SD har på landsdagarna fattat beslut om hjälp och stöd till ”återvandring av invandrare som lever på bidrag och kan inte försörja sig själva”, något som ska baseras på ”frivillighet”.

Jag kan till viss del självfallet förstå tanken bakom detta beslut. Men ingen SD:are med förståndet i behåll kan på allvar tro att det är bättre för någon att återvända till våldsamma och dysfunktionella länder som Irak, Syrien, Afghanistan eller Somalia än att leva på trygga och eviga bidrag i en trea i exempelvis Rinkeby. Hur trångbodd man än är med sin stora barnaskara, ibland tillsammans med även äldre generationer.

Jag vågar påstå att någon återvandring aldrig kommer att ske, hur frivillig den än må vara och med vilka generösa bidrag man än är beredd att ge. Mer än i så små volymer att de knappt är registrerbara.

Detta skulle, om metoden lyckades, innebära att hundratusentals människor skulle återgå till att ta eget och fullt ansvar för sina liv. Att de frivilligt skulle avsäga sig kontakten med både socialtjänst, Försäkringskassa, A-kassa och Pensionsmyndighet som i dag äger det fulla ansvaret för dem och i praktiken ger dem livslång och arbetsbefriad försörjning. Plus bra ersättning för varje barn man skaffar, ju fler barn desto bättre betalt.

Jag generaliserar naturligtvis, jag utgår från de attityder jag mött hos alla de klienter jag haft inom socialtjänsten under 22 år. Hur jag än rannsakar mitt minne kan jag inte komma på någon enda som sökt socialbidrag som samtidigt uttryckt en önskan att kunna flytta tillbaka hem igen.

Socialtjänsten har dock inte kontakt med samtliga invandrare från MENA-länderna, vilka är de som har svårast att gå från bidrag till självförsörjning. De kan istället ha uppnått rätt till till exempel A-kassa, ha fått tillräcklig ersättning från Försäkringskassan genom dess alla deras generösa barn-, bostads- och sjukrelaterade bidrag eller fått äldreförsörjningsstöd från Pensionsmyndigheten, vilket ligger över normen för socialbidrag.

Det är mycket möjligt att SD har kännedom om hur de som inte har kontakt med socialtjänsten resonerar och att många av dem vill flytta tillbaka hem. Men min erfarenhet är att i bidragskretsar betraktas det generellt som ett kliv uppåt i bidragskarriären när man kommit in i de andra mer bekväma bidragssystemen.

Socialtjänsten krånglar och sätter sig på tvären, gör ideliga och täta kontroller och skriver massor av avslag. Kan man lämna socialtjänsten bakom sig men ändå försörja sig på olika bidrag från andra aktörer har man tagit steget in i bidragseliten.

Till och med kommunernas socialtjänster avslutar sina klienter med motiveringen att de blivit ”självförsörjande”. Alltså gått från kommunal till statlig bidragsförsörjning.

Ingen annan myndighet gör så rigorösa kontroller som socialtjänsten. I Stockholms Stad och inom kranskommunerna, där jag arbetat och haft mängder av konsultuppdrag, ska man till exempel göra en ansökan varje månad genom personligt besök, legitimera sig samt med varje ansökan bifoga dagsfärska underlag en månad bakåt, som bankkontoutdrag etc.

Försäkringskassan fattar beslut om föräldrapenning, underhållsstöd och barnbidrag, för att bara nämna några av alla deras ersättningar, utifrån folkbokförings- och därmed familjeuppgifter. Sedan rullar utbetalningarna bara på till uppgivet bankkonto med förnyad ansökan en gång om året, på samma lösa boliner.

Det säger sig självt att det är därför vi får se rubriker som ”Misstänkt fusk gentemot Försäkringskassan” och att enskilda kan få domar om återbetalning av belopp på runt halva miljonen eller mer. Pengar som naturligtvis aldrig kommer att återbetalas.

Assistansersättningen nämner jag inte ens här, där är bedrägerierna så stora, organiserade och omfattande att de kräver ett eget inlägg.

SD är det enda politiska parti som sedan det bildades motsatt sig den mycket stora inflyttningen av människor med mycket låg eller ingen integrationspotential. Jag kan förstå att de försöker hitta lösningar på de gigantiska samhällsproblem som andra skapat. Men lösningarna måste vara realistiska.

Sverige klarar idag inte ens av att utvisa människor som har domstolsbeslut på att de saknar all rätt att vistas här. Tvärtom ger vi dem förmåner som basal tand- och sjukvård, socialbidrag och rätt till skolgång för barnen. Samt goda möjligheter att hålla sig gömd och göra en ny asylansökan efter fyra år. Genom att gå under beslutsfattande myndigheters radar, trots att deras barn går i skolan här och de uppbär socialbidrag, vård och skola.

Man kan även byta spår i asylprocessen från asylsökande till arbetskraftsinvandrare. En laglig möjlighet så absurd i all sin idioti att den är omöjlig för mig att ens försöka kommentera.

Jag framför ingen allmän kritik mot SD. Men skriver man en text som denna förväntas man av någon anledning komma med egna lösningar på våra enorma politikerskapade samhällsproblem.

Mitt främsta förlag på lösning är en begäran om utträde från FN:s flyktingkonvention som i dagsläget göder flyktingsmugglare som skapat en mångmiljardindustri. Vilken enbart gynnar smugglarna samt tillräckligt bemedlade och icke asylberättigade migranter från MENA-länderna. Samt galna och samvetslösa diktatorer som Lukasjenko.

Situationen vid Engelska kanalen och i gränstrakterna mellan Vitryssland och Polen/Litauen tjänar gott som aktuella exempel på hur vansinnet kan fortgå, med internationella och påstått heliga och därmed oantastliga konventioner som grund.

Man måste gå till roten med det onda. Det finns som jag ser det inget annat sätt att stoppa detta ständigt pågående vansinne.