Just nu delas ett videoklipp på Ann Linde, där hon visar upp sina engelska språkfärdigheter på ett sätt som får befolkningen – i alla fall den del som vistas på sociala medier – att ömsom gapskratta, ömsom skämmas. Denna kvinna, som arbetat inom politiken i åratal, pratar nämligen sämre engelska än de flesta elever i årskurs 2.

Skulle det vara något problem då? Är det inte direkt taskigt att göra narr av en människa bara för att hon inte kan föra ett samtal på ett språk som inte är hennes modersmål?

Nix. Inte när det handlar om en person som tillhör politikeradeln och som dessutom är utrikesminister. Det minsta man kan begära är att hon ska kunna föra ett vettigt samtal på engelska utan vare sig manus eller tolk. Istället tvingar hon hela svenska folket att ta fram skämskudden varenda gång det är dags.

Hur är det möjligt att en människa som sannolikt inte skulle klara att beställa in en öl på en engelsk pub utan tolk kan komma i fråga för posten som utrikesminister? Ställs det inga som helst krav på politikerna nuförtiden?

Tydligen inte. Ann Linde är ju inte ensam om att vara totalt hopplös. Hon har gott sällskap av andra som är påfallande olämpliga på sin post – Morgan Johansson, till exempel, och Anders Ygeman. Mannen som är ansvarig för den största digitala läckan i Sveriges historia blir digitaliseringsminister. Det är sinnessjukt.

Man kan ju heller inte låta bli att förvånas över att det verkar vara helt oproblematiskt för henne att ständigt visa upp sina bristande språkkunskaper. Hela svenska folket skäms men själv verkar hon helt nöjd med sig själv.

Vi får säkert snart se en politikerkollega eller en regimtrogen ledarskribent peka ett fisförnämt finger åt alla som kritiserar Ann Linde och kalla dem (oss) för ”hatare”. Jag kan föreställa mig ungefär hur det skulle låta:

”Det finns olika slags kompetenser, språket är inte allt och man kan faktiskt inte rå för om man har svårt att lära in ett språk. Alla som nu spyr ut sitt hat mot Ann Linde gör det bara för att hon är kvinna.”

Eller hur. Som om det skulle ha varit i sin ordning om en karl hade bräkt fram samma rotvälska. Skulle inte tro det. För en utrikesminister är det – eller borde åtminstone vara – av yttersta vikt att behärska åtminstone ett annat språk än modersmålet. Vi pratar ju om en person som i internationella sammanhang är representant för vårt land och hela vårt folk. Det är så pinsamt att man vill sjunka ner genom jorden.

Särskilt pinsamt blir det eftersom engelskakunskaperna i Sverige generellt är mycket bra. Till stor del beror det på att vi, under generationer, har mött det engelska språket på TV och i film på ett sätt som många andra befolkningar inte har. I många länder valde man att dubba filmer på andra språk än det inhemska men i Sverige fanns inte de resurserna. Och det ska vi vara glada för. Engelskan kommer naturligt för många av oss – även i den generation som Ann Linde tillhör.

Numera är det förstås ännu bättre på den fronten, med TV-spel och allt annat som kommit de yngre generationerna till del. Jag har vänner vars barnbarn i lågstadieåldern kan läsa bruksanvisningar på engelska och som inte har något som helst problem att förstå och prata engelska om det behöver.

Men det har Ann Linde. Och hon ska alltså representera vårt folk i internationella sammanhang. Det ger ett löjets skimmer åt hela vårt politikervälde.