I Studio Ett 24 januari kunde vi höra om en spelfilm, ”Bullet”, som handlar om varför unga pojkar hamnar i kriminella gäng. Medproducent till filmen är Payam Boroodjeni, grundare av Fryshuset i Järva. Han och Camilla Salazar, kriminolog på Fryshuset, berättar om filmen och läget på Järvafältet.

Filmen ska under våren bland annat visas för samtliga politiker och sociala aktörer i Stockholm. Ett idiotsäkert sätt att skaffa sig publik. Den handlar om en 12-årig kille i Järva som drömmer om att bli veterinär, men ”det går inte så bra”. Istället ”dras han in” i gängkriminalitet.

Salazar talar om ”främjande faktorer” som ska avhjälpa de orättvisor hon tycker sig se:

– Vi måste stötta främjande faktorer som en jämlik skolgång, möjlighet till en meningsfull fritid, till att sen gå vidare till arbete men också hur trångboddhet, hur vi agerar olika beroende på vart man bor! Vi har ju olika, egentligen, tålam… vad ska man säga, i vissa områden till har det, har det tillåtits till exempel tidigare öppen droghandel, eller när socialtjänsten kan kliva in i fall och så vidare.

– Och den, det, det är katastrof! Vi kan inte ha det så! Så att det handlar om väldigt många olika aktörer som behöver göra insatser, och vi behöver ju göra dom tillsammans! Och långsiktigt!

– Och tidigt, så klart! Väldigt tidigt så att dom här tioåringar känner att det finns HOPP och inte att dom ser att den här killen som kommer med den stora bilen, det är den, deras bästa lösning eller framtid!

Statstelevisionens Aktuellt har sin politiske kommentator Mats Knutson som alltid, när politiker uttalat sig enskilt eller i en debatt, får frågan från tjejerna i studion:

– Ja, Mats! Vad var det egentligen Ulf Kristersson sa här?!

Jag har alltid funnit den frågan helt obefogad. Vi hörde ju själva, samtliga, mycket tydligt vad han sa. Inga som helst oklarheter!

Jag ska i likhet med Knutson försöka tolka vad Salazar sa, och jag har inte ett lika lätt jobb som Knutsson, den saken är klar. Vad sa hon egentligen? Jag har till största delen inte den blekaste aning!

Jag hörde något om att vi måste främja en ”jämlik skolgång”. Här håller jag helt med. Vi har inte en jämlik skolgång idag. Eleverna på Järvafältet får nästan dubbelt så mycket skolpeng som eleverna i innerstadsskolorna. Förutom övriga statliga miljardsatsningar. Från tidningen Grundskolläraren 29 januari 2020:

”Den ojämlika skolan. Förstelärarna i utsatta områden får 5 000 kronor mer. Det är det senaste stödet till skolor i utsatta områden. Men trots miljardstöd uteblir framgången. På många skolor blir det till och med värre!”. Vidare:

”Det satsas mer än någonsin på skolorna i utsatta områden. 2018 införde regeringen ett nytt statsbidrag för att stärka likvärdigheten och kunskapsutvecklingen, främst i utsatta områden. En miljard satsades 2018, i fjol var siffran 3,5 miljarder och i år ska stödet öka till 4,9 miljarder kronor.”

Vidare nämnde Salazar ”jämlik fritid”. Även här instämmer jag. Det finns inget annat område där Stockholms Stad satsat lika mycket skattemedel på ungdomars fritid som på Järvafältet.

Från SVT Nyheter 20 april 2021, uppdaterat 20 oktober 2021:

”Det har varit stormigt kring ungdomsverksamheter i Järva. I oktober 2020 valde stadsdelen att bomma igen både Ungdomens hus i Rinkeby och Reactor i Husby. Något som skapade oro bland både unga och vuxna i stadsdelen.”

Anledningen var att maskerade och beväpnade gängkriminella hade gått in i lokalerna och hotat både personal och ungdomar. Eller, som stadsdelsnämndens ordförande föredrar att beskriva saken:

– Det blev för mycket distraktion utifrån, för mycket ostrukturerat häng.

Men skam den som ger sig! 2021 slog stadsdelsnämnden på stort och gjorde ett nytt försök, bland annat genom ett namnbyte från ”Ungdomens Hus” till ”Framtidens Hus”. Nu vore det väl själve fan om man inte skulle få bukt med både distraktioner utifrån och ostrukturerat häng:

”Framtidens hus är ett nytt koncept för ungdomar mellan 16 och 19 år i Rinkeby och Husby.

– Det här ska rusta våra unga bättre än tidigare, så att de enklare kan komma in på arbetsmarknaden och klara av studier bättre, säger Ole-Jörgen Persson (M).”

Det förvånar mig att kriminologen Salazar på Fryshuset förefaller helt okunnig om alla dessa miljardsatsningar i ett område där hon själv verkar och påstår sig kunna.

Sedan kan jag tyvärr inte tolka fler av hennes uttalanden. Det finns inget konkret att översätta. Det som behövs, vad det nu är, måste ske tidigare och vara mera långsiktigt. Vilket kan betyda precis vad som helst. Eller ingenting alls.

Alla tomma ord vi hör rörande den växande gängkriminaliteten i utanförskapsområdena är alltid desamma; skola, socialtjänst, samverkan och tidiga insatser. Trots minst 10 år av samma prat från både politiker och aktörer blir situationen hela tiden värre. Och pengarna fortsätter att flöda.

År 2021 hade verksamheten Fryshuset 395,3 miljoner kronor i intäkter. Varav 152,6 miljoner bestod av kommunal skolpeng och 171,2 miljoner var insamlade medel från företag och enskilda.

Avhjälper alla dessa insamlade miljoner och alla skattemiljarder utanförskapet på Järvafältet? Svaret är nej. Någonting helt annat måste uppenbarligen till för att åstadkomma en förändring till det bättre.