När Sveriges riksdag 1975 enhälligt röstade igenom proposition 1975:26, som på pappret gjorde Sverige till en mångkultur, var det säkert många som föreställde sig att lagen bara uttryckte en slags artighet. En bekräftelse av vad alla redan visste – att andra kulturer än den svenska kunde ha positiva saker att komma med.  

Intentionerna med lagen var i alla fall inte att öka antalet våldtäkter med hundratals procent, göra skottlossning på öppen gata till ett vardagsfenomen och etablera Sverige som en fristad för religiös extremism, gängkriminalitet och bidragsentreprenörskap. Så hur kunde det gå så illa? 

Nu tror jag inte lagen från 1975 var enda orsaken till att Sverige blev, vad många skulle kalla en ”failed state”. Men den hjälpte till. Den sänkte tröskeln för tendenser som låg i tiden, och som ifrågasatte själva fundamentet för nationalstaten. Rätten att skydda sina gränser och värna sitt eget folk. Lagen om mångkultur har ibland beskrivits som en ”Pandoras ask” – snyggt paketerad, men när den väl öppnats en källa till förödelse. 

Det fanns de som varnade för utvecklingen redan på 80-talet, men det tog några decennier innan asken öppnats så mycket att vanliga politiker såg det. Kan det finnas fler Pandora-askar som undgått vår uppmärksamhet, därför att de än så länge bara öppnats på glänt? Jag kan tänka mig tre exempel. 

Den första är lagar om vaccinpass. Det kan låta rimligt i en global värld, där många människor kommer i kontakt med varandra, att genom ett enkelt dokument visa att man är skyddad mot de farligaste sjukdomarna och inte utgör en fara för andra. Vem kan ha något emot det? 

Sådana lagar ger i praktiken politiker makt att ålägga friska människor regelbundna injektioner, för att de ska kunna leva ett normalt liv. Att många politiker är korrupta är ingen nyhet, att de i regel är okunniga i medicinska frågor är heller ingen nyhet. Att läkemedelsjättar ibland tummat på säkerheten i syfte att tjäna mer pengar, är definitivt ingen nyhet. Just när det gäller covidvacciner finns skäl att vara misstänksam. I varje fall om man får tro Tucker Carlson på Fox News eller cardiolog Peter McCullough. Om någon av dem har rätt kanske Pandora-asken redan är halvöppen. 

NATO-medlemsskap känns som en förnuftig lösning när försvarskostnaderna skjuter i höjden och världen befinner sig i krig. Alla vill förstås ställa sig på den goda sidan innan det är för sent, och hindra att rysk imperialism kopplar ett strupgrepp om Europa.  

Å andra sidan innebär svenskt NATO-medlemsskap att Gotland troligtvis bestyckas med kärnvapen, att vi i praktiken förklarar krig mot världens andra kärnvapenmakt, och att svenska unga män kan tvingas ut i krig varhelst i världen NATO finner det befogat. Skulle det visa sig att USA (som bestämmer över NATO) inte har Europas bästa för ögonen, utan tvärtom ser oss som en konkurrent, har lockat på Pandora-asken redan flugit av. 

En tredje Pandora-ask är legaliserad dödshjälp. Det kan låta som en rimlig tanke att vuxna människor, som efter moget övervägande vill avsluta sina liv, får professionell hjälp av sjukvården eller annan kompetent institution. Ska man ändå dö är det väl bra att insomnandet sker så smärtfritt och värdigt som möjligt. 

Att både Nazityskland och Sovjetunionen tillämpade dödsläger för att bli kvitt ”obehövliga” medborgare, är förstås en helt annan sak. Men när går man över gränsen för etiska principer? I Belgien och Nederländerna är det redan lagligt att avliva psykiskt sjuka, förutsatt att dom vill. I den kanadensiska delstaten Quebec diskuterar man på allvar att erbjuda dödshjälp till minderåriga, samt ge läkare rätt att döda spädbarn om de bedöms ha små chanser att överleva. Länkarna har jag hämtat från John Gustavssons utmärkta artikel i Bulletin, som tyvärr är bakom betalvägg.  

Med lite fantasi kan man föreställa sig en framtid där ungdomar som drabbas av svår ”klimatångest”, eller annan psykisk ohälsa, kan välja mellan att få en tid på BUP om några månader eller en giftspruta som löser alla problem. Eller att gamla människor som kostar samhället stora summor i vård och omsorg, övertalas av vårdpersonalen att signera ett papper om assisterad dödshjälp. I vissa fall verkar det inte ens behövas något papper. Pandemiåret 2020 behandlades många (kanske tusentals) coronasjuka gamlingar med dödliga doser morfin, fast dom kanske bara behövde syrgas.  

Börjar lagstiftningen alltför frikostigt tänja på respekten för mänskligt liv, är det svårt att förutse vilka snöbollar som sätts i rullning.