För drygt ett år sen skrev jag om det nystartade projektet ”pratbänkar”. Med stöd av FN placerade kommunen ut speciellt designade parkbänkar, där meningen var att man skulle sitta ner och prata med varandra. Tyckte man det kändes ovant att prata med någon på en bänk, fanns en inplastad bruksanvisning på ryggstödet med förslag på samtalsämnen:

”Vad tänker du på?”

”Vad mår du bra av?”

”Hitta tre saker ni har gemensamt?”

Grundidén var väl inte direkt ny. Jag gissar att det redan på stenåldern fanns sittplatser där folk kunde slå sig ner och prata, när man inte ägnade sig åt mammutjakt eller annat viktigt. Men kanske moderna människor glömt hur man gör och behöver lite hjälp på traven.

En av dessa kommunikationsbänkar placerades på Hjällbo Torg. En plats som på sitt sätt är historisk. På ena sidan torget dödshotades en kristen predikant av ett gäng arga muslimer under Ramadan 2019, och på andra sidan utspelades ett av de största klankrigen i modern tid 28 – 30 maj 2021. På den tiden fanns ingen Pratbänk, men det är osannolikt att ledarna för Ali Khan-nätverket och Simmo-nätverket hade slagit sig ner för att fråga varandra ”vad de mår bra av”. Eller att de Ramadanfirande muslimerna intresserat sig för vilka tre saker de hade gemensamt med predikanten.

Hur har då projektet utfallit? Varje gång jag sneddar över torget noterar jag att gubbarna från Mellanöstern sitter kvar på bänken framför frisersalongen. Tiggarna håller till utanför ICA och ungdomar föredrar den runda bänken mellan kebabkiosken och Kyrkan. Ingen verkar vilja sitta på Pratbänken. Hade jag själv varit pratbänk skulle jag nog känt mig lite mobbad. En gång såg jag ett gäng mammor stå runt bänken och prata, men ingen satte sig ner. Kanske var de osäkra på vad skylten betydde, och kanske borde kommunen utökat konceptet med samtalsämnen på somaliska och arabiska.

Vid busshållplatsen lite längre bort finns ytterligare några bänkar. Om samtal uppstår brukar det handla om inställda turer eller varför bussen till Gamlestadstorget aldrig kommer. Möjligtvis följt av en kommentar om det politiska dagsläget. Inte så djuplodande, men ändå något. Åker man ofta händer det att man nickar åt varandra.

Jag vet inte varifrån idén till pratbänkar ursprungligen kommer, men har hört att vissa grundskolor har något som kallas för ”Kompisbänken”. En speciellt målad bänk där man kan sätta sig om man känner sig ensam och vill ha någon att leka med. En förälder på Facebook berättade att det upplevs som mycket positivt av blyga 7 – 8 åringar som inte vågar ta kontakt. Säkert också en bra metod att motverka mobbning. Men vuxna människor fungerar inte riktigt som lågstadieelever. Den tomma Pratbänken i Hjällbo är en påminnelse om att politiker och förvaltare av våra skattepengar, ibland resonerar som dagisfröknar.