En av vår tids stora frågor är massinvandringen och västvärldens dramatiska demografiska förändring. Mina samtal på podden Tankar från framtiden med de före detta kommunistledarna Nils Littorin och Robert Mathiasson har gjort mig nyfiken på invandringskritiken från vänster. Hur ser den ut?

Förutom att prata med Littorin och Mathiason, båda två var tidigare högt uppsatta ledare i Kommunistiska Partiet (tidigare KPMLr), har jag även lyssnat på poddar med Malcom Kyeyune och Markus Allard, före detta ledare inom Ung Vänster.

För det första, vad tyckte Karl Marx om invandring? I ett brev av den 9 april 1870 skriver han till två kamrater i USA. Ett av ämnena som berörs är den irländska invandringen till England.

Marx uppfattningen om invandringen är negativ. Han menar att den tjänar de engelska storkapitalisternas intressen:

”På grund av sina hela tiden tilltagande koncentrationssträvanden inom jordbruket måste Irland regelbundet skicka sitt överskott av arbetskraft till den engelska marknaden, och därigenom kan lönerna hållas nere, samtidigt som den engelska arbetarklassen demoraliseras och tvingas att ytterligare sänka sina materiella anspråk.”

Invandringen splittrar arbetarklassen:

”Och viktigast av allt: varje handels- och industriort i England har nu en arbetarklass som uppdelats i två mot varandra fientliga läger: engelska proletärer och irländska proletärer. De flesta av de engelska arbetarna hatar sina irländska konkurrenter, som sänker levnadsstandarden för alla landets arbetare. De känner sig som medlemmar av den härskande nationen, och i sin attityd mot irländarna förvandlar de sig därigenom till eftersägande hejdukar åt aristokraterna och kapitalisterna, som sålunda stärker sin makt över hela arbetarklassen.”

[…]

”Denna antagonism är hemligheten bakom impotensen hos den engelska arbetarklassen, trots sin organisation. Det är hemligheten med vilken kapitalistklassen upprätthåller sin makt. Och de senare är fullt medvetna om detta.”

I en intervju med Marx i tidningen The New York World den 18 juli 1871 berör han återigen invandring:

“To give an example, one of the commonest forms of the movement for emancipation is that of strikes. Formerly, when a strike took place in one country it was defeated by the importation of workmen from another. The International has nearly stopped all that. It receives information of the intended strike, it spreads that information among its members, who at once see that for them the seat of the struggle must be forbidden ground. The masters are thus left alone to reckon with their men. In most cases the men require no other aid than that. Their own subscriptions or those of the societies to which they are more immediately affiliated supply them with funds, but should the pressure upon them become too heavy and the strike be one of which the Association approves, their necessities are supplied out of the common purse. By these means a strike of the cigar makers of Barcelona was brought to a victorious issue the other day.”

Marx framställer alltså arbetskraftsimporten som ett vapen i kapitalisternas händer.

Marx vän Engels trodde att framtidens massinvandring till västvärlden skulle komma från Kina. De västerländska arbetarnas motstånd mot invandringen skulle påskynda revolutionen. I ett brev av 1892 skriver han om ”a flooding of America, Asia and Europe by the hated Chinaman, a competition for work with the American, Australian and European workman on the basis of the Chinese standard of life, the lowest of all – and if the system of production has not been changed in Europe before that time, it will have to be changed then.”

När jag intervjuade Robert Mathiason frågade jag varför kapitalisterna skulle tjäna på att massimportera outbildade människor från Afrika och Mellanöstern. Dessa kan ju inte konkurrera med svenska arbetare på marknaden.

Massinvandringen, svarar Mathiasson hjälper ”transferiatet” att växa. Den klass som lever av den offentliga sektorn, alltså det välfärdsindustriella komplexet.

Termen ”transferiatet” används även av Markus och Malcom för att beskriva den sociala grupp som är beroende av välfärdskomplexet. De lever av ekonomiska transfereringar, det vill säga på bidrag finansierade av skatter som arbetarna tvingas betala.

Men de anställda i den offentliga sektorn, som inte producerar något som medborgarna behöver eller vill ha, räknas, som Mathiason sa, också till transferiatet. Dessa försöker hela tiden uppfinna nya ”behov” och ”problem” som gör dem nödvändiga, så att de kan fortsätta att parasitera på arbetarna. Allt mer pengar går till byråkratin istället för till nyttiga verksamheter.

Den nya vänstern, menar Allard och Kyeyune, har övergett arbetarklassen för att i stället verka för transferiatets intressen och dess ideologiproduktion: hbtq-certifiering, ”antirasism”, klimatalarmism med mera.

Jag hittade en intressant artikel i American Affairs från 2018: ”The Left Case against Open Borders” av journalisten Angela Nagle, författare till den uppmärksammade boken Kill all normies: the online culture wars from Tumblr and 4chan to the alt-right and Trump om det amerikanska kulturkriget på Internet (2017).

Hon menar att ”öppna gränser” historiskt inte har varit en vänsteråsikt:

”The transformation of open borders into a ’Left’ position is a very new phenomenon and runs counter to the history of the organized Left in fundamental ways. Open borders has long been a rallying cry of the business and free market Right.”

Vänsterns massinvandringsaktivister har blivit storkapitalets nyttiga idioter:

”Today’s well-intentioned activists have become the useful idiots of big business.”

Invandring till västvärlden, även om det får vissa att känna sig goda, förändrar inte det system som gör att folk vill ta sig hit från tredje världen:

”The importation of low-paid labor is a tool of oppression that divides workers and benefits those in power. The proper response, therefore, is not abstract moralism about welcoming all migrants as an imagined act of charity, but rather addressing the root causes of migration in the relationship between large and powerful economies and the smaller or developing economies from which people migrate.”

Artikeln bör läsa i sin helhet. Efter publiceringen blev Angela av ”den goda vänstern” anklagad för att stödja ”vit makt”.

Här finns alltså en, visserligen liten, rationell vänster, som står mot den ”flumvänster” som har gjort sig till den härskande klassens ideologiska förklädnad: pk-ismen.

Den rationella samhällskritiken som kallar sig vänster och den rationella samhällskritiken som kallar sig höger skiljer sig åt på flera punkter men förenas i sitt motstånd mot exploateringen av de nettoskattebetalande arbetarna för att tvångsfinansiera ett ändlöst växande ”transferiat”.

Du kan visa din uppskattning för skribenten genom att donera via swish till 0760078008 eller bli månadsgivare på Patreon

Klicka här för att gilla min sida på Facebook.