Jag gick hem klockan 20. Jag gick på en smal grusväg och mötte en man. Då jag kom nära honom såg jag att det var en hemlös afrikan. Han bar en kasse med skrot i vänster hand. I höger hand hade han en 1,5 meter lång pinne. Det var mörkt och jag blev rädd. Bland afrikanska män är 20 – 31 procent brottsmisstänkta. Det är nog mycket högre siffror bland hemlösa afrikanska män. Mannen stirrade på mig som om han funderade på att attackera mig. Jag ångrade att jag hade på mig min nya jacka och tänkte att jag borde ha haft min 15 år gamla jacka. När jag hade gått förbi honom kollade jag lite bakåt. Han stirrade på mig. När jag var tio meter ifrån honom ställde han sig vid en bilväg och började yla som en mänsklig varg. Han var skogstokig.   

Ben Shapiro (amerikansk skribent) säger att det finns massor av mentalt sjuka hemlösa i Los Angeles så han har flyttat därifrån. Afrikanen verkade mentalt sjuk. Det känns absolut ej tryggt att möta hemlösa afrikanska män. I många andra länder brukar polisen vara ute i samhället och kontrollera folk som ser utländska ut, särskilt om de ser farliga ut. Om utlänningen ej kan visa att han har rätt att vara i landet skickas han ut. Hemlöst utseende är ett tecken på att man verkar farlig. Även dagdrällande ses som misstänksamt av snutarna i många andra länder. I Dominikanska republiken brukar snutar kontrollera folk som bryter på franska eller som har haitiskt utseende. Om de ej kan visa ett dominikanskt ID-kort eller giltigt visum sätts de på en buss och körs hem till Haiti. Så bör det fungera även i Sverige. Många svenskar blir attackerade för att politikerna har importerat så mycket män från världens mest våldsamma länder och för att de ej beordrar snutarna att skicka hem de illegala männen. Migranter och deras barn står för 62 procent av misshandelsfallen i Sverige. Bland de fem landsgrupper som överfallsvåldtar mest finns fyra afrikanska länder, nämligen Somalia (de producerar 15 procent av överfallsvåldtäkter), Eritrea (9 procent), Algeriet (7 procent) och Gambia (6 procent).      

I min stad finns det en å rätt centralt. Kommunen har spenderat pengar på att göra det trevligt runt ån. I det gamla Sverige brukade svenskarna promenera vid ån. Svenskarna brukade sitta på bänkarna och läsa en bok. Det kan man glömma i det nya Sverige. Det sitter nästan alltid klungor av afrikaner med hemlöst utseende på bänkarna vid ån. Afrikanerna skriker, lever rövare och röker som skorstenar. En gång hade de fått tag på en elsparkcykel som de turades om att åka runt med. En av dem körde rakt mot mig. Jag klev upp på gräsmattan. Då garvade hans kompisar åt mig. Svenskarna går ej på stigarna vid ån för där har de hemlösa afrikanska männen sitt revir. Det finns många snälla afrikaner som läser Bibeln varje dag och som aldrig skulle komma på tanken att vara våldsamma. Men Sverige tycks importera mycket farliga afrikaner. En gång stod snutarna 20 meter bort och sköt med sina laserpistoler mot bilarna för att sätta fast svenskar som råkar köra lite för fort. Samtidigt som afrikanska hemlösa män satt och skrek på bänkarna. Snutarna vill absolut ej kontrollera de hemlösa afrikanerna. Även vid kyrkan finns det ett tak vid ingången. Under taket hänger klungor av hemlösa afrikanska män. De skriker och spelar musik på högsta volym.  

De hemlösa afrikanerna hänger centralt och gör tillvaron otrygg för vanligt folk. De hemlösa afrikanerna hänger alltid utomhus medan svenskarna går ut på sina ärenden och sedan hem igen. 13 procent av brotten i Sverige begås av icke folkbokförda. De icke folkbokförda producerar 13 procent av misshandelsfallen (jämfört med 0 procent år 1985 – 1989). Det finns en massa illegala immigranter i Sverige som ingen vet vilka de är. Mina ögon säger mig att många av dem är hemlösa afrikanska män. En gång gick jag och klippte mig på stan. Då jag var på stans näst största torg såg jag mig omkring. 15 afrikanska män satt på bänkarna eller stod på torget. Jag var den ende svensken.  

Robin Eriksson är en funktionshindrad och kristen man. Den som vill kan swisha en gåva till 0760836744.