Jag ska inte hävda att det var jag som låg bakom de senaste seklernas strålande framsteg i västerlandet. Men däremot är det väl bara naturligt att alla som liksom jag har fått tillfälle att med bävan och beundran studera denna process måste ha blivit påverkade av den idévärld – de värderingar, de uppfattningar, de synsätt, kort sagt den mentalitet – som skapat de sociala och ekonomiska framgångarna. Och har vi undgått att låta oss påverkas av den idévärlden så har vi åtminstone lärt oss att känna igen den.

Bakom västerlandets oöverträffade framgångar, påstår jag, ligger den sortens attityder som i Sverige brukar kallas småborgerliga eller gråsossiga. Vad detta betyder tror jag för de flesta är så uppenbart att det inte behövs några sociologiska utredningar. Det handlar till exempel om plikt- och ansvarskänsla parad med hårda incitament som hotade med svält och elände för den som inte höll sig på den smala vägen.

Jag säger inte mer om den svenska mentaliteten ty alla försök att bli specifik är undergångsdömda. Då tänker jag exempelvis på statistikern Gustav Sundbärgs först hyllade och sedan utskrattade skrift Det svenska folklynnet från 1911 om vilken Wikipedia har följande att säga:

Sundbärg beskriver svensken som intelligent, hederlig och ridderlig men utan uthållighet och slughet, utan sinne för den egna nationens storhet och med obefintlig instinkt när det gäller att främja sitt lands väl. Till exempel, påpekar han, har endast ett fåtal Nobelpris gått till svenskar, trots att dessa delas ut i Sverige av svenska institutioner, och författare och vetenskapsmän är beklagligt obenägna att lyfta fram Sveriges storhet och slå ner på missuppfattningar eller smädelser. Svenskar är i allmänhet inte heller skickliga affärsmän eftersom de saknar den gnetighet, bakslughet och förmåga att bygga nätverk inom den egna nationella kretsen som kännetecknar till exempel danskar och engelsmän. Därför blir svensken lurad. 

Även om det är svårt att mer exakt beskriva det beteende och den samhällsuppfattning som låg bakom västerlandets framgångar annat än i vaga termer såsom just småborgerlig anda så är det uppenbart att det var något slags unik mentalitet som satte fart på västerlandets utveckling ty det var inte Gud som plötsligt grep in och förde våra länder på rätta vägar.

Det småborgerliga och gråsossiga idépaket baserat på det sunda förnuftet – i enskilda fall förstärkt genom god utbildning – som gav västerlandet sådana framgångar är idag utmanat av PK-ismen eller wokeismen (vilka är nästan samma sak; PK-ismen dock lite mer svenskt ämbetsmannagrå medan wokeismen är bjärt skrikig som så mycket som kommer från Hollywood). Utmaningen följer en enahanda formel. Den går ut på att förklara för medelklassarna och gråsossarna att deras tänkande inte längre gäller utan har upphört, förintats, dödförklarats, upphävts, och tillintetgjorts. PK-isterna har en ny sanning. Till exempel finns inte längre två kön, manligt och kvinnligt, utan ett stort antal därutöver, forskningen jobbar på att ta reda på hur många det kan vara. Alla människor anses av PK-isten ha samma värde vilket bland annat innebär att gråsossen, som hela livet helgat arbetet, plötsligt upptäcker att han förväntas försörja folk som inte helgar arbetet utan gärna låter sig försörjas av gråsossen. Syftet med hela samhället, anser PK-isten, är att gråsossen ska finansiera underhållet inte bara av ett stort antal påstådda offer för gråsossens påstådda rasistiska tendenser utan också, och framför allt fast det inte sägs rakt ut, av det härke av byråkrater som sitter bakom skrivbord och administrerar detta välfärdssystem.

Allt detta ska betalas av småborgaren och gråsossen, det vill säga den nettoskattebetalande medelklassen. För att förmå dessa att godvilligt betala för inrättandet av en samhällsordning som bygger på värderingar som är motsatta allt det tänkande som gjort västerlandet stort måste de förvirras med propaganda och hjärntvätt just av typ att det kan finnas 23 eller 48 kön eller kanske ännu fler. PK-isternas syfte är att ständigt artikulera idéer som bryter mot och kränker civilsamhällets värden och tycks medelklassen så urbota korkade och enfaldiga att medelklassen kippar efter andan och undrar om den har blivit förflyttad till en främmande planet. Jag tror detta är syftet med propagandan. Medelklassen ska känna sig så osäker och förvirrad att den upplever sig existera i ett främmande territorium där dess värden inte gäller utan en annan sorts verklighet framgångsrikt har tagit kommandot.

Bilden visar skräddaren och den socialistiske agitatorn August Palm, en i mitt tycke imponerande person, som 1881 författade den mycket spridda skriften Hvad vilja sosial-demokraterna? Att jag imponeras av Palm men inte PK-isterna beror på att Palm stod för ett vinnande projekt medan PK-isterna bara förebådar ett samhälleligt sönderfall.