BIRGITTA SPARF: Om en lovande valrörelse

Detta är ren humor. I alla fall min typ av burlesk och svart humor. Det är verklighet förvandlad till satir. Sånt här älskar jag.

Kommunisten och tokfeministen Gudrun Schyman tycker inte att ”klimatkrisen” fått tillräckligt stort genomslag i svensk politik och planerar därför att låta sitt nya parti Klimatalliansen ställa upp i valet.

Detta gör att de tidigare språkrören för MP, Per Gahrton och Lotta Hedström, blir både harmsna och besvikna. De hävdar förtrytsamt att hon borde stödja MP istället för att starta eget.

De skriver:

”Författarna till denna artikel och Gudrun Schyman, då Fi-aktiv, träffades för flera år sedan informellt för att diskutera möjligheter till synkronisering och breddning. Till exempel genom någon sorts valtekniskt samarbete mellan likasinnade som MP, Fi och V då var. Tyvärr rann projektet ut i sanden.”

Jag delar de tidigare språkrörens besvikelse. Att få se miljötalibaner, militanta tokfeminister och hängivna kommunister i valtekniskt samarbete hade blivit en freakshow av sällan skådat slag.

De gamla MP-rävarna är dock generösa och förstår att det finns ett stort missnöje med vad MP lyckats åstadkomma under sju år i regeringsställning, med S som lydiga och följsamma lakejer.

Men eller hur! Vi har ju fortfarande el i eluttagen, även om den blivit svindyr på grund av deras framgångsrika attacker mot det som en gång var en trygg och säker elförsörjning.

Vidare envisas folk med att fortsätta fara omkring i sina bilar på vägarna. Detta trots att de inte borde ha råd, med tanke på de historiskt höga bränslepriserna som MP och S infört.

Speciellt de efterblivna ute på landsbygden tycks ha svårt att fatta att det är mera klimatsmart att ta T-banan till jobbet. Eller åtminstone ta sig dit på en skattesubventionerad elcykel med låda för ungar och annat, på den nya tvåfiliga cykelvägen som iordningställts speciellt för dem. Även mellan Rättvik och Mora-Orsa.

Men Schyman är en stark och modig kvinna som inte tänker låta sig kväsas. Hon har nämligen upptäckt att vi alla svävar i akut livsfara, och hon tvekar inte att ånyo rycka ut med sina stormtrupper för att rädda mänskligheten från en säker undergång.

Schyman om den nya generationens väljare:

”De behöver någon som också vågar säga att den livsfara vi alla befinner oss i kräver samling över alla gränser – även de gränser som är inbäddade i de partipolitiska skalorna.”

Den som eventuellt oroas över att hon övergett sina kommunistiska och totalitära ideal kan känna sig lugn:

”Vi kommer att vara en rörelse för bred och kraftfull klimatpolitik som ser till hela det politiska och ekonomiska systemet.”

Jag hoppas innerligt att Schyman drar in sitt nya stolleparti i valrörelsen. Detta skulle borga för en kommande period fylld med mängder av både glada och råa skratt!

Birgitta Sparf