MOHAMED OMAR: Ett försök att förstå woke-reklam

Hur ska man förstå woke-budskapen i dagens reklam?

År 1957 publicerades Sven Lindqvists småskrift Reklamen är livsfarlig. Det var hans debut som samhällskritiker.

I småskriften framför han en tanke, som i och för sig är självklar, nämligen att reklamen inte bara säljer varor utan en livsstil.

”Vi köper rikedomens tecken”, skriver Lindqvist.

”Själva varan är sällan så märklig att den förmår kommendera ett sådant intresse. Därför måste varan göras till tecken; varje enskild vara måste framställas som representant för många andra. Det sker genom att varan avbildas i luxuös miljö eller som föremål för framstående människors beundran.”

Jag vill tillägga: ”Vi köper maktens tecken”.

Jag tror att reklamen säger något om vilka som har makten i samhället. Den härskande klassen är politiskt korrekt.

Därför vill företagen att deras produkter ska förknippas med pk-budskap. Köparna ska känna, att de genom att köpa denna vara, blir mer lik den härskande klassen. PK är ett av maktens tecken, en symbol som signalerar att man hör till ”dem däruppe”.

Folk genom alla tider har velat imitera eliten. Politikerväldet och dess maktbas, det välfärdsindustriella komplexet, upprätthåller sin makt genom soft power. Kulturskapare har alltid velat hålla sig nära maktens centrum. Därför säger de sådant som makten vill höra.

Kändisarna, underhållningsindustrins största stjärnor, ger makten ett lockande skimmer.

Reklammakarna använder kändisarnas inflytande, deras lockande livsstil, för att sälja sina produkter, och eftersom kändisarna är politiskt korrekta blir reklamen woke.

Wokeismen är en del av en attraktiv livsstil som står makten nära – och ger den legitimitet.

Reklamen, skriver Lindqvist, vädjar till ”sociala mindervärdeskomplex”.

Reklamens politiska budskap, liksom filmers och teveseriers, riktar sig inte till förnuftet utan till känslorna och fantasin.

”Ty det gäller inte förnuft utan magi”, skriver Lindqvist. ”Skådespelarens popularitet skall genom annonsen överföras till varan och ge den ett värde den inte har”.

Det finns ett talesätt som sätter wokeismen mot profiten: ”Get woke, go broke”. Det är möjligt att vissa reklamsatsningar har misslyckats på grund av woke-budskap. Men jag är inte säker på att det är en regel.

I längden lönar det sig nog att visa att man är lojal mot makten och att man delar värderingar med samhällets politiska och kulturella elit.

”Denna magiska princip”, fortsätter Lindqvist, ”är fundamental i all reklam. Skyltdockor är alltid eleganta, tjusiga människor. (Det är hemskt att se deras döda hållningar härmade av levande människor.) Annonserna avbildar alltid de attraktiva och lyckliga. Varor omges alltid med en förnämitetsatmosfär av lyx, välstånd och hög social ställning. Varje vara presenteras av reklamen som kommande från ’livets solsida’ och därifrån spridande sin glans över dem som köper den.”

När man köper varor köper man också en imaginär delaktighet i elitens livsstil:

”Vi köper rikedomens tecken”, skriver Lindqvist, ”och visar därmed att vi erkänner rikedomens livsvärden. Genom att skaffa sig rikedomsimitationer och rikedomens periferiska tillhörigheter betygar man sin lojalitet och sin underlägsenhet.”

På samma sätt betygar företagen, säljarna, sin lojalitet mot makten genom att förkunna maktens ideologi och visa upp dess tecken.

Du kan visa din uppskattning för skribenten genom att donera via swish till 0760078008 eller bli månadsgivare på Patreon

Klicka här för att gilla min sida på Facebook.

Mohamed Omar