GUNNAR SANDELIN: Knattereportrar 

Sedan ungdomsåren brukar jag ofta skriva ner mina drömmar. Jag har alltid ett anteckningsblock redo på nattygsbordet. En del drömmar är direkt politiska, ett slags rapporter från den mentala källarvåningen om hur det är att leva i ett samhälle som håller på att bli spritt språngade galet på snart nog alla områden. 

Här är en några år gammal dröm som utspelar sig på biografen Grand i hörnet Sveavägen/Tegnergatan i Stockholm. Det var därifrån Sveriges dåvarande statsminister Olof Palme i slutet av februari 1986 påbörjade sin promenad med sin hustru innan han blev skjuten till döds. 

I drömmen ser jag svenska kvällstidningsjournalister av allehanda slag (reportrar, krönikörer, redaktionschefer, ledarskribenter) i en strid ström gå in på biografen. På deras axlar sitter barn i lågstadieåldern. Här träder Jan Guillou, David Baas, Thomas Mattson, Lena Mellin, Alex Schulman, Jens Liljestrand med flera in med sina ”infantila överhuvuden” på den plats som blev utgångspunkten för Sveriges traumatiska statsministermord. Många menade att Sverige miste sin oskuld där. Det var innan massinvandringens dagar, då landet fortfarande kunde kallas för etniskt homogent. 1986 beviljades knappt 23 000 uppehållstillstånd till utländska medborgare. 30 år senare var den siffran 151 000.  

Under 2010-talet utdelades cirka 120 000 uppehållstillstånd i snitt per år. Förra året var de nästan 100 000 och sedan millennieskiftet rör det sig om drygt två miljoner. En stor del, förmodligen majoriteten, går till människor från muslimska länder som antingen är outbildade eller saknar den kompetens som vår arbetsmarknad efterfrågar. 

På dessa tre decennier har ett helt annat land växt fram, där alla vi som kan tänka självständigt vet att vi befinner oss på ett sluttande plan, mot välfärdssamhällets undergång. Svenskarna kommer att stå där lika chockade som de var efter statsministermordet, när det alltför sent går upp för dem att deras land har förvandlats till ett fattigt och farligt land att leva i och att de själva är eller kommer att bli i minoritet. Idag har nästan 40 procent av alla män i den brottsbelastade åldern 15 – 44 år utländsk bakgrund (se diagram). 

Journalisterna har under decennier bedrivit sin propagandistiska agendajournalistik för mångkultur och massinvandring. Detta i kombination med deras infantila mobbning av meningsmotståndare som försökt att diskutera konsekvenserna av västvärldens mest omfattande asyl- och anhöriginvandring per capita, är den kanske viktigaste orsaken till att välfärdssamhället eroderats. Försök till problematisering och intelligenta frågeställningar har under lång tid fasats ut ur det offentliga samtalet med olika varianter av brunkletning, där rasist, högerextrem och allsköns fobiker bara är några av epiteten.  

Mognad, kunskap och erfarenhet sidesteppas, liksom konsekvensanalyser. Det övertrumfas av ungdomlig hängivelse och sekteristiskt trovisshet, där medias upphöjning av Greta Thunberg har överskridit alla gränser för jag trodde var möjligt. Att åsiktskorridoren skulle ha vidgats och blivit bredare, anser jag inte. Journalisterna har bara tvingats göra en liten kursändring då verkligheten förändrat sig inför allas ögon. Särskilt eftersom sådant som de ständigt pågående asylbedrägerierna, de verkliga invandringsvolymerna och ett asylstopp, inte diskuteras på allvar.  

I min dröm går dessa stora medie-egon, som mer är att likna vid sektmedlemmar än vid seriösa journalister, in i den mörka biografens hjärta som de knattereportrar och bedragare de i verkligheten är.   

Kommer de, till skillnad från Palmes mördare, att någonsin ställas till svars? 

Fotnot: Men utländsk bakgrund menas utrikesfödda, inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar samt hälften av dem som har en utrikes- resp. en inrikesfödd förälder. 

Gunnar Sandelin