För trettiofem år sedan publicerade jag en svensk historiebok som heter På spaning efter Moder Sveas själ. Jag hade nämligen upptäckt ett mönster, en sorts periodicitet, i den svenska historien och tyckte att jag skulle lyckliggöra även andra människor med den upptäckten. Jag visste förstås redan då att framtiden är genuint oförutsägbar och inte låter sig inordnas i ens de mest intrikata teoretiska modeller – se bara på osäkerheten i alla beräkningar om klimatets framtid – men lik förbannat är det lätt att bli förhäxad i sina tankekonstruktioner när allt verkar stämma. Det gäller både IPCC och mig. IPCC har räknat ut att jorden blir varmare av koldioxidutsläpp och jag har räknat ut att politikerväldet sjunger på sista versen.

Politikerväldet är ett ord som jag myntade i historieboken. Politikervälde betyder inte bara att politiker har makten – nej, detta är ingen självklarhet, det kunde ha varit kungen, adeln eller prästerskapet, alla sorts samhällskonstruktioner är tänkbara – utan är också, har jag bestämt, namnet på den historiska epok i vilken vi nu lever. Sedan 1200-talet har Sverige haft elva distinkt olika epoker där makten flyttats mellan olika befolkningsgrupper, till exempel Folkungatiden, Kalmarunionen, Vasatiden, Karolinska enväldet och så vidare. Det är inget som jag har hittat på utan det är mer eller mindre vedertaget i svensk historieskrivning.

Det som emellertid inte är vedertaget är att ge vår nuvarande historiska epok, som började med välfärdsstatens födelse på 1930-talet, ett namn som likt de flesta övriga epoknamn pekar ut den huvudsakliga makthavaren. Där tyckte jag att just Politikerväldet var en lämplig beteckning. Jag märkte förstås att jag därmed bröt mot ett troligtvis allmänmänskligt tabu som förbjuder utpekandet av makthavare. Alla makthavare förnekar regelmässigt att de har någon makt. Absoluta kungar framhöll att de var tillsatta av Gud. Vårt politikervälde skyller ifrån sig redan i regeringsformens första paragraf där det antyds att politikerna egentligen inte har någon makt eftersom makten utgår från folket.

Med elva epoker på 800 år blir det i snitt 73 år per epok. Det betyder att politikerväldet skulle ta slut ungefär nu (i boken skrev jag 1990 men historien är inget exakt urverk). Poängen är att även vår epok har ett bäst före-datum och att det kommer en tid som är lika olik vår tid som exempelvis demokratin är olik feodaldömet.

Det är klart att förändringen inte går över en natt. Men det tydligaste tecknet på att förändringen pågår är att folk – och det verkar gälla hela västvärlden – tappar förtroendet för sina herrar, alltså politikerna. Medborgarna ser att den politiska korrektheten inte fungerar och politikernas djärvaste projekt, till exempel klimatpolitiken och ambitionen att skapa mångkulturer, inte fungerar utan skapar större problem än de löser. Samhällseliterna blir alltmer ifrågasatta och främst bland dem som protesterar går inte grupper som man trodde utgjorde den politiska oppositionen, alltså ett antal etablerade politiska partier, utan så kallade enkla människor som tidigare inte hört av sig i politiken, ofta företagare så som i det kanadensiska truckupproret som inte alls handlar bara om covidpass utan är ett uttryck för en mycket bredare ilska. (Se gärna detta inlägg i Jordan B Petersons kanal.)

I Sverige har motsvarande medelklass ännu inte börjat göra sig hörd men det sjuder i grytan. Kanske var det migrantvågen 2015 som knäckte politikerväldet eftersom det migrationsprojekt som politikerna drev med sådan entusiasm mot folkets vilja gradvis har visat sig vara ett gigantiskt misslyckande som kan komma att knäcka politikerväldets stoltaste framgång och själva existensberättigande, nämligen välfärdsstaten.

Oron märks inte minst i de intellektuellas känsliga själar. Alla journalister och kulturmänniskor artikulerar inte längre automatiskt politiskt korrekta tankar. Spår av eget, politiskt inkorrekt, tänkande återfinns till och med i politikerväldets informationscentral, alltså Sveriges Television. Nya tankesmedjor som tänker annorlunda tankar dyker upp överallt på internet. För det mesta tycks deras budskap gå ut på att politikerväldet fördärvar Sverige. Vänta bara tills budskapet om vindkraftens skadlighet börjar ta riktig skruv. Det är förhoppningsvis ingen tillfällighet att miljöpartiet skulle åka ur riksdagen om det var val i morgon.