BIRGITTA SPARF: I landet med en feministisk regering

Taher Amini valde 2015 att flytta till Sverige från Afghanistan, med sin fru och parets tre barn. Detta på en direkt inbjudan av den dåvarande MP/S-regeringen. Till landet som på den tiden inte byggde några murar. Och inte gjorde det sedan heller, trots alla påståenden om motsatsen.

Många spännande saker har hänt i Aminis liv sedan dess. Bland annat har han vid ett flertal tillfällen fått avslag på sin ansökan om asyl, och därmed uppehållstillstånd, i Sverige.

Vilket inte på något sätt har hindrat honom från att fortsätta bo här. Eftersom ett avslag på asylansökan inte innebär att man måste lämna landet. Även om man från myndighetshåll i mycket artiga och servila ordalag ombeds att göra så.

Dessutom kan man göra det till en flerårig heltidssysselsättning att ansöka och överklaga sina asylbeslut, om och om igen. För att på så sätt ha rätt att stanna här, samtidigt som man håller rättssamhället igång.

Aminis otur fortsatte emellertid. Mitt uppe i allt detta lämnade hans fru honom och barnen och ansökte om kontaktförbud, vilket bemöttes med avslag. Oturligt nog är hans fru dessutom sedan några år spårlöst försvunnen, vilket Amini uppgav när han greps för olovlig körning. Och ingen, allra minst Amini, har förstås en aning om var hon befinner sig.

Men Amini ville, trots alla sina motgångar, finna lyckan på nytt. Han träffade en annan kvinna som bodde på samma asylboende som han. Kvinnan fick, i motsats till Amini, uppehållstillstånd, vilket gjorde henne väldigt attraktiv i Aminis ögon. Kunde han bara förmå henne att gifta sig med honom skulle han och hans barn också få uppehållstillstånd här i Sverige, genom anknytning.

Så han tog sin bil, hur han nu kunde ha en sån, från asylboendet i Halmstad upp till Norberg för att hälsa på henne. Kruxet var bara att den nya kvinnan inte var så värst intresserad av något giftermål med Amini.

Så då återstod inget annat än att våldta henne, därefter släpa henne med sig till ett 24 meter djupt gruvhål ute i skogen och slänga ner henne där.

Ja, vad ska en stackars utsatt muslimsk man, uppfödd på manlig suveränitet, hederskultur och kvinnohat, annars göra?

Som genom ett mirakel överlevde kvinnan fallet, med svåra skador. Hon hittades lika mirakulöst av en förbipasserade som råkade befinna sig i skogen nära gruvhålet och hörde hennes rop på hjälp.

Detta är ett av de mest vidriga rättsfallen i Sverige på senare tid, även om det finns många. Nu har Amini dömts till livstids fängelse och utvisning. Men domen kommer att överklagas till hovrätten så snart som möjligt. Så utgången är fortfarande oviss.

Det här om utvisning kan vi för övrigt glömma, i vilket fall som helst. Afghanistan tar inte emot sina egna medborgare. Inte i dagsläget. Kanske att detta, förhoppningsvis, kan komma att ändras i framtiden.

Hur många män som Amini bor det i Sverige idag? Självfallet vet ingen. Men min kvalificerade gissning är att de är väldigt många.

Det var så här det blev. I den humanitära stormakten Sverige, med världens första och enda feministiska regering. Med vidöppna dörrar mot hela den övriga spännande världen.

Birgitta Sparf