppfattas som små ting som man kan tycka vara bagatellartade men som sammantaget utarmar vårt land.

Bitte Assarmo har beskrivit känslan av förlorad kultur som att det i Sverige alltid är vardag. Det blev väldigt tydligt för henne under midsommarhelgen, när hon promenerade till centrum för att köpa jordgubbar till midsommartårtan. Hon skriver att fram till för bara några år sedan var hela Högdalens centrum festligt midsommarpyntat på midsommaraftons förmiddag, med blommor och björkruskor utanför butiksentréerna och svenska flaggor lite här och var. Det skapade en speciell känsla av gemyt och folk pratade gärna med varandra. Men i år fanns det inga tecken på att en av de populäraste högtiderna i Sverige inleddes. Samma sak gällde hennes bostadsområde, där en bostadsrättsförening renoverade sitt höghus. Byggjobbarna tog inte ledigt bara för att det var midsommar. Midsommarafton blev därför en bullrig historia, med bygghissar som gick upp och ner längs med höghusfasaden och med gap och skrik från de utländska byggjobbarna som sannolikt aldrig hade hört talas om vår midsommar och som inte lade ner arbetet förrän långt in på kvällskvisten.

Midsommarfirande och den samhörighetskänsla som utvecklas kring firandet i olika delar av landet är en viktig del av den svenska kulturen. Midsommarfirande är en gammal svensk tradition som ursprungligen var en solståndsfest. Firandet har senare, genom kyrkan, anknutits till Johannes döparens födelse. Traditionen kan på detta sätt ha sitt ursprung långt bakåt i tiden men den institution som till väsentlig del format våra svenska traditioner är den Svenska kyrkan. Kristendomen introducerades av Ansgar som kom till Birka vid Mälaren år 830. Han stannade i 18 månader. Ansgar hade fått i uppdrag av kejsaren Ludvig den fromme att sprida kristendomen och predika det kristna evangeliet för de hedniska folken i norr. Kristendomen har varit en sammanhållande faktor i Sverige sedan tusentalet och bidragit till att forma det svenska folket och dess samhörighet genom generationer. Vare sig vi är medlemmar i kyrkan eller inte och vare sig vi tror på Gud eller inte så har den bidragit till att forma oss som svenskar. Vi förstår varandra genom att vi är hemma i den svenska kulturen medan vi kan ha svårare att förstå kulturella yttringar, inom till exempel islam, som skiljer sig från våra traditioner Men vi lever i en tid då kristendomens betydelse minskar. Många medlemmar lämnar kyrkan, kanske för att det från dess företrädare kan finnas ett flummigt godhetssignalerande utan varken teologiskt eller filosofiskt djup, men Svenska kyrkan och kristendomen är ett viktigt kulturarv som borde tas till vara. Den hör samman med nationen Sverige och dess folkliga kultur. Men kristendomens minskade betydelse leder istället till att kyrkor tas ur bruk och söndagsskolan försvinner.

Sveriges gamla kyrkobyggnader står över hela landet som monument över vår kultur och vår kristna historia och ska därför inte betraktas som vilka byggnader som helst. Men det är dyrt att renovera och att underhålla dem. Svenska kyrkan och dess församlingar har visserligen rätt till viss ersättning av staten för vård och underhåll av kyrkorna genom kyrkoantikvarisk ersättning och kyrkounderhållsbidrag. Men pengarna som avsatts för ändamålen räcker inte och alltfler kyrkor kommer därför att tas ur bruk. Församlingar på den lokala nivån måste hitta andra sätt att få in mer pengar för att renovera. Det handlar om gamla byggnader med tidsbunden byggnadsteknik. De utgör kulturminnesmärken och blickfång på landsbygden och i städerna. Ett sätt att undvika kostnaden är att skjuta upprustningen på framtiden. En annan möjlighet är att sälja sådana kyrkor och ombilda dem till användning för annan verksamhet. När en sådan nedmontering sker har ett kulturarv försvunnit för alltid.

Till kyrkans viktigaste uppgifter hör att föra ut kunskap om kristendomen. Mission har det kallats när den svenska kyrkan skickat svenska missionärer till fjärran länder. Den verksamheten har minskat och vi lever i en tid då kunskapen om kristendomen minskar i Sverige. Barn föds inte längre in i kyrkan. Numera är det föräldrarnas sak att anmäla barnet som medlem i kyrkan men många vuxna lämnar kyrkan och deras barn med dem. Bibelns berättelser kan åskådliggöra de kristna värderingarna för barnen. Om det uppväxande släktet inte får sådan kunskap kan förståelsen för Sveriges kristna kultur påverkas negativt och kyrkan tappar i betydelse. Söndagsskolan har som uppgift att få barnen att ta del av bibelns berättelser. Men även söndagsskolan kan försvinna. Det har den gjort i en del församlingar. Inom Stockholms stift som består av 53 pastorat och församlingar finns söndagsskola i 20 av dessa. Därigenom nedmonteras en viktig faktor av kulturell betydelse. Om det uppväxande släktet inte får sådan kunskap minskar kunskapen om vår kristna kultur och kyrkans framtida betydelse minskar. Det kan gå till så som det gjort i Oscars församling i Stockholm. Där startades istället en förskola av församlingen men i en förskola får religion inte förekomma. Det finns lag om detta och det är alltså förbjudet att berätta om bibeln för barnen i Oscars församlings förskola. Den lagen följs förstås strikt. Men det strider mot kyrkans grundläggande uppgift. Det finns en skyldighet för den svenska kyrkan att föra ut den kristna läran. Barnen ska lära sig att förstå den kultur som har kristen gemenskap som grund. En förskola har inget med kyrkans uppgifter att göra.

Varför har det blivit så här? Förklaringen kan vara anpassning. De handlare som äger butikerna i Högdalen kan vara oroliga för attentat som skett på andra ställen, till exempel morden på Ikea i Västerås och på köpcentret Emporia i Malmö. Detta kan ha lett till anpassning från handlarnas sida. Det kanske känns bättre att avstå från utsmyckning av köpcentret. När det gäller oväsendet från bygget finns det regelsystem som kanske undveks genom tyst anpassning av de boende i området. Att söndagsskolan överges av en församling inom den Svenska kyrkan för att istället ersättas med en förskoleverksamhet utan inslag av kristendomsundervisning är mycket märkligt. Varför anpassar sig församlingen på detta sätt istället för att erbjuda en söndagsskola med bibelns berättelser för barn i församlingen? Det är förstås en anpassning till det nya Sverige. Men kyrkan har en annan roll och den får inte överges. När kyrkor ”tas ur bruk” så handlar det om pengar. Politikerna som förfogar över våra skatteinbetalningar prioriterar inte kyrkor som kulturarv i någon högre grad. Pengarna används till annat med högre prioritet. Prioritering är en variant av anpassning.

En kultur som bevarar traditioner bidrar till en känsla av samhörighet. Anpassningen till något annat minskar den samhörigheten för vanliga människor, som genom sina arbetsinsatser och skatteinbetalningar bär upp Sverige.

En viktig anledning till anpassningen är massinvandringen till Sverige. Kulturella normsystem möts och störningar uppstår om de invandrade inte integrerats i den svenska kulturen. En mycket stor del av dem som invandrat är muslimer och islam är en religion som bär fram en stark och annorlunda kultur än vår svenska. Tradition och samhörighet har hos muslimer en annan prägel. Muslimer beräknas komma att utgöra en majoritet av Sveriges befolkning runt år 2050. Med vårt demokratiskt uppbyggda statsskick kommer en ändring av majoritetsförhållandet i regering och i riksdag att ändra Sverige när det gäller styrning och lagstiftning.

Gunilla Edelstam är docent och jur.dr.