1959 fick den nytända stjärnan, barytonsångaren Gunnar Wiklund, ”Sveriges Jim Reeves”, ett riksomfattande genombrott med låten ”Nu Tändas Åter Ljusen i Min Lilla Stad” Den var skriven av radiorösten och kompositören Per-Martin Hamberg femton år tidigare, och handlade om hans längtan till hemstaden Östersund, bort från det myllrande vimlet i dåtidens anonyma huvudstad. Den välbekanta refrängen om denna svunna svenska småstadsidyll är en svensk klassiker med följande refräng: 

Nu tändas åter ljusen i min lilla stad 
Två ganska svaga lyktor framför rådhusets fasad 
Lyser över ströget, där går Kalle och Marie 
Och blinkar emot Vera på Waléns konditori 
Och grabbarna i gänget står och pratar ner vid Grand 
Om flickor och om fotboll och om livet med ibland 
Från hotellet hörs en trio i Tousellis serenad 
Det är kväll i min lilla stad 

Efter påskhelgens kravaller i ett antal svenska städer/områden, dyker denna sång oväntat upp på näthinnan i ett nostalgiskt skimmer. Jag tänker sedan att det kanske vore dags för en mer nutidsanpassad version och gör en liten uppdatering: 

Nu tändas åter blåljusen i min lilla stad 
Två knytnävsstora stenar framför rådhusets fasad 
Regnar över ströget, där står Ahmed och Ali 
Och trakasserar aina, som försöker slå sig fri 
Och brorsorna i klanen står och pratar med varann 
Om horungar och svennar och om rassar med ibland 
Nu går de till attack med gatsten och granat 

Det är kväll i mitt kalifat 

Bild: Gunnar Wiklund i Hylands Hörna. Langholmsmuren, CC BY-SA 4.0 <https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0&gt;, via Wikimedia Commons