Hans Li Engnell har skrivit en mycket bra text om de kulturskillnader vi lever med i Sverige i dag, som ett resultat av massinvandringen.

Li Egnell är liksom jag socionom och vi har båda erfarenheter från att arbeta inom socialtjänsten. Det är en av de arenor där de kulturella skillnaderna i synen på stat och kommun framstår väldigt tydligt. Jag citerar från hans text:

”Svenskar ses av stora invandrargrupper som ”snälla” och väldigt lättlurade. Sverige är en tillitskultur. Handslag och avtal gäller. Många från Mellanöstern kommer från förhandlingskulturer, där gråt, ilska och känslostormar ingår i förhandlingstekniken med såväl myndigheter som affärsmän.”

Här har Li Egnell fångat själva essensen i vad vi inom socialtjänsten möter från väldigt många av våra klienter från Mellanöstern och Afrika, MENA-länderna.

Jag kan ge otaliga exempel på detta från min tid inom socialtjänsten i mitt arbete med socialbidrag, och vad som händer om man som tjänsteman inte ger vika för dylika påtryckningar. Då kan de stora, dramatiska, Oscarsvinnande och högljudda vädjandena övergå till rena hot.

Från 1997 när jag började inom socialtjänsten till i dag har jag varit på fem rättegångar av den anledningen. Och då handlade det om dödshot mot mig och hela min familj, ned till min dotter, syster och mor. Inklusive detaljerade beskrivningar av alla de grova sexuella skändningar som vi skulle utsättas för.

Samtliga åtalade var naturligtvis, med tanke på hoten, muslimska män och samtliga dömdes. Självfallet till löjeväckande låga straff, trots samtligas gedigna brottshistorik. I samtliga fall fanns tidigare domar för hot mot tjänsteman, misshandel, narkotikabrott, stöld och skadegörelse.

Påföljden blev böter och skadestånd till mig. Pengar som naturligtvis både jag och staten kan se oss om i månen efter. De har redan liknande skulder på hundratusentals kronor hos kronofogden.

Li Egnell sätter fingret på väsentligheterna i våra politikerskapade kulturkonflikter. Vidare från hans text:

”Detta handlar emellertid om mer än bara kulturskillnader. Det som Löwenmark beskriver sig ha sett, och som många kan bekräfta, är att många muslimer ser ned på hela den västerländska civilisationen med vår yttrandefrihet, rättigheter för kvinnor och individualism. De ser ned på den frihet vi hyllar. När vi ser lättklädda kvinnor på sommaren som fria och självbestämmande individer ser de horor och lättfotade offer.”

Jag har en konsultfirma och får återkommande förfrågningar om nya uppdrag inom socialtjänsten i hela Storstockholm, företrädesvis i så kallade utsatta områden. Men sedan oktober 2018 har jag konsekvent tackat nej, trots att många uppdrag hade varit både intressanta och givande och min erfarenhet behövs.

Jag vill inte utsätta mig för mera hat och hot från majoriteten av de manliga klienterna från MENA-länderna. Jag anser att jag har gjort mitt. Ett högt konsultarvode är ingenting värt, jämfört med att slippa bli hotad till livet under min yrkesutövning.

Jag har varit med om alla dessa brutala kulturkrockar. Nu får mina yngre kollegor ta över och fortsätta kampen!